Häromdagen läste jag en insändare i morgontidningen som mina föräldrar prenumererar på. En av insändarna drog till sig min blick, och jag kände att jag var tvungen att kommentera den, eftersom jag känner att den illustrerar ett viktigt problem som jag själv, och många andra, har tampats med i något skede.
Det handlade om en person som sökt försörjningsstöd. Personen hade äntligen fått en lägenhet till sig och sitt barn. En anhörig hade skrivit i insändaren att de sökt försörjningsstöd i Eskilstuna, för att kunna införskaffa ett skäligt bohag.
Ansökan hade fått avslag då handläggaren på enheten för ekonomiskt bistånd, som hanterar dessa ärenden, ansåg att den sökande hade ekonomiska medel att röra sig med. Försörjningsstöd har en mall som det utgår ifrån, och som långtgående brukare hos dem har jag själv rätt bra koll på hur den ser ut. Det hade dock inte den sökande föräldern i insändaren.
Försörjningsstöd – En Förvirrande Institution
Grunden är ganska rakt på. Du har rätt till en viss summa, omkring 3000, så kallad “Riksnorm” för att ha råd med mat och andra förnödenheter. Om du hyr en bostad kan de även betala hyran för bostaden, upp till dryga 4500 kr, beroende på åldersgrupp och andra omständigheter. De betalar även för receptbelagda mediciner, el- och varmvatten, läkarbesök, hemförsäkring och medlemskap i fackförening.
De betalar inte för möbler, inte för din telefon, inte för reparationer, inte för kläder, inte för internet, inte för busskort eller gymkort, osv. Om du har en lön är du diskvalificerad. Om du inte har sökt alla andra möjliga bidrag som finns, är du diskvalificerad. Om de upplever att du kan få ekonomisk hjälp på annat sätt, är du diskvalificerad. Om du äger ett hus, aktier, en bil, en båt, eller annan större egendom, i Sverige eller utomlands, är du diskvalificerad.
Det här vet jag. Dels för att det är information som min handläggare har lagt fram sedan första gången vi träffades, och jag har fått höra det om och om igen. Dels eftersom jag har högutbildade föräldrar, som också de är insatta i systemet på grund av sina respektive arbeten och livserfarenheter, samt eftersom jag varit sjukskriven länge nog för att ha en handläggare i nästan varje myndighet i både kommun och landsting, som jag kunnat ställa frågor till om hur reglerna fungerar.
Det tog mig själv lång tid att börja förstå systemet. Det tog mig lång tid att sortera bort oseriösa handläggare och byta till mig kontaktpersoner som jag kunde ha tillit för och som gjorde sitt jobb på ett korrekt, värdigt, respektfullt sätt, och trots det så finns fortfarande problem som jag inte kunnat hitta en lösning på.
Men det visste ju inte hon…
Som ny brukare hos en myndighet finns det mycket som man måste lära sig om hur den fungerar, vilket är betydligt lättare sagt än gjort. Allt från hur man fyller i blanketter, till vilken information man behöver, vilka rättigheter man har, hur man överklagar beslut, till vilken information myndigheten inte har rätt till, och vad man kan göra för att korrigera sin fullständigt ovärdiga eller rakt av livshotande situation om ens ansökan blir avslagen av en teknikalitet trots att problemet kvarstår.
Det är inte som om vi inte vet hur man förmedlar information. Det råkar bara vara så att statliga myndigheter, av anledningar som förbigår mitt förstående, inte är intresserade av att förmedla korrekt information. Allt från skatterätt för småföretagare, till VAB-rätt för småbarnsföräldrar på sitt första jobb, till hur i helvete man tar sig ur en nedåtgående spiral av kombinationen kronisk sjukdom plus fattigdom.
Ett av de stora problemen som jag, och många andra personer i min omgivning, står inför är att leta efter information, och att förstå och fullfölja komplicerade byråkratiska processer. Det är inte roligt, det är inte enkelt, det är sällan logiskt eller genomtänkt, och det är inte ens nära så engagerande och motiverande som det skulle behöva vara, speciellt för människor som mig, som har mental problematik som gör juridiska processer extremt svåra att följa och utföra.
Jag har i perioder haft problem att ens äta, duscha, och ta mig ur sängen, hur ska jag då helt på egen hand leta reda på och skicka in godtagbara ansökningar för alla de former av bidrag som jag behöver avslag på för att Ekonomiskt Bistånd ska anse att mitt ekonomiska behov inte kan uppfyllas på något annat sätt?
Pedagogiska verktyg för sådant har utvecklats i decennier. Det är bara att titta på hur reklambranschen inte bara anstränger sig för att förmedla sitt budskap, utan faktiskt greppa din uppmärksamhet. Denna vetenskap verkar dock ha fastnat någonstans bakom en låst dörr som bara högskolor och reklambranschen har tillgång till.
Ok, jag ska erkänna att det där sista inte är helt sant. Din skattedeklaration har blivit mycket enklare (Haha, min har alltid varit enkel, jag har aldrig haft en egen inkomst). Den registreras digitalt och automatiskt, och allt du behöver göra är att godkänna den med ett SMS eller BankID, och möjligen komplettera med restskatt, eller bara vänta på skatteåterbäring. Runt om i världen har man börjat använda pedagogik som ett verktyg för människor med diagnoser på Autismspektrumet, och strategier som “Gamification” (min personliga favorit) hjälper elever att lära sig, patienter på intensivvården att fullfölja sin vård, och människor i dålig fysisk hälsa att komma ut på en daglig promenad runt kvarteret efter jobbet.
Men det finns saker man kan göra
Jag uppmanar därför svenska myndigheter att ta till sig av denna grundläggande tes:
Tillgänglighet är bra.
Inte bara för individen som kontaktar myndigheten, även om denne skulle tjäna enormt på att kontakten med myndigheter inte var fullt så förvirrande. Det vore bra för era anställda, som jag vet arbetar under miserabla arbetsförhållanden. Det vore bra för er verksamhet, som skulle renas från inkorrekt ifyllda ansökningar, kontakt med fel nummer i telefonväxeln, överklaganden av komplicerade beslut, och brukarnas besvikelse över den svenska byråkratins komplicitet och till synes korkade principer och regler.
Det är inte bara en möjlighet, det är en nödvändighet. Vetenskapen finns där. Jag skulle själv kunna ge en handfull tips på beprövade metoder, och det finns människor där ute som vet betydligt mer än mig. Det är inte svårt att implementera, och när det väl är implementerat så kommer det leda till effektivisering och minskad stress och oro som är värt den ursprungliga ansträngningen flera gånger om.
Undertecknat
Jonatan “Varulv” Rydén
