Romanen handlar om två agitatorer, Teje Månsson och Amond Dahlström. Motsvarigheterna i verkligheten hette Kata Dalström och Fabian Månsson. Dessa båda var två av de mest framträdande agitatorerna åren före under samt efter storstrejken 1909. Idag kallas såna personer för opinionsbildare. I boken skymtar även socialdemokratins förste ordförande Hjalmar Branting, då kallad för Hövdingen, samt LO ordförande vid den tiden Herman Lindqvist.
Avstampet i boken Agitatorerna är dock förlagd till Turkiet närmare bestämt till Konstantinopel. Där vistas då Amond Dalström. Han är där i egenskap av sitt yrke som journalist med uppgift att rapportera hem till Arbetarbladet i Gävle om händelseutvecklingen i det då avsomnande Osmanska riket. Det rasar ihop fullständigt åren efter första världskrigets slut 1918. Osmanska riket hade då varit ett ganska stort imperium sen mitten på 1300-talet, med Turkiet som kärnområde.
Amond Dalström hade då på första parkett kunnat se och skriva om hur de så kallade Ungturkarnas revolt 1909 blev början till slutet för imperiet. Allt detta hade den unge Dalström bevittnat och när han klev på tåget 1909 så hade han en teori och en plan för hur den svenska arbetarklassen skulle gå tillväga för att därhemma i Sverige kunna genomföra någonting liknande som Ungturkarna hade gjort i Turkiet.
Detta satt Amond och funderade på under den långa tågresan hemåt med slutmål Gävle. Han gjorde flera stopp under resan bland annat besökte han Saloniki Prag och Berlin innan han slutligen klev av tåget på järnvägsstationen i Gävle. Men där fick han snabbt bege sig ut på en agitationsturné runtom i Gävle med omnejd. Han fick hoppa på ett nytt tåg och besökte först Torsåker, sen Hofors samt avslutningsvis Sandviken.
Hans uppgift som agitator var då att uppmana arbetarna att gå i strejk och kämpa för ett socialistiskt samhälle som stod för fred, frihet och rättvisa samt solidaritet och därmed avskaffa det gamla trötta kapitalistiska förtryckarsamhället som styrdes av överklassen och kapitalägarna. Amond hade varit medlem i det då, vid den tiden, ett nytt parti som gick under namnet socialdemokraterna. Det hade bildats för knappt tjugo år sedan och hade den marxistiska teorin som grundplåt. Ett parti som hade börjat locka allt fler arbetare. Det nuvarande socialdemokratiska partiet är dock någonting annat…
Vad gör då den andra kvinnliga Agitatorn Teje. Hon befinner sig i romanen först i Stockholm, närmare bestämt på Södermalm där hon bor med sina tre barn. Teje åker samtidigt upp till Gävle för att där delta i en stor demonstration som riktas mot kapitalisterna. De har varslat om storlockout i hela landet. Det beror på att arbetarna samtidigt kräver åtta timmars arbetsdag samt högre löner vilket avvisas bestämt av arbetsgivarna. Detta leder till stora demonstrationer i bland annat Gävle och flera städer runtom i landet. Både Teje och Amond hamnar mitt uppe i dessa dramatiska händelser. Det leder i sin tur till att landshövdingen i Gävleborgs län Hamilton kallar in militär för att slå ner demonstranterna.
Hamilton var från överklassen och avskydd av arbetarna i länet. I Horndal några mil från Gävle fanns vid den här tiden militärer förlagda som nu fick order att ge sig till Gävle. Där blir det konfrontationer mellan demonstranter och militärer.
Hur det slutar ska inte avslöjas här men efter detta åker Teje tillbaks till huvudstaden igen. Hon har blivit kallad till att vara huvudtalare på ett möte förlagt till Lilljansskogen ute på Djurgården. Där samlas en storpublik för att lyssna på Teje. Bland åhörarna finns då bland andra Hjalmar Branting och Herman Lindqvist. Kravet är även där från de församlade att kapitalisterna ska avblåsa sin lockout och även gå med på de två krav som framförts av arbetarna och förstås även av Teje och Amond.
Hur det gick sen kan vi läsa om i historieböckerna. Hur det går i den här fiktiva romanen är något som läsare får fundera över. Vad som också är intressant att konstatera i boken är även hur viktiga de olika folkrörelserna var vid samma tid, framförallt då kanske frikyrkorörelsen och givetvis arbetarrörelsen.
Deras påverkan gentemot varandra kommer fram i boken. Det har författaren till boken ifråga fört fram på ett fint sätt. Han har dessutom behandlat ett väldigt komplext och tungt ämne på ett lättsamt och läsvänligt sätt vilket bidrar till att läsningen av berättelsen blir både trivsam och njutbar.
På grund av att Bernt Olov Andersson har arbetat inom den tunga industrin på sin hemby Norberg där han varit både järnverksarbetare och snickare så ställer han några frågor i sin bok…
Hur upplevde de svenska arbetarna storstrejken 1909? Kan vi lära oss någonting av detta vi som lever nu 100 år senare? Lyckades makthavarna kväsa arbetarnas frihetssträvan? Gick någonting förlorat den gången?
Några frågor att fundera på kanske efter att ha läst den här romanen där det berättas om hur nära det var att det blev revolution i vårt land 1909.
Bernt Olov Andersson har även skrivit Mellan hammarslag och bandbyte 1978 Jonassvit 1990 novellsamlingen Torsdag och tidig november 1987 samt romanen Min älskade slaktare 1988.
Kjell Andersson
