Illustration Tommy Andersson

Bernhard Nordh 1900 – 72

Joel Bernhard Nordh föddes 19 april 1900 på en gård i Björklinge, Uppland. Modern var ogifta Selma Bohlin från Strömbergs Bruk i norra Uppland. Selma Bohlin var 21 år gammal. Fadern hette Johan Olsson. Joel Bernhard Nordh, som senare kallade sig Bernhard, bodde hos morföräldrarna i Strömbergs Bruk. Morfadern var brevbärare trots att han var analfabet, men han fick hjälp av Bernhards mormor att tyda försändelserna. Bernhards mormor ansågs vara bildad. Den unge Bernhard Nordh hade lätt för sig i skolan; efter fem år slutade han sin skolgång, som vid den här tiden sträckte sig till högst sex eller sju år i folkskolan. Den tolvårige pojken intresserade sig för höjdhopp och kulstötning och började sitt första arbete på Stenborgs gjuteri, Tierp. Där tillverkades bl a järnspisar.

Sedan följde en mängd olika arbeten, bland annat som rallare och torvmossearbetare utanför Nykvarn i Sörmland och Alingsås i Västergötland. Under de här åren gjorde han även ett antal resor runtom i landet, framförallt till trakterna av Vilhelmina, Saxnäs och Marsliden i södra Lappland. Där utspelas ett stort antal av Bernhard Nordhs romaner. Han studerade på plats och vid olika bibliotek, framförallt i hemstaden Uppsala, hur dessa så kallade nybyggare/kolonister, som de kallades, levde i dessa då nästan helt obefolkade och svårtillgängliga trakter.

Bernhard Nordh debuterade som författare 1936 med romanen Jorden är God som dock inte blev någon framgång. Han hade innan ägnat sig åt att skriva noveller i olika dagstidningar, bl a Svenska Journalen. Det var först med romanen I Marsfällets skugga som han fick sitt stora genombrott som författare. Året var 1937.

Ytterligare 25 romaner från Bernhard Nordhs penna följde: Fjällfolk, Undan frostpiskan, I de stora skogarna, Silverdalen, Folkhemmet och Nybyggarna vid Bäversjön.

Bernhard Nordh umgicks inte så mycket med de övriga arbetarförfattarna, förutom Jan Fridegård, som ju också kom från Uppland. I statistik över populära författare under 1940- och 50-talet hamnade Bernhard Nordh i fint sällskap, före honom på listan över de fem mest lästa författarna fanns Jan Fridegård, Sven Edvin Salje och Vilhelm Moberg.

Kjell Andersson

Liknande artiklar: