Eskilstuna-poeten Peder Andersson (f 1946) skrev Farfars-dikten för närmare 40 år sedan. Den publicerades i bland annat Folket i Bild/Kulturfront. eFOLKET har fått tillåtelse av Peder att publicera dikten på nytt.
Det förvirrade vetandet
Hur var och en söker sitt
De som tror att allting är sagt
öppnar dagen
som en luggsliten portfölj
och stänger den
som en medhavd plastkasse
De överlever sig själva
de försent ute
De kommer springande
över barndomens snövallar
som skottades av plogbilar
eller en fadersgestalt
en farfar
någon med spruckna nävar
och valkar
som bar unikaboxen som en sejdel
på den tiden
lätt att ha med sig
till ett grovt hantverk av järn och eld
De hade en cykel
och tiden som ett ämbar
att ösa ur när halkan
var som värst
och gruset gjorde
vägen framkomlig
Det finns ännu på bild
en bild på början
och en vid pensioneringen
som inte blev den lägereld
de önskat sitta vid
Det blev en tids vila
kort somrar
och så upp igen
till korridorena
alléerna av sängar
som de ovetande
hade byggt
Kvinnor i vitt
värjde sig mot deras trevande oro
ålderns höst
med gallergrindar
de fick inte falla
ur sina sängar
Natten då farfar dog
var jag på annan ort
och ville inte gå in
i hans rum
och se honom i ögonen
i det jag drömde
Han får verka
och värka i mig …
gjutaren på P A Larssons gjuteri.
Peder Andersson
