I våras drabbades södra Afrika av översvämningar. Nu har de östra delarna av kontinenten drabbats.
Afrika. Bilderna är stora. Faktainnehållet magert. Uppgifterna inte kompletta. Lösryckta citat. Någon slår fast att översvämningarna blivit vanligare och att det beror på klimatförändringarna. En annan påstår att det kraftiga regnandet är ovanligt för årstiden.
Fyra länder drabbas och vi förväntas att bunta ihop dem, och bedöva ett eventuellt dåligt samvete genom att skicka en slant.
Vi talar om en kontinent som om den vore en enhet – ungefär som när vi blekingar föses ihop med skåningarna. Låt oss titta lite på de fyra staterna!
Alla fyra har stora problem med torka, delvis beroende på att träd huggits ner till bränsle utan att ersättas. I Etiopien pågår en trädplanteringskampanj – i somras planterades 350 miljoner på en och samma dag. I Kenya har man utöver de projekt som Vi-skogen bedriver också påbörjat försök med att sprida fröbollar i landskapet, fröbollar som börjar växa när regnen kommer. I Sydsudan planterar Läkarmissionen träd men jag känner inte till några liknande projekt i Somalia.
Antalet födda barn per kvinna är högst i Etiopien (5,7) och Somalia, lägst i Kenya (3,14). Gruppen unga är mycket stor. Sydsudan och Somalia är glest befolkade – hälften av Somalias befolkning lever ett nomadliknande liv – med 13 respektive 24 individer per kvadratkilometer. Motsvarande siffror för Kenya och Etiopien är 81 respektive 97.
Somalia och Sydsudan är enligt Globalis världens näst mest korrumperade stater men korruption förekommer också i Kenya och Etiopien.
I brist på andra mätmetoder måste en jämförelse mellan länderna göras med utgångspunkt från begrepp som tillväxt och BNP. Jordbrukslandet Somalia har en BNP på 499 $ dollar per capita (2017), medan motsvarande siffra för det oljerika Sydsudan låg på 237 $ dollar 2016. Detta ska jämföras med Etiopiens BNP per capita på 767 $ dollar och Kenyas på 1507 $, båda 2017. Tillväxtsiffrorna för Sydsudan och Somalia anges som negativa medan Etiopiens tillväxt under 2017 ökade med 10 procent och Kenyas knappt 5 procent. Etiopiens ökning kom dock från en lägre nivå.
Kenya och Etiopien producerar ungefär samma exportvaror. Kaffe, bomull och sockerrör anges som Etiopiens viktigaste exportvaror. Te, kaffe och snittblommor är störst i Kenya. Kenya klarar sig bäst och räknas numera som ett medelinkomstland. Varför? Därför att Kenya inte har deltagit i något krig.
En nation är en gemenskap som växer fram under en längre tidsperiod, inte något som går att trolla fram på ett år eller två. Tanken att motsättningarna mellan olika etniska grupper försvinner med migrationen in till städerna har förts fram. Det förutsätter att de inte odlas och uppmuntras.
Ett varmare klimat och ökat befolkningstryck har fått katastrofala följder för sammanhållningen i länder som Somalia och Sydsudan.
I Kenya finns elva olika etniska grupper. Jomo Kenyatta – ledare för befrielserörelsen Mau Mau och landets första president – tillhörde Kikuyu och det är ur den gruppen makteliten hämtas. Kikuyu favoriseras.
Att allt inte går rätt till går att se på hur massajerna behandlades i Narasha när det geotermiska projektet utvidgades. Regimen flyttade på dem utan diskussion och utan att ge en rimlig ersättning.
Kenyas val präglas av våldsamheter. Den nuvarande presidenten Uhuru Kenyatta anklagades för brott mot mänskligheten i samband med valet 2007 men den Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag fick inte ihop tillräckligt med bevis utan fick släppa åtalet.
Etiopien som aldrig varit koloniserat, har enligt OmVärlden – ett mycket läsvärt nätmagasin ägt av SIDA – 80 olika etniska grupper. De behöver samarbeta för att få landet ur fattigdomen men hur går det till?
Abiy Ahmed övertog posten som premiärminister under kuppliknande förhållanden när Amharapartiet plötsligt bytte sida. Tigray People´s Liberation Front (TPLF) hade kört landet i botten och något måste göras. Abiy genomförde en rad åtgärder – politiska fångar släpptes ur fängelserna, demokratiska fri- och rättigheter stärktes och han slöt fred mer Eritrea – men har samtidigt haft svårt för att hantera de etniska motsättningarna i landet. Framför allt handlar det om TPLF:s inflytande.
Frågan är hur Abiy Ahmed kommer att agera på hemmaplan när han varit i Oslo och hämtat Fredspriset.
Siv Aksila
