en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
När despoten försöker
förstå sitt folk
det brokiga och bråkiga
gör han sig till tolk
för dem som inte törs protestera.
Han blickar inåt
på sin egen sotiga själ
där kartan brer ut sig
som han tror, för människors väl
land som ska i storhet förmeras.
När despoten pungslår sitt folk
suger ut dem för egen vinning
får … Läs mer “Despoten”
Välfärdens kvinnor
knappast löneligan toppar
när de ger allt och i jobbet
sliter ut sina kroppar
svetten ses pärla
ryggen som en märla
jobbet har tagit sin tribut
innan pensionen är de slut.
Deras hjärtan dunkar
hårt av ständig stress
och på detta börjar de
nu bli grundligt less.
Innerst inne välfärdens kvinnor
dock ändå för sig själva … Läs mer “Välfärdskvinnorna”
En spänd biceps,
kan få en pojke,
att lyfta berg
Men en vass pennudd,
kan få en vuxen man,
att lyfta sig själv
—Linus Bouvin… Läs mer “Att lyfta sig själv”
Plötsligt är man uppryckt och ivägkastad
Känner sig som en dumpad grästuva i en vattenpöl
Men vad är felet på vattenpölar?
Som barn var de ju ett äventyr,
när man daskade ytan med en spade
—Linus Bouvin… Läs mer “Charmen med vattenpölar”
Ukraina!
Vi gråter med dig
vår ilska och förtvivlan
över angreppet
känner inga gränser
en stormakt som tar sig rätten
att hånfullt diktera villkor
ett ensidigt kontrakt
undertecknat med blod
för att underkuva
och med vapen visa sin makt.
Ukraina!
Du har rätt att försvara dig
även om aldrig vapnen
kan vara det som avgör helt
håll stånd … Läs mer “Ukraina”
Vi gör allt för att bli älskade
omhuldade
accepterade
tryggade
som spädbarn behöver.
Vi klamrar oss fast
vid det välkända
det som håller ihop oss
vaggar oss
och söver.
Helst vill vi flyta ovanpå
känna oss lite bättre
urskilja oss
men ändå likna
de flesta andra.
Därför behöver några av oss
få avsky och hata
avskilja och rata… Läs mer “Älska mig”
På skolgården
flockas de runt drottningen
arbetsbina som samlar honung
och komplimanger till henne
där belöningen är ett leende.
Cirkeln är stenhårt sluten
utanför vimsar några bin
som sträcker på halsarna
försöker hitta en glipa
för att komma in.
Rastvakten med kaffespår
på överläppen
och kaksmulor i mungipan
låter blicken glida över barnen
konstaterar att allt är lugnt.… Läs mer “Cirkeln”
Dina misstag ska vara,
som ett skärp,
med några för många hål i
Det stramar,
klämmer,
gör ont
Men det hindrar din kropp,
från att rasa in i ledlöshet
—Linus Bouvin… Läs mer “Skärpet”
Blott glödlampor i ett rum är vi,
som byts ut om vart annat
Det finns ingen historia,
inget före och efter
Äpplen faller och bildar en obruten mönsterrad
Isar lossnar,
högtider firas
Allt förlöper,
och kan inte hindras
Allt är toner,
på ett självspelande piano
Människan?
överflödig
Pianot spelar ändå
—Linus Bouvin… Läs mer “Ett självspelande piano”
På engelska skolan
vet man vad som är av vikt
lärarna ser till att barnen
har en klädsel som är strikt.
På denna förnämliga skola
gillar man inte BH-band
som råkat titta fram
vid en flickas axel ibland.
Det ska vara strömlinjeformat
ja stiligt ska leden rätas
tunna blusar godkännes ej
och kjollängderna, de ska mätas.
Man måste … Läs mer “Klädkod”
Om vi ska kunna mötas
med våra ord, åtbörder och tankar
måste jag öppna mina porer
och söka efter rätt frekvens
skicka iväg en luftballong på prov
skör som en såpbubbla
fylld med frågor och intresse
som handlar om dig.
Du gör på samma sätt
och medan du frågar mig
så glömmer du dig själv.
Ibland spricker våra … Läs mer “Möte”
Vår vän demokra-Tina
gillar orden de vackra och fina
hon är däst nu och mätt
för hon har fått rösträtt
märker inte när hon går på en mina.
Men efter alla åren
det prasslar och knakar i snåren
när mörka figurer
skumma filurer
vill tumma på grundvillkoren.
Grundläggande diktaten
är armslängds avstånd för staten
mot media och kultur… Läs mer “Demokra-Tina”
Vit snö överallt
orangea käppar
mellan väg och fält
markerar gränsen.
Tålamod eller utbrott
var går den gränsen?
Sorg eller glädje
en snyftning eller ett leende
den upplösta gränsen?
Liv eller död
ett andetag
markerar gränsen.
—Lena Staaf… Läs mer “Gränsen”
När man inte kan sova
och tankarna löper gatlopp
då behöver man en katt
som spinnande lägger sig
nära hjärtat.
—Lena Staaf… Läs mer “Till ro”
Bullshit sa Barbara
hon var förvånad och besviken
och detsamma ansåg Hasse
om den svidande kritiken.
Kommunerna har fjäskat
men börjar nu bli less
på vad som hänt med pengarna
som gått till IES.
Den kommunala skolan
blev utarmad och tunn
kommunens skattekista
ingen outsinlig brunn.
Barbara har sålt del av koncernen
med vinst av historiska mått
som … Läs mer “Ett klipp för Barbara”
Första gången jag kom i kontakt med poesi möttes jag av en vägg. Jag begrep inte mycket av vad Tomas Tranströmer ville ha sagt med sina dikter, som alla fanns samlade i boken jag kommit över på biblioteket. Men till slut så lossnade något. Plötsligt frambringade dikterna känslor och tankar som jag tidigare aldrig bekantat mig med. Det … Läs mer “Bokrecension – Asociala dikter av Lena Staaf”
När dagen är slut
och elden brunnit ut
då viker jag ihop mina vingpennor
till en papperssvala
glider bort
ur medvetenheten
ser glödens sista bloss
som flammar upp
falnar
och försvinner.
Lena Staaf… Läs mer “Natt”
Bakfull bakåtsträvare tar bakvägen.
Bakslugt går han bakgatan baklänges för att undvika bakhåll.
Bakvikt med bakfickan full med bakelser.
Baktalad och bakbunden av bakdantare.
Odlar sin bakteriekultur på bakgården.
Får allt om bakfoten.
Åker på en bakstöt.
Får bakvärk, baksmälla och hemska baktankar.
Bakhalka på bakplåten.
Sparkar bakut och hamnar i bakvattnet.
Bakslag efter bakslag.
Lindrar bakruset med … Läs mer “Bakdörren som inte leder framåt”
I skogens rimfrost och dimma
blir jag inspirerad att rimma
skriva en dikt om mjukaste fukten
knaket av kvistar och mossiga lukten.
Isiga vinden mot kinden en pust
tar inte från mig min diktande lust
ser stenarnas väldiga kroppar
och grenarnas väta som droppar.
I skogen bland ståtliga tallar
går jag så belåtet och trallar
och stegen de … Läs mer “Rimmande”
Varför är vi så måna om vårt eftermäle
att inte bli gömda och glömda
som om våra liv varit meningslösa
Vi bygger monument
över våra livsgärningar
som andra ska snubbla över
Men våra liv består av snöflingor
som gjort nytta tills de smält
krukor som smulats till skärvor
Som fogas ihop till nya krukor
med tidigare okända mönster… Läs mer “Eftermäle”
Livet är smärtande och lärande
härligt och förfärande
ett snubblande och stukande
Ibland förödmjukande
Med våra kroppar
passerar vi dalar och toppar
och intill sista flåset
smörjer vi kråset.
Krafter vi förbrukar
vi äter och vi slukar
skrattar och njuter
ylar och tjuter.
Tar för oss av det timliga
vältrar oss i det sinnliga
yrvaket runt omkring oss … Läs mer “Överlevnad”
Jag tog bladet från munnen
för att läsa upp en dikt som jag skrivit
men munnen stod stum och förmågan försvann
inget blev som det borde ha blivit.
För bladen de fortsatte singla
men retfullt de seglade bort
och orden som stannat var fläckiga torra
och inte av användbar sort.
Jag hämtade andan och saktade ner
övergav ambitionen … Läs mer “Bladet”
När du försökte snyta ut
din ändlösa sorg
och pappret vägrade suga upp mer
och mina ord rullade bort ohörda
vände jag mig från dig
och flydde till böckerna
där det fanns tusen lösningar
i andra världar
som påminde om vår
med bara små avvikelser.
Jag vek hundöron
ivrigt gläfsande och snörvlande
på de bästa sidorna
vände sedan … Läs mer “Sidospår”
Nu hummar vi och tummar på humaniteten
den humanitära skyddsgrunden
som visserligen bara gäller för ett fåtal
vad spelar det för roll
vi vill minska dem till noll.
Vi är besatta av incitamenten
som gör folk benägna att inte komma hit
incitament är vårt nya sakrament
ett rättesnöre men ett snörliv för en del
det kan inte bli … Läs mer “Inhumana”
Tranemo kommun har egen kommunpoet, Jimmy Alm. Kommunpoeten har en ettårig kontraktsanställning och ska leverera en dikt i veckan som har anknytning till Tranemo kommun.
Tranemo kommuns hemsida:
“Under ett år kommer Jimmy Alm att arbeta som kommunpoet i Tranemo kommun. Allt som finns och händer i kommunen kommer att kunna bli dikt. Skrivkurser kommer att erbjudas och … Läs mer “Poeten i Tranemo”
Gående på stigen
mjuk efter regnet
omfamnande mina fötter
himlens droppar
dunstat efter solens sneglande
visar mig en leende guldreserv.
Min smärta och oro
hålls ihop av spindelväv
jag samlar mina förhoppningar
tunna som löv
känner lycka
av att ännu vara vid liv.
—Lena Staaf… Läs mer “Vara vid liv”
Impad av Ipad den nya tekniken
som ändå ibland har gjort mig besviken
som nästan ser ut att konspirera
och sätta igång (vid fel tillfälle) att uppdatera.
något som gjort mig bedrövad och less
är det som man kallar för datastress.
Men på skärmen kan man förhandla
och på smidigast sätt sina ord behandla
skapa och sudda och … Läs mer “Skärmytsling”
Jag räknar mina fräknar
ser hur de långsamt bleknar
när solen slutat nudda
och tiden sakta suddar
de minnen som hör sommarhettan till.
Jag räknar alla dagarna
när solen blir allt svagare
då hösten avancerar
och färgprakten briljerar
det går att älska hösten om man vill.
Lena Staaf… Läs mer “Höst”
Högt ovanför mitt huvud
svävar mitt överjag
retas med solstrålarna
och boxas lekfullt med molnen.
Mitt samvete
som förmörkar luften
som håller fram sitt bete
för min inre fisk att hugga på.
Ruelse i vassruggen
känner mig ruggig
men jag klipper med stjärtfenan
och rullar med mina oförstående fiskögon.
Jag har inget till övers för … Läs mer “Överjaget”
Vi leker att du är min syster
och att dina kusiner är små får som skuttar
vi leker att lervattnet är klart som kristall
och att pinnen är ett knaprigt kycklingben
vi leker att vi är soldater
och att käpparna är våra gevär
som ska skydda lägret och hindra oss från att fly
Vi leker att jag är … Läs mer “Vi leker”
