Fredrik Strömqvist: Tankar om valutgången 2018

Jag sticker ut näsan och anger nästa års valresultat redan nu. Skälet till min framtidsspaning är att detta val på gott och ont kommer att vara ett reformval och då försvinner den främlingsfientliga opinionens primalskrik KRIS! HOT! FARA!  Istället kommer valårets fokus kretsa kring en väljardiskussion som handlar om HUR BYGGA BÄTTRE MARGINALER. Med det utgångsläget får vi följande utfall 2018 jämfört med 2014 års val.

Socialdemokraterna: 32.5 % (+ 1.3 %)

Partihistorisk resultat: Halvbra men inte genomuselt då den förmodligen räcker för att stanna i regeringsställning ytterligare en mandatperiod. Högsta valresultatet sedan 2006 fast samtidigt historiskt sätt väldigt låga siffror för landets största parti. Den senaste historiska perioden socialdemokratin låg under 33 % parti var på 1920-talet, strax efter demokratins genombrott.
Förändring i historiens ljus: Normal.
För partiet vore en ökning med strax över 1 % närmast att betrakta som ett medelbra resultat.

Sedan 1970 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Olof Palme (- 4.8 %) (-1.78 %), (-0,81 %), (+0,49 %), (+2.37 %), (-0,93 %)
  • Ingvar Carlsson (-1,47 %), (-5,5 %), (+7,54 %)
  • Göran Persson (-8,86 %), (+3,86 %), (-4,86 %)
  • Mona Sahlin (-4,33 %)
  • Stefan Löfven (+0,35 %)

Kommentar: Med snigelfart belönas socialdemokratin i regeringsställning med en av sina klenaste uppgångar i historien, jämfört med att gå från att vara oppositionsparti till att leda landet. Samtidigt som partiet historiskt sätt alltid fått väljarnas förtroende att styra i minst två mandatperioder i rad när partiet väl fått regeringsmakten. Partiet kan därmed trösta sig med att socialdemokratin historiskt sätt alltid belönas i sin andra valperiod, vilket skulle ge goda väljarframgångar i slutet av den andra perioden, men då pratar vi om valet 2022. Främsta anledningen till att ökningen är så blygsam är att väljarnas krav på ökad välfärdsreform är ”för sent, för lite, för fegt”.

Noterbart: Historiskt sätt har väljarna belönat socialdemokratin i varierande grad när valrörelsen utvecklas till en kamp mellan reformer och skattesänkningar, vilket är vad dagens partiledning vill att valdebatten ska handla om.

Vänsterpartiet: 8.5 % (+2.8 %)

Partihistorisk resultat: Bra.
För partiet vore en ökning med 2,8 % närmast att betrakta som ett bra resultat.

Sedan 1970 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Ch Hermansson (+1,8 %), (+0,58 %)
  • Lars Werner (-0,58 %), (+0,86 %), (-0.05 %), (-0,20 %), (+0,48 %), (-1,33 %)
  • Gudrun Schyman (+1,65 %), (+5,83 %), (-3,61 %)
  • Lars Ohly (-2,54 %), (-0,4 %)
  • Jonas Sjöstedt (+0,11 %)

Kommentar: Medan socialdemokratin mer eller mindre står och stampar hos väljarna så belönas Vänsterpartiet av väljarna genom att LO, och till viss del den snabbt förbättrade ekonomin, får SAP att föra en reformpolitisk agenda från och med 1a maj 2018, då den av nuvarande borgerliga majoriteten med hjälp av Sverigedemokraterna på senvåren 2018 avslår förslaget om att stoppa vinstjakten i välfärden. Därmed blir det en konkret valfråga för väljarna som, till skillnad från 2014, får ett tydligt framarbetat förslag som hjälp med att bedöma HUR jakten i PRAKTIKEN ska kunna stoppas. Väljarna belönar i första hand vänsterpartiet eftersom de anser att socialdemokratin tagit sig för sent upp ur startgropen.

Noterbart: Fenomenet, ”kamrat 4 %” där Vänstersocialdemokrater taktikröstade på Vänsterpartiet, som framförallt var en faktor fram tom 1990-talet är numera ett minne blott då Vänsterpartiet sedan 1990-talet hamnat på betydligt fastare mark genom sina framgångar i storstadsområdena.

Miljöpartiet: 5 % (-1.8 %)

Partihistorisk resultat: Dåligt, men inte katastrof.
Förändring i historiens ljus.
För partiet vore en minskning med 1,8 % närmast att betrakta som ett dåligt resultat.

Sedan riksdagsvalet 1982 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Pehr Gahrton/ Ragnhild Pohanka (+1,6 %),(-0,15 %)
  • Eva Goes / Birger Schlaug (+4,03 %)
  • Marianne Samuelsson / Birger Schlaug (+1,64 %)
  • Jan Axelsson/ Margareta Gisselberg (-2,15 %)
  • Marianne Samuelsson / Birger Schlaug (-0,53 %)
  • Marie Wetterstrand / Peter Eriksson (+0,15 %), (+0,59 %), (+2,09 %)
  • Gustav Friodlin / Åsa Romson (-0,45 %)

Kommentar: Sommaren 2018 står det klart att Vänsterpartiet, som ligger på höga nivåer, ej längre är i behov av (”kamrat 4 %) d v s vänstersossar som röstar på partiet för att det ska vara kvar i riksdagen. Samtidigt är krisen för MP akut då de i flera mätningar ligger strax under 4 %. Det får till följd att socialdemokratin väljer att bjuda in miljöpartiet in i valrörelsen och i centrum genom att uppvärdera miljöfrågorna, vilket gör att miljöpartiets frågor kommer mer i fokus. De stiger under hösten samtidigt som vänstersossar i storstadsområden väljer att inte lita på dessa undersökningar utan röstar i valet på ”regeringssyster 4 %” för att rädda kvar miljöpartiet i riksdagen. Eftersom en så stor andel av väljarkåren 2018 bor i de tre storstadsområden, gör denna handling att miljöpartiet med råge klarar 4 % spärren.

Feministiskt Initiativ!: 3,8 % ( +0.68 %)

Partihistorisk resultat: Väldigt bra.
Förändring i historiens ljus.
För partiet vore en ökning med 0,6,8 % närmast att betrakta som ett väldigt bra resultat.

Sedan 2006 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Gudrun Schyman/ Demri Mavi/ Sofia Karlsson (+0,6 %)
  • Gudrun Schyman/ Stina Sundberg (-0,28 %)
  • Gudrun Schyman/ Stina Sundberg / Sissila Blanko (+2,72 %)

Kommentar: Med välfärdsfrågorna i fokus bjuds FI in i stugvärmen. Socialdemokratins vilsenhet kring assistansvillkoren och stödet till personer med funktionsnedsättning, skadar en viss del av hjärtats socialister inom den socialdemokratiska väljarkåren och spiller över på FI! i storstäderna. Efter att de fått en skjuts i väljarstöd under den tidigare sommaren bjuds FI in som ett seriöst parti, och når nästan hela vägen in i riksdagen, men stannar på 3.8 %.

Liberalerna: 4.5 % (-0.7 %)

Partihistorisk resultat: ganska dåligt.
Förändring i historiens ljus.
För partiet vore en minskning med 0,7 % närmast att betrakta som ett ganska dåligt resultat.

Sedan 1970 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Gunnar Helén (+1,9 %) (-6,79 %)
  • Per Ahlmark (+1,64 %)
  • Ola Ullsten (-0,47 %), (-4,69 %)
  • Bengt Westerberg (+8,33 %), (-2,3 %), (-3.08 %)
  • Lars Lejonborg (-2,47 %), (+8,67 %), (-5,85 %)
  • Jan Björklund (-0,48 %), (-1,63 %)

Kommentar: Den främsta anledningen till att Feministiskt Initiativ ej kommer in riksdagen är den kräftgång som Liberalerna har på den borgerliga sidan. När Liberalerna upplever samma dystra krissiffror som miljöpartiet och då kd anses vara en bortom all hjälp, så går socialkonservativa inom moderaterna och de segervissa i centerpartiet in och stödröstar på Liberalerna, detta sker även bland de vänsterliberala kvinnor som stod och valde mellan FI! och Liberalerna.

Noterbart: Inget parti har historiskt sätt varit så beroende av att ”rätt frågor” dominerar valrörelsen för att få väljarframgångar – inte ens miljöpartiet. Sedan Ola Ullstens tid på slutet av 1970-talet har FP/ Liberalerna gått tillbaka i 8 av 10 valrörelser, Endast Bengt Westerbergs första val med valslogan ”eget hem på långvården” 1985 och Lars Lejonborgs krav på språktest 2002 har i praktiken räddat kvar partiet i riksdagen.

Centerpartiet: 9 % (+2.89 %)

Partihistorisk resultat: Väldigt bra.
Förändring i historiens ljus.
För partiet vore en ökning med 2,89 % närmast att betrakta som ett väldigt bra resultat.

Sedan 1970 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Gunnar Hedlund (+4,2 %)
  • Torbjörn Fälldin (+5,19 %), (-1,02 %), (-6,01 %), (-2,59 %) (-5.71 %)
  • Olof Johansson (+-O %), (-2,8 %)
  • Lennart Daléus (-2,52 %)
  • Maud Olofsson (+1,06 %), (+1,69 %), (-1,38 %)
  • Annie Lööf (-0,44 %)

Kommentar: Valets stora vinnare tillsammans med Vänsterpartiet. Centerpartiet lever högt på att vara det mjuka social borgerliga alternativet, dock kommer LO i en uppmärksammad kampanj tidigt under hösten 2018 påvisa att Centern är en leverantör av svensk näringslivs önskelista inom svensk politik. Detta leder till att centerns fasad som arbetarvänliga får en knäck, och partiet tappar nästan 1 % sista valmånaden till de rödgröna partierna.

Noterbart: Med undantag för de begränsade valframgångarna med Maud Olofsson och lanseringen av den borgerliga alliansregering, så har Centern bara radat upp valförluster och en nedgående trend på samma sätt som hos Liberalerna. Däremot har Centern i och med Torbjörn Fälldins framgångar skapat en högre fallhöjd än hos Liberalerna, vilket gör att paniken i partiet vid valnedgångar varit lättare att hantera.

Moderaterna: 21,5 % (- 1.8 %)

Partihistorisk resultat: Ganska dåligt.
Förändring i historiens ljus.
För partiet vore en minskning med 1,8 % närmast att betrakta som ett ganska dåligt resultat.

Sedan 1970 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Yngve Holmberg (-1.4 %)
  • Gösta Bohman (+2.76 %), (+1.30 %), (+4,75 %)
  • Ulf Adelsohn (+3,3 %), (-2,31 %)
  • Carl Bildt (-3.03 %), (+3,62 %), (+0,52 %)
  • Bo Lundgren (-7,65 %)
  • Fredrik Reinfeldt (+10,97 %), (+3,83 %), (-6,73 %)

Kommentar: Även om valet av Ulf Kristersson 2017 leder till att stora delar av de moderater som under valperioden gått till sverigedemokraterna vänder tillbaka, så väljer de moderater som lystrade till Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan” att stanna kvar i det centerparti som de gick till våren 2017.

Noterbart: Moderaterna är det parti som har det största väljarskiftena av alla partier. Det svänger verkligen om Moderaterna, när det går bra så går det verkligen bra men när opinionen vänder så går det fort med nedgångar som visar sig på valdagen.

Kristdemokraterna: 3. 5 % (-0.9 %)

Partihistorisk resultat: riktigt dåligt.
Förändring i historiens ljus.
För partiet vore en minskning med 0,9 % närmast att betrakta som ett riktigt dåligt resultat.

Sedan 1970 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Birger Ekstedt (+0,3 %)
  • Alf Svensson (-0,05 %), (-0,39 %), (+0,03 %), (+0,48 %), (+0,77 %), (+-0 %), (+4,20 %)
  • (+7,7 %) , (-2,63 %)
  • Göran Hägglund (-2,56 %), (-0,99 %), (-1,3 %)

Kommentar: Efter att för 20:de väljarundersökningen i rad inte klara 4% spärren går proppen ur i Juni 2018, och frågan om KDs överlevnad övergår till frågan hur illa en bortkastad röst på kd kan skada ett borgerligt valövertagande.
KD för därefter en tynande tillvaro i resten av valrörelsen. Ebba Busch Thor avgår på valnatten.

Sverigedemokraterna: 10,2 % (-2.6 %)

Partihistorisk resultat: Mycket dåligt.
Förändring i historiens ljus.
För partiet vore en minskning med 2,6 % närmast att betrakta som ett mycket dåligt resultat.

Sedan valrörelsen 1991 har partiets förändringar varit enligt följande:

  • Anders Klarström / Madeleine Larsson (+0,2 %)
  • Anders Klarström (+0,25 %)
  • Michael Jansson (+0,21 %), (+1,07 %)
  • Jimmy Åkesson (+1,49 %), (+2,77 %), (´+7,16 %)

Kommentar: I en valrörelse som handlar om skatter vs reformer hamnar sverigedemokraternas alarmism i bakgrunden. När väl valrörelsen når sitt avgörande i augusti/september slår Sverigedemokraternas misslyckande med att skola fram starka uppskattande profiler i storstäderna igenom, och då regionala valframgångar i mellansvenska städer ej uppväger raset i storstäderna visar sig sverigedemokraternas högt flygande i väljarstöd vara fylld med arg varmluft som riskerar att pysa bort ju närmare valdagen vi kommer.

Noterbart: Ett vanligt återkommande missförstånd som brukar dyka upp när det gäller att bedöma Sverigedemokraterna är att hävda att deras senaste års valframgång var unik och att detta kan tas till intäkt att partiet ytterligare ska öka kraftigt vid nästa val. Men det är direkt självbedrägeri och vantolkning av hur svensk valhistoria fungerar. Nästan alla partier i den här genomgången har haft sina valframgångar följt av valnederlag som varit större än SDs 7,16 % vid 2014 års val. Ingvar Carlssons sista valrörelse 1994 gav Socialdemokraterna en ökning med 7.56 %. Liberalerna, under namnet Folkpartiet, har inte mindre än två gånger sedan 1980-talet haft en röstökning på mer än 8 % (1985,2002). 1998 ökade KD med Alf Svensson som ledare med 7,7 % bara för att valet därefter tappa mer än 2 %. Moderaterna lyckades i de senaste valen först tappa 7.65 % 2002 för att valet efter med Reinfeldt 2006 öka med över 10 % och sedan 3,5 % 2010 och vid 2014 års val tappa 6,73 %. Frågan är dock vad som händer med ett parti som SD när den egna självbilden krackelerar efter nästa års tillbakagång?

Övriga: 1.5 % (+ 1 %)

Partihistorisk resultat: Halvbra.
Förändring i historiens ljus.
För de små partierna i marginalen vore en ökning med 1 % närmast att betrakta som ett halvbra resulta.

Sedan 1970 har små förändringar varit enligt följande utifrån största parti:

  • Bo Gustafsson / KFML (+0,4 %)
  • Frank Baude / KFML (-0,27 %)
  • Gunnar Bylin /Sveriges Kommunistiska Parti (+0,16 %), (-0,12 %)
  • Övriga Små partier (+-0,16 %), (0,48 %) (+0,2 %)
  • Ian Wachtmeister/ Ny Demokrati (+6,73 %)
  • Brynolf Wendt/ Sveriges Pensionärers Intresseparti (+0,95%)
  • Kersti Koistinen/ Sveriges Pensionärers Intresseparti (-0,29 %)
  • Richard Falkvinge / Piratpartiet (+0,63 %), (+0,02 %)

Kommentar: Ökningen av stöd är främst kopplade till att Piratpartiet får en större andel av studenter och att välutbildad medelklass intresserar sig för partiet.

Noterbart: Småpartierna som inte tagit steget och växt till en mer långsiktigt stark kraft för en tynande tillvaro bortom medias strålkastare. FI! behandlas numera nästan som ett seriöst alternativ, Piratpartiet väntar dock att växa till sig in i rollen trots att de båda partierna vid enstaka val lyckats ta sig in i Europaparlamentet.

Läs även: Statistiska centralbyrån – Valresultat över tid

Liknande artiklar:
S 30,4 M 19,7 V 7,8 L 5,8 MP 3,9 KD 3,2 C 11,5 SD
Hej, Här kommer några kommentarer kring den kritiken som ni har lyft till oss gällande
Under flera år så var Sveriges flyktingpolitik väldigt generös. Moderater och Miljöpartister låg bakom den,
Det fullständiga namnet är Stora Gyringen då det söderut även finns Lilla Gyringen. I fortsättningen
Fredrik Strömqvist

Senaste artiklarna av
Fredrik Strömqvist

    En reflektion kring “Fredrik Strömqvist: Tankar om valutgången 2018

    1. En intressant analys. En fråga vill jag dock ställa: vilka reformer är det som du menar skulle kunna hålla SAP kvar vid regeringsmakten?

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Genom att använda kommentarsfunktionen förbinder du dig att:

    • Endast kommentera det som är relevant avseende artikelns innehåll.
    • Använda ett sakligt och vårdat språk.
    • Inte skriva kommentarer som innehåller personangrepp eller kan vara till skada för enskild person.
    • Inte kommentera samma kommentar upprepade gånger eller på liknande sätt störa eller sabotera diskussionen.

    eFOLKET håller kontinuerlig uppsikt över publicerade kommentarer och tar bort kommentarer som bedöms bryta mot ovanstående punkter.

    Kommentarer kan komma att raderas (gallras) sedan en viss tid förflutit efter publicering.

    Kommentarer publiceras först efter granskning.