Evas dagbok från Kuba (59) – Den 23 – 25 december, 1968

Måndag 23.12

Icaic har inlett en serie visningar av årets kortfilmsproduktion. I kväll visades Schackolympiaden som ägde rum i Havanna 1967. Filmen var mycket humoristisk, visade den absurda kabaretkulturen och klädde kärleksfullt av schackspelarna. Råsocker handlade om hur det framställs och skeppas ut. Den var urtråkig och innehöll en massa maskinromantik. Manöver var vapenromantik, vacker men med påfrestande mycket fallos-symbolik. San Lazaro eller Babalu är en mångsidig men aningen konventionell dokumentärfilm om San Lazaro-kulten. San Lazaro är det katolska namnet och Babalu yorubabenlimningen. Den skildrade pilgrimsvandringarna till en viss San Lazaro-kyrka söder om Havanna och andra kulthandlingar. Den andra ön innehåller intervjuer med mer eller mindre fantastiska personligheter på Ungdomsön. Den är underhållande men skildrar ingen idyll utan en problemfylld vardag med hårt arbete. Sarah Gomez heter hon som gjort den.

Tisdag 24.12

Handlade julmat. Vi fick extra tilldelning för julen; ost, äpplen, cider, revbensspjäll, marsipan och andra godsaker. Osten och äpplena har jag redan huggit in på, det godaste jag ätit på länge.

Åt lunch hos Oswaldo och Mary tillsammans med Joel. Samvaron var trevlig och blev långvarig för jag väntade på ett samtal som jag beställt hem och det dröjde halva dagen. Jag pratade för femhundra kronor. Det går an här där pengarna inte har någon större betydelse. Livets förnödenheter är billiga eller gratis, och så mycket annat att kasta bort pengarna på finns inte.

Onsdag 25.12

Juldagen badade jag nästan hela dagen på kvartersbryggan. På kvällen såg vi Rudolfo Valentino på filmstudion.

Praktfulla katolska helgonet San Lazaro, med hundarnas slickar hans sår, i spansk och i afrokubansk version, Babalu Ayé
Liknande artiklar: