Foto: Eva Björklund

Evas dagbok från Kuba (21) – Den 2-3 juli, 1968

Tisdag 2.7

Animerad diskussion på jobbet om matransonerna. Kontorets fotograf var förtvivlad och ansåg att det inte längre går att leva på Kuba. Han var uppretad för han hade hört ett rykte om att man skulle ransonera brödet, och då, menade han, skulle allihop svälta ihjäl. Han fick ordentligt med mothugg av flera stycken. Framför allt av Pepe som i sin tur blev arg och förklarade att hans familj klarade sig alldeles utmärkt. Om man bara står i köerna och ser till att man får ut hela sin kvot så kan man äta bra varje dag. Men man får naturligtvis lära sig hushålla och inte slösa. Eduardo, som ritar leksaker, skämtade bort saken. Det är typiskt för honom. Än har jag aldrig sett honom ta något på allvar.

Jag har tagit reda på hur stor ransonen per person är. Av de viktigaste sakerna får man följande, per person:

  • Bönor – 200 gr/månad
  • Ris – 1,5 kg/månad
  • spaghetti – 1 paket/månad (20x10x5 cm)
  • makaroner – 1 paket/månad (30x10x5 cm)
  • potatis – 500 gr/vecka (när det finns)
  • kött – 375 gr/vecka
  • fisk – 500 gr/vecka
  • ägg – 4 st/vecka (de har nyligen ransonerats)
  • smör – 75 gr/månad (alternativt)
  • matolja – 1/2 liter/månad (alternativt)
  • matfett – 1/2 kg/månad
  • mjölk – 3 burkar/månad (1 burk =4-5 glas)

Grönsaker och frukt är säsongberoende och säljs fritt när de finns. Ovanstående gäller vuxna personer. Barnen och åldringarna får dessutom en liter färsk mjölk om dagen, de minsta barnen också en höna i veckan. De flesta barnen äter lunch i skolan och arbetarna på arbetarmatsal. Restaurangmaten är inte ransonerad. Jag har lite svårt att bedöma om maten är knapp, eftersom jag inte har något ransoneringskort utan klarar mig på restaurangmaten. Men efter vad jag hör av mina kamrater så är Pepe närmare sanningen än fotografen.

Onsdag 3.7

Äntligen har jag fått brev hemifrån, en del avskickade för två månader sedan, postgången är verkligen dålig. Brorsan berättade om FNL-gruppernas svårigheter och om rebellrörelsen inom KFML, om studentrevolterna i Frankrike och Tyskland och om ockupationen av kårhuset i Stockholm. Han tycke att jag har åkt ifrån händelsernas centrum. Men det tror jag är ett sken bara. Allt det som hänt där är nog bara krusningar på ytan än så länge och påverkar inte borgarsamhällets jämna lunk.

Liknande artiklar: