Israels attacker som nyligen genmfördes mot en Hizbollah-bas i Syrien och Irans konsulat i den syriska huvudstaden Damaskus sågs av många bedömare som provokationer i syfte att leda till militärt svar av något slag. I grunden handlade det från Israels sida om en strävan att inleda ett regionalt storkrig, i vilket USA skulle tvingas in och som skulle skugga skeendena i Gaza-området och på Västbanken.
Till skillnad från den israeliska högerregeringen är varken den sittande Biden-administrationen eller Irans regering intresserade av en eskalering.
Det mesta tyder på att nattens iranska attack med drönare, raketer och missiler ägde rum i något slags samförstånd med Vita Huset. USA-regeringen insåg att Iran såg ett svar på den dödliga attacken på sitt konsulat som oundvikligt. När nu USA, och därmed Israel, med största säkerhet var förvarnade och kunde oskadliggöra så gott som allt som avfyrats från iranskt territorium blev resultatet sådant att både Washington och Teheran nu förmodligen hyser en förhoppning om att krisen kanske ska vara över, för denna gång.
Men samtidigt befaras det säkert i både Washington och Teheran att så inte är fallet. Avgörandet ligger i händerna på Netanyahus israeliska högerregim, och för den regimen handlar ett storkrig om att också kunna eskalera fördrivningen av den palestinska befolkningen. Att samtidigt kunna krossa Iran är också något som många israeliska makthavare drömmer om, och här finns också ett inte särskilt väl dolt stöd från flera arabstater.
Dessutom vet den israeliska regimen att det i USA, främst inom det republikanska partiet, finns starka proisraeliska krafter i kulisserna, som inget hellre vill än att få till stånd en konfrontation med Iran. Och om Biden ställs inför en eskalerad konfrontation kommer även hans regering att tvingas till massivt deltagande på Israels sida. Så ser tänkandet ut inom Netanyahus högerextrema kabinett.
Med tanke på den israeliska regeringens grundläggande avsikter finns det ingen anledning att förmoda att den nu kommer att ställa in provokationerna. Bakom det som tolkats som en defensiv kamp från Netanyahus sida med syftet att klamra sig kvar vid makten finns tvärtom en storskalig offensiv och brutal strategi.
Endast en kraftfull världsomfattande mobilisering av fredens och förnuftets krafter kan sätta stopp för ett annalkande storkrig.
Och det handlar inte minst om att alla krafter, som vill se en framtid i regionen präglad av anständighet och humanitet, måste sätta tryck bakom kravet på ett stopp på undertryckandet och fördrivningen av det palestinska folket. Målet måste vara att den koloniala apartheidstaten Israel ersätts med ett demokratiskt och sekulärt Palestina, fritt från etnisk diskriminering, rasism, trakasserier och förtryck. Kort sagt: den koloniala konstruktionen måste monteras ner.
Läs också:
- Den koloniala apartheid- och terrorstaten Israel söker regionalt storkrig – eFOLKET, 10 april 2024.
- Kolonialstaten Israels angrepp på hjälparbetare är ett led i fördrivningen av den palestinska befolkningen – eFOLKET, 5 april 2024.
- Den israeliska kolonialstatens dubbel-terror – eFOLKET, 4 april 2024.
- Är kolonialstaten Israels strategi eskalering i riktning mot regionalt storkrig och direkt involvering av USA? – eFOLKET, 2 april 2024.
