5.9 Utställning på “Casa Verano”, inredning, samt bruks- och konstföremål (Foto: Eva Björklund).

Evas dagbok från Kuba (35) – 29 augusti – 6 september, 1968

Torsdag 29.8

Teaterpremiär. Vuelta a la Manzana fick teaterpriset i Casa de las Americas litteraturpristävling 1967 och har nu satts upp på en av teatrarna. Pjäsen driver rätt hårt och ganska fördomsfritt med det kubanska familjelivet. Temat är hur familjen tvingar in barnet i sitt system, familjeindoktrineringen. Han kulten fick sig också en känga. Som helhet var den underhållande och roligt. Det vore bra om den visades på TV. På det här viset, från en teater i Havanna, når den ingenstans.

Lördag 31.8

Vid bassängkanten i Habana Libre har jag legat hela dagen och läst några artiklar av Marcuse, och kritik av dem. Båda har publicerats i en kubansk tidskrift. På kvällen gjorde jag en ny bekantskap, en brasiliansk tjej, från motståndsrörelsen, som tillsammans med sin man tillbringat sommaren här. Han på resor landet runt, hon på hotellet här i Havanna med sin lille son. Vi kom mycket väl överens.

Söndag 3.9

Seminarium på ministeriet om Fidels Tjeckoslovakiental. På de flesta arbetsplatser diskuterades talet. Partiet hade anordnat mötet och anslutningen var stor. Ledningen (partiet) fick lov att påpeka att Kubas och alla folks största fiende är USA-imperialisemn, för kamraterna gick väldigt långt i sin kritik av Sovjet. De kritiserade inte invasionen, den diskuterades knappast, utan att utvecklingen i Sovjet inte skilde sig mycket från Tjeckoslovakien. Framför allt kritiserade de Sovjets utrikespolitiska attityd. Den halvhjärtade hjälpen till Vietnam, är det hjälp det, att ge mjölk till en sjuk som behöver penicillin? Lånen till förtryckarregimerna i Latinamerika kritiserades också hårt. Diskussionen var mycket animerad och många deltog.

Onsdag 4.9

En fortbildningskurs för formgivarna på kontoret som skall pågå hela hösten påbörjades idag. Den kommer framför allt att behandla tekniska frågor.

Torsdag 5.9

Vi arbetade halva natten för att ställa i ordning Casa Catey och Casa Verano i Miramar. De ska vara färdiga i morgon kväll och premiärvisas. I Verano med mannekänguppvisning av den kollektion som tillverkats under sommaren. Visningen repeterades ikväll och kläderna är fantasifulla, men inte speciellt bra, oerhört komplicerade och opraktiska maskerad-klänningar för en publik i Europa. I Catey fick vi ordning på alla utställningsmontrarna och placerade ut konsthantverket. Det fanns med en del bra prylar av afrokubansk typ men det indianinspirerade var till största delen smörja.

Fredag 6.9

Ransoneringskortets huvud

Äntligen har jag fått ransoneringskort. Klang och jubel, slutet på mina matbekymmer och min lite utomsociala tillvaro. Nu är jag accepterad med helårskontrakt och ransoneringskort. Tyvärr är det hela något av ett misslyckande för mig. Jag hade velat leva på kubanska villkor, med det visade sig omöjligt att få det kubanska ransoneringskortet, så jag fick acceptera utlänningsransonen, vilket innebär ett privilegium. Men jag kan inte vara utan längre. Jag rättfärdigar mig lite med att jag har haft det betydligt besvärligare än kubanerna i nästan ett halvt år, så jag kan vara värd en lite större kvot nu. Typisk efterrationalisering.

Liknande artiklar: