På torsdagskvällen (5 december) besökte Jan Guillou Eskilstuna och ett fullsatt Contrast för att berätta om sitt författarskap. Orsaken till besöket var att den nionde delen i serien Det stora århundradet nu ligger på bokhandelsdiskarna.
Sanningen att säga – och till Guillous heder – sades inte många ord om “Den andra dödssynden”. Läsaren får en chans att skapa sig en egen uppfattning.
I stället berättade Guillou om sin författarkarriär – från ambitionen att bli en “fin” författare och ge ut “obegripliga” böcker som bara lästes av ett fåtal till att bli en författare med uppgift att delge läsarna sin egen uppfattning om utvecklingen i samhället i sann Sjöwall – Wahlöö – anda.
Personligen missade jag idén med korstågsromanerna. Därför dröjde det innan jag tog itu med Det stora århundradet.
Guillou sade sig först ha avfärdat tanken på att skriva en serie om nittonhundratalet. Uppgiften var omöjlig, tyckte han, eftersom det fanns alldeles för mycket material.
När han, trots det, tog itu med arbetet började han i stället att skildra de händelser som tidigare inte fått stort utrymme i litteraturen, som kriget i Afrika under första världskriget, och kvinnornas kamp för rösträtt och utbildning.
Även om hans personskildringar är lite stereotypa, tycker jag att de delar av serien jag hittills läst varit givande. Tanken att “snart kommer det och det att hända” har fått mig att vända sida för att fortsätta läsningen. Just nu befinner jag mig mitt inne i Äkta amerikanska jeans och väntar på att TV-n ska göra sitt intåg i de svenska hemmen.
1968 ligger på nattduksbordet och väntar. Innehållet lär inte vara obekant.
“Den andra dödssynden” lär handla om åttiotalet och dess marknadsideal. Ytterligare en roman är att vänta. Enligt Guillou ska den sluta den tionde september 2001.
I väntan på den får jag nöja mig med de redan levererade verken.
Siv Aksila
