Ledarartikel – Hans Hjälte 27 juli 2017
Sjuksköterskor, vårdpersonal, sophämtare, hamnarbetare, städare och taxiförare, samma kamp, samma fiende.
Det finns en lång rad bra artiklar om den kraftmätning som nu pågår på arbetsmarknaden, när motståndet nu växer mot de försämringar som har uppstått därför att samhället lägger ut allt mer av sin verksamhet till privata företag. Här följer några exempel:
Sjuksköterskan Agneta Lenander, skriver i Feministiskt Perspektiv:
”Sluta använda mig som ett slagträ i debatten om ojämlika löner. Om du på allvar hade brytt dig hade vi inte haft den ojämlika situation som vi har i dag. Sedan när tog du fighten med oss i vården?
När stod du sida vid sida med vårdarbetare, som råddat ihop manifestationer och demonstrationer för att kämpa för vår sak? Unga byggare fanns där, Hamn4an fanns där, elektrikerna fanns där. Var fanns du på valdagen, då det togs beslut om det skulle satsas på resurser till välfärdsarbetare eller till din privata plånbok? Vad gör du den dagen sopstriden är över, kommer du att strida för vår sak och på riktigt bry dig? Kommer du på demonstrationen för att rädda vården den 3 september?
Alla ni vårdarbetare som gnäller över att sopåkare har mer betalt än vi. Var fanns alla ni förra året den 4 september? Hur mycket kämpade ni för vår sak? Jag fick höra, det är inte lönt. Det gör ingen skillnad. Gör det här någon skillnad? Att gnälla över orättvisan? Genom att klanka ner på en annan yrkesgrupp? För att de tar en strid ni själva inte ens skulle drömma om.”
Hela Agneta Lenanders inlägg finner du här: (Använd inte våra låga löner som ett slagträ mot sopåkarna)
Anders Fraurud skriver på sin blogg Pepprat Rödgrön:
”Liberalernas Birgitta Ohlsson skrev till exempel om de betydligt lägre lönerna för olika kvinnodominerade yrken som ett argument för att sänka soparbetarnas löner. Men ingen av dessa debattörer har kunnat visa hur lönerna i dessa kvinnoyrken skulle bli högre genom att sänka lönerna för andra lönearbetare. Lönesänkningen hamnar ju inte hos det gemensamma eller i några vårdbiträdens lönekuvert utan hos det privata sophämtningsföretaget Reno Norden…
…Naturligtvis finns det bara ett sätt för företaget att ta ut vinst ur en verksamhet som får mindre pengar och det är på bekostnad av dem som arbetar i verksamheten, här som på andra ställen. I det här fallet genom sänkt lön och mer press i arbetet. Miljöborgarrådet Katarina Luhr (MP) säger till SVT att ”lönefrågan aldrig har varit i fokus i upphandlingen”. Man får inte heller intrycket att hon bryr sig om att ”lönefrågan” i detta fall innebar kraftigt sänkta löner för en grupp av arbetare. Ett naturligt krav i detta läge är att återkommunalisera sophämtningen i huvudstaden.”
Hela Anders Fraurud text kan du läsa här: (När är en lön (för) hög enligt borgerligheten?)
Politiske redaktören för LO:s tidning Arbetet, Martin Klepke, skriver:
”De strejkande sopåkarna har löner som undersköterskor bara kan drömma om, är andemeningen i en debattartikel i Aftonbladet av europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M). Han tycker sopåkarnas strejk är en lyxstrejk och beskyller LO-förbundet Transport för flathet.
Att Fjellner plötsligt skulle springa till undersköterskornas försvar är naturligtvis inte syftet. Syftet är i stället att visa att arbetarklassens löner generellt bör hållas låga. Något rättvisepatos handlar det inte om. Som EU-parlamentariker har Fjellner en lön som större delen av svenska folket, både undersköterskor och sopåkare, bara kan drömma om. Fjellner använder alltså sin lön och position för att propagera för att andra människor ska få sänkt lön.”
Hela Martin Klepkes artikel kan du läsa här: (Ekonomisk inkompetens och klasshat bakom kritiken mot sopåkarna)
Mikael Nyberg skrev den 15 en artikel med rubriken ”Sopgubbarna röjer upp i skiten” i Aftonbladet:
”Sedan slutet av 1980-talet har en rad tjänster som utförts av anställda inom det offentliga förvandlats till affärsverksamheter. En del är bolagiserat och privatiserat. Annat läggs med jämna mellanrum ut på anbud. Borgerliga politiker och nytänkande socialdemokrater försäkrade att allt skulle bli effektivare och mindre byråkratiskt när marknadskrafterna fick spelrum.
Så här går det till: Stockholm Vatten och Avfall auktionerar ut femåriga kontrakt för sophämtningen i olika delar av staden. I regel vinner lägsta budet. Det blir juridiskt trassel annars – ytterst är det EU som bestämmer.
Så kommer det sig att Reno Norden plötsligt tar över. Företaget är verksamt på flera håll i Norden. I december 2014 introducerades det på Oslobörsen. Säljarna, två riskkapitalbolag, lovade småspararna goda affärsutsikter. På två år sjönk aktien med 98 procent. ”Det är bland det värsta jag sett”, säger finansanalytikern Peter Malmqvist. Bolaget har även, avslöjar TV4 Nyheterna, fått kritik från Arbetsmiljöverket för allvarliga brister men underlåtit att inrapportera eventuella åtgärder.
Hur tänker det konkursmässiga skandalföretaget räkna hem vinst på anbud som ligger lägre än alla konkurrenters? Arbetsmetoder och teknisk utrustning skiljer sig inte nämnvärt mellan bolagen. Återstår personalkostnaderna. ”Om vi ska vara konkurrenskraftiga så måste vi ge mer av vår kapacitet, jobba mer helt enkelt”, säger VD:n Peter Ekholm.[3] De som ska jobba mer är sopgubbarna. För lägre lön…”
…Fuskjobb och försämrade arbetsvillkor är regel i de offentliga upphandlingarna, och byråkratin den minskar inte, den växer. Det kostar på att administrera marknadskalabaliken.
Allt är mättat med systematisk dumhet. I Stockholm rakar Skanska hem säkra vinster på världens förmodligen dyraste sjukhus någonsin, och i Göteborg har socialdemokrater och borgerliga politiker i samförstånd lagt hamnen i händerna på danska Maersk, en storkoncern som föresatt sig att minska andelen fast anställda till en femtedel och lamslagit stora delar av terminalarbetet i strävan att krossa Hamnarbetarförbundet.
Regeringen svarar med en utredning om nya begränsningar av strejkrätten. Vi ska vara tacksamma för att sopgubbar, hamnarbetare och andra försöker röja upp i skiten. Det är dags att hjälpa till.”
Mikael Nybergs hela artikel går att läsa här: (Sopgubbarna röjer upp i skiten)
”Det stinker i Stockholm och inte bara av soporna,” skriver Susanne Sjöstedt i en ledare i tidningen Allehanda:
”Det stinker av sopor i huvudstaden efter att sopåkarna vid ett av de större sopbolagen gick ut i vild strejk häromveckan.
Sopåkarna protesterar mot att arbetsgivaren RenoNorden velat införa ett nytt lönesystem som inte bara innebär kraftigt sänkta löner – uppemot 8000 kronor i månaden för en enskild anställd! – parallellt med att åkarna skulle få fler arbetsuppgifter.
Så långt har ni säkert redan hört på nyheterna, kompletterat med uppgiften att sophämtare kan tjäna rätt bra med pengar (vilket stämmer) och jobbar under 30 timmar i veckan (vilket inte stämmer).
Tusentals av er har säkert redan muttrat över arbetsvillkor som anställda inom exempelvis kvinnodominerade fysiskt tunga arbeten inte ens kan drömma om.
Och ni har så klart rätt – kvinnorna inom vård och omsorg till exempel borde jobba mindre och tjäna mer. Inte få sitt jobb nedvärderat av partier som vill sänka deras löner, inte heller tvingas gå med på delade turer för att få ihop en heltidslön.
Men nu handlar inte sopåkar-historien om det. För inte en enda kvinna skulle få en spänn extra om sopåkarnas löner skulle sänkas, eller en enda minut kortare arbetstid för att sopåkarnas schemalagda arbetstid förlängs.
Ramla inte i fällan som inte minst högern kommer att utnyttja där du börjar gnälla över andra arbetaryrkens villkor för att de är bättre än de egna – eller bättre än yrken du tycker är underbetalda. Alla ska upp! Alla ska med! Och ingen ska ge högern tillfredsställelsen att se arbetarklassen fajtas om samma lilla bit av den kaka som kapitalet alltid smaskar i sig den största biten av!”
Hela artikeln finns här: (Susanne Sjöstedt (S): Tyck inte synd om sophämtarna – men sörj ännu en galen privatisering)
Vidriga villkor även i Taxibranschen
Taxibranschen har varit föregångare när det gäller att införa den nyliberala arbetsmarknadspolitiken i Sverige. Sveriges Radio har gjort ett uppmärksammat och internationellt prisbelönt reportage om tillståndet i taxibranschen. Det sändes för två år sedan i radio men går att lyssna på som podradio. Det finns att lyssna på via Sverigis radios hemsida:
P1-dokumentären Taxikungen: (Taxikungen – om vinnare och förlorare på en avreglerad marknad)
Några glimmat från reportaget Taxikungen:
”80 kr är timlönen. I genomsnitt är lönen 21 642 kronor per månad före skatt.”
”Jag kallar det ett pyramidspel, den i toppen tjänar allt och vi längst ned får ingenting.” säger taxiföraren Elisabeth.
”Vi har blivit moderna slavar i det avlånga vackra landet Sverige. Vi har inte ens kollektivavtal. Inga garantier och åkarna går på knän.” säger taxiföraren Behrad.
”Jag är nöjd, finns vissa svårigheter, lite stress. Jobbar sex dagar i veckan. Jobbar 13-timmar om dagen. Det är inte ok, men vad ska man göra, om man inte jobbar lång tid så kan man inte tjäna pengar för att försörja sig” säger taxiföraren Beli.
”Jag har en förare som jobbar hos mig. Han har kört sedan -92 och har samma ersättning nu som då, för 22 år sedan” säger taxiåkaren Anders, (som formellt anställer taxiförare som kör åt Fågelviksgruppen) .
”Det här jobbet är annorlunda än andra jobb. Jag känner mig utanför Sverige. Jag känner mig otrygg, inga rättigheter, ingenting. När man sätter sig i bilen och startar sitt pass, känner man att man är ensam, ingen kan komma och hjälpa dig när du har problem,” säger taxiföraren Hamza.
Reportaget handlar om Sveriges största taxiföretag, som 2015 hette Fågelviksgruppen. Företaget ägde de flesta större svenska taxibolagen, bland annat Taxikurir och Sverigetaxin och var verksam på många orter. Samma år såldes bolaget till det amerikanska riskkapitalbolaget H.I.G. Capital. Enligt Svenska Dagbladet var köpesumman 2–3 miljarder kronor. År 2016 bytte Fågelviksgruppen namn till Cabonline Group- Bolaget är nu ännu större och inget tyder på att villkoren för förarna har förbättrats.
eFOLKET.eu har tidigare publicerat ett uttalande från Socialistiska partiet med rubriken:
Allt stöd åt sopåkarna – slå tillbaka bolagstyranni, klassdomstol och strejkbryteri.
Vår ledare En sönderslagen arbetsmarknad. handlar också om Sopkonflikten i Stockholm.
Sammanställt av HH
