Det rasistiska förtrycket i USA har sedan slaveriets dagar i grunden handlat om klassförtryck. Och den anti-rasististiska kampen har i grunden alltid varit en klasskamp och en kamp för arbetarklassens eninghet.

Hur tänkte Norstedts förlag?

Förlaget Norstedt har på nytt givit ut Stig Dagermans Dagsedlar, samhällskritiska, underfundiga och välformulerade dagsverser, som publicerades i den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Den första skrev han 1943; den sista dagen före sitt självmord den 5 november 1954. Stig Dagerman blev 31 år. Antalet dagsverser cirka 1 300. Hans dikter, noveller och romaner tillhör, liksom inte minst reportageboken Tysk Höst, den svenska litteraturens högsta division.

Jämförd med senaste utgåvan från början av 80-talet har en dagsedel tillagts. Och två har plockats bort.

Naturligtvis frågar man sig vad anledningen kan ha varit till att utesluta två av dagsedlarna från förra utgåvan. Förlaget nämner ingenting om detta. Inte ens att man gjort detta ingrepp.

Den ena av de nu uteslutna dikterna handlar om en avrättning i USA 1947. Avrättningsredskapet var den elektriska stolen. Det första försöket misslyckades. Bödlarna hade varit berusade. Den dödsdömde var en slavättling. En amerikan med afrikanskt ursprung. I USA på den tiden kallade sig de mörkhyade människorna med detta ursprung colored people eller negroes. Den rörelse för motstånd mot det rasistiska förtrycket de var utsatta för kallade de The Negro Movement.

En av rasister i USA använd beteckning var “nigger”. Avvikelsen från det latinska ursprunget (negro=svart) signalerar att den svarte afrikanen och slavättlingen inte förtjänar en beteckning som kräver annat än minsta möjliga uttalsansträngning. Den stinker av arrogans, förakt och förtryck.

I Sverige var då Dagerman skrev dagsedeln var den vanligaste beteckningen för mörkhyade afrikaner och ättlingar till mörkhyade afrikaner negrer. Det fanns ingen rasism knuten till beteckningen. Naturligtvis användes ordet neger, liksom ordet jude, av rasister och antisemiter Sverige. Men rasismen uttrycktes genom vad som sades om mörkhyade afrikaner och judar. Orden negrer och judar användes också av rasismen och antisemitismens motståndare. Stig Dagerman var en av dessa.

Men idag, 2018, finns det ganska många inom liberala och måttligt radikala kretsar, som kommit fram till att ordet neger på något sätt i sig är rasistiskt. Möjligen också att det alltid har varit så. Inspirationen kommer från USA, där negro nu är bannlyst. Ett tag fick man säga black. Sedan blev det Afro-American. Men inte det heller är numera bra. Det ska heta African-American.

Texten som Dagerman 1947 skrev som en fördömande protest mot rasismen i USA, och som Norstedts förlag funnit omöjligt att publicera lyder som följer:

TVÅ GÅNGER DÖD

Den till döden dömde negern Francis som nyligen undkom med livet från elektriska stolen, därför att bödlarna var berusade, skall nu åter sättas i stolen.

Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.

Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.

Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.

(24.4.47)

Så vitt vi förstår kan man tänka sig några alternativa bakgrunder till förlagets censur-ingripande.

Alternativ 1) Norstedts anser att Dagermans text ger uttryck för rasistiska meningar. Anledningen till att utesluta den aktuella texten kan då vara antingen att (a) förlaget fruktar att Dagerman-läsarna ska ta intryck och bli rasister eller mer rasistiska än de redan är.  Eller att (b) förlaget anser det lämpligt att dölja Dagermans “tillfälliga snedsteg”. Att Dagerman inte ska “fläckas”, för i stort var han så bra.
I detta senare fall skulle det alltså historieretuschering. Som när borgerliga skribenter undviker att redovisa citat som visar att Winston Churchill under tjugotalet uttryckte solklart anti-semitiska åsikter, och till och med hyllade den tsaristiska säkerhetspolisens groteska anklagelser i förfalskningen “Sions Vises Protokoll”; som han hävdade var viktiga sanningar om den “judiska världsomfattande konspirationen”.

Men historien ska inte retuscheras. Om Dagerman hyst rasistiska uppfattningar så skall detta inte döljas!

Men Dagerman var inte rasist. Tvärtom. Alltså:

Alternativ 2) Nordstedts inser att Dagermans dagsedel inte uttrycker sympati för rasismen i USA, utan är riktad mot den. Men (a) befarar att många läsare av urvalet av Stig Dagermans dagsedlar inte är kapabla att förstå detta. Eller (b) tror att inflytelserika kritiker vars förmåga till intellektuell ansträngning inte sträcker sig längre än till att märka ord, ryckta ur sitt sammanhang, ska kasta sig över förlaget. Kritiker som med grundlös men pompös självgodhet kommer att hävda att förlaget Nordstedt ger spridning åt rasisten Dagermans giftbrygd.

Vi lutar åt att det är det senaste alternativet (2;b) som varit förlagets anledning till det ur alla synpunkter allvarliga och oacceptabla tilltaget.

Förlaget kunde ju bara ha påpekat i anslutning till de två dagsedlarna att Dagerman skrev neger så var det inte uttryck för en rasistisk hållning. Men så gjorde inte inte Norstedt. Förlaget valde att sätta saxen i Dagerman, och vara tyst om att man så gjort.

Avslutningsvis en undran: Hur skulle Nordstedt ställa sig till en utgivning av till exempel Martin Luther Kings skrifter och tal. Skulle förlaget även där gå in och stryka alla passager där det talas om USA negrer och The Negro Movement?

Till vänster finns en förteckning över verk författade av det tidiga 1900-talets mest framträdande företrädare för rörelsen mot rasistiskt förtryck i USA, afro-amerikanen och socialisten W.E. Burghardt Du Bois.

Genom att klicka på bilden förstoras den så att texten går att läsa. Hur många av boktitlarna tror ni inte skulle kunna publiceras av förlaget Norstedt?

 

 

P.S

Den andra dagsedeln är mer lättviktig. Dagerman retas med en kaxig borgerlig dagstidning, där man  gjort sig skyldig till undermålig korrekturläsning.

SAGAN OM TRYCKFELET

I den nya fina Dagstidningen kommer givetvis Tryckfels-Nisse att vara portförbjuden.

Aktören blev sur som vinäger,
när det talades i recensionen
om att ”Karlsson vann en stor neger
med sin tolkning av Hamlet-personen”
samt ringde upp redaktionen.

Omöjligt, sa mannen i luren.
Här görs inga tryckfel. Punkt. Slut.
Har herr Karlsson sett i tamburen,
eller har kanske negern gått ut?

Liknande artiklar:
HISTORIEN... Censuren har börjat. Var slutar den? Historien är en dans på glosor, förlagen gör
Att n-ordet historiskt och dagligen har använts som ett rasistiskt hatord, och idag inte är
Moderaterna, plötsligt är masken borta. Ett Göteborg som filmas från ovan och en berättarröst som
Sex människor skjutna på grund av sin hudfärg.  Det rasistiska hatet flödar i italienska valdebatten.