Jag träffade regissören Åsa Larsson från föreningen Sigurd, de är aktuella med en ny pjäs i helgen. Spelplatsen: Sörmlandsgården, som ligger på Djurgår’n i Eskilstuna.
Vad är det ni ska framföra?
– Vi ska framföra teaterföreställningen Esbjörn Blåpanna som spelas på Sörmlandsgården sista helgen i både juni och juli.
När startade teatersällskapet Sigurd?
– Jag har varit med nästan från början. Föreningen kom igång 2001, men redan 1997 startade själva spelen om Sigurd Fafnisbane. Då var det i Teorikateaterns regi med Teresia Holmstedt Jensen. Sen gjorde vi om det till en förening som under åren förändrats en del.
– Från början var det bara själva spelet om Sigurd Fafnisbane som spelades. Men sedan cirka 10 år tillbaka har vi haft många andra spel där huvudinriktningen är historiska spel.
Är det bara medlemmar som agerar?
– Vi har dels medlemmar som är aktiva på scenen men även de som hjälper oss med tekniken och arbetet bakom scenen. Sen har vi stödmedlemmar som inte har tid att vara aktiva, de tycker att vi gör ett bra jobb och vill vara med och stötta.
Hur besätter ni de olika rollerna?
– Vi har börjat med att ha audition inför varje spel, i februari i år fick man provspela för den rollen man ville spela. I slutändan är det jag som regissör som har slutordet om vem som får vilken roll.
Har tillsättningen varit svår?
– Faktiskt har det varit otroligt lätt. Jag känner nästan alla och jag vet vad som passar för de olika personerna att spela. Det har tillkommit några nya och där har det varit lite svårare. Jag tycker ändå att jag har fått till rollbesättningen bra, på ett sätt som gynnar spelet.
Eftersom ni spelar utomhus, är tanken då att konkurrera med Örebro, Falkenberg och Malmö?
– Nej, vi är ett litet teatersällskap och väldigt lokala men vi har faktiskt varit utomlands ganska mycket. Vi har spelat Sigurd Fafnisbane i Estland och även varit i Finland samt på Åland och såklart på olika ställen i Sverige.
– Nu fokuserar vi på Eskilstuna men kommer även att vara med på Medeltidsveckan på Gotland där vi ska spela Esbjörn Blåpanna. Medeltidsveckan har blivit en tradition och det är femte året som vi är med.
Teateruppsättningarna ni gör, handlar det endast om Blåpanna?
– Nej, det här året handlar det om Esbjörn Blåpanna men vi har ett nytt sommarspel varje år. Ibland är det ett historiskt spel och ibland är det barnteater. Vi har bland annat spelat lite Astrid Lindgren. Vi blandar ganska friskt vad vi sätter upp.
– Att det blivit Esbjörn Blåpanna i år beror på att vi har fått till ett samarbete med den ursprungliga föreningen Esbjörn Blåpanna som spelade upp det här spelet. Jag tror att de har varit aktiva sedan 1997-98 ute i Tumbo på Kaplansgården. De som är med i den föreningen har känt att de blivit lite för gamla för att orka. Men de tycker så mycket om det och ville inte att den skulle gå i graven. Därför kontaktade de oss på Sigurd och tack vare det har vi nu detta samarbete. Det är deras spel egentligen som de lånar ut till oss.
Har historien sin grund här i Eskilstuna?
– Vi har haft mycket historiska spel med lokal anknytning till Sigurd Fafnisbane som kommer ifrån ristningen i Sundbyholm. Det kändes väldigt naturligt att tacka ja när vi fick frågan om Esbjörn Blåpanna, just på grund av att vi har den lokala historiska kopplingen i Sigurd. Vår trogna publik känner oss också mest som en förening som gör lokalhistoriska spel.
Hur gör ni om det börjar regna, ni har ju inget skydd?
– Vi spelar tills vi dränks säger Åsa med ett gott skratt. Vi har aldrig ställt in en föreställning. Vi har spelat i regn, åska och hagel. Det vi hoppas är att vår publik tar med sig paraply eller dylikt. Publiken är det oftast inte synd om, utan det är skådespelarna som går hem och tar ett par varma bad efteråt.
Kan du kortfattat berätta om handlingen?
– Det här spelet handlar om en lokal adelsman på 1300-talet som är bosatt i Tumbo, Österbygård. Vi får följa hans liv från födelse och när han är ung fram till då han hamnar i landsflykt. Han hamnar i lite prekära omständigheter på grund av några dåliga affärer. Han höll på fel person, höll på fel kung, stackaren. Tack vare det tvingades han till landsflykt i Norge. Det är grunden i historien om Esbjörn Blåpanna. Sedan finns det en fortsättning…
Finns det belagt att Esbjörn Blåpanna har funnits?
– Ja, han är en verklig person. Han har funnits här och hans familj ägde då Österbygård under åtminstone ett par hundra år. Det finns ganska många köpebrev, han ägnade sig mycket åt fastighetsaffärer under den tiden, köpte och sålde gårdar. Jag tycker att han var en spännande person eftersom han var inte enbart god. Han hade väldigt mycket fuffens för sig och jag försöker få fram det i unga Esbjörn också här i spelet. Det här är en slyngel, en bortskämd överklassadelspojke och inte alls någon lokal hjälte, men han är en av de mest kända personer i vår trakt från den här tiden. Samt att han hade väldigt nära vänskap med den svenska kungen Magnus Eriksson och hans söner Håkan och Erik.
Vad hände efter Esbjörn Blåpannas bortgång?
– Jag vet inte, jag vågar inte säga något om hans eftermäle alls. Utan jag nöjer mig med att berättar om hans levnad.
