Bild: ChiaJo / Pixabay.

“Vi solidariserar oss med det ukrainska folket – inte med statsapparaten”

Peter Widén som sitter I Socialistisk Politiks styrelse svarar här på två inlägg som publicerades i Internationalen nr 10/2022, där Internationalens och Socialistisk Politiks ställningstagande i frågan om Ukrainakriget kritiserades.

Jan Czajkowski (JC) och Anders Nordström anklagar i varsina artiklar i Internationalen nr 10/2022 Socialistisk Politik och Internationalen för att “Svika det ukrainska folket” och för att inte “Stödja Ukrainas folk på dess egna villkor”.

Så låt oss därför lugnt och systematisk titta på några av problematikens delar.

  1. Hur ser vi på Putinregimen och
  2. på Putins krig?
  3. Hur ser vi på NATO, USA och dess roll i konflikten?
  4. Hur ser vi på den ukrainska regimen?
  5. Hur ser vi på leveransen av svenska pansarskott?
  6. Hur ser vi på internationalistiska socialisters uppgifter och plikter i denna hemska situation?

1. Putin kom till makten som Jeltsins kronprins. Jeltsin och Putin säkrade utplundringen av den före detta sovjetstaten. I en gigantisk privatisering uppstod den ryska oligark-kapitalismen. Jeltsin lät till och med 1993 beskjuta parlamentet i en våldsaktion som kostade hundratals liv. Detta eftersom alla i parlamentet inte godkände utplundringen. Svenska borgerliga politiker stödde Jeltsin. Svenska ekonomer som professor Anders Åslund var viktiga strateger bakom denna utplundring och skapandet av oligarkväldet. Vår organisation SP har från första stund varit svurna motståndare till Putin och oligark-kapitalismen i Ryssland. Vi har stött all demokratisk opposition och framför allt socialister som Vänsterfronten. Svensk borgerlighet däremot stödde privatiseringarna som ledde till roffar-kapitalismen.

2. Förvisso har Ryssland pressats av NATO:s expansion. Trots löfte om motsatsen har de före detta Warszawapaktstaterna inlemmats i NATO. Men det krig som nu påbörjats är Putins beslut och det vidriga sätt som det förs på är han ansvarig för.

3. Vi har i dessa dagar anklagats för att vilja tona ner Putins ansvar för kriget genom att också peka på NATO:s roll. Som vi skrev ovan är det Putin som är ansvarig för det konkreta krigsutbrottet nu. Anklagelserna är alltså falska. Men vi vägrar att se det nyttiga i att avstå från att analysera vilka motsättningar som lett fram till nuet. Vi hävdar att det varit USA:s och NATOS målsättning att försvaga Ryssland bland annat genom att etablera sina styrkor så nära Ryssland som möjligt. NATO har varit fullständigt ointresserat av samtal med den ryska regimen om att inte expandera ytterligare.

Vi har också mötts av det häpnadsväckande påståendet att NATO “inte vill ha krig”. Det kan så vara att NATO i det här läget inte just nu vill har ett krig med Ryssland. Man vill nå sina mål att skjuta fram sina positioner utan att ett krig bryter ut. I andra lägen väljer NATO och dess medlemmar krig. Vi kan inte ta upp hela listan här, den är för lång. JC nämner själv Indokina där USA och dess allierade i bombningar och massakrer orsakade miljoner människors död. Som gammal Centralamerika-aktivist känner JC väl till den av Reaganregimen finansierade terrorn som bara i Nicaragua tog 20 000 liv. Det finns inte en enda extremhögerregim eller högerkupp i Latinamerika som inte haft USA:s stöd. Under 2000-talet har vi haft Irak, Afghanistan, Libyen. USA är ett genom militariserat samhälle. Natoländernas totala militärbudget ligger på 1096 miljarder dollar, Av NATO:s utgifter står USA för 766 miljarder dollar. Rysslands militärbudget ligger på 67 miljarder.

4. Den ukrainska regimen presenteras som en demokrati som nu anfalls av en diktatur. Sanningen är att det ryska och det ukrainska samhällena uppvisar stora likheter. Liksom i Ryssland ledde sovjetstatens upplösning till plundringsprivatiseringar. Snabbt hade ett nät av oligarker tagit form. 2008 motsvarade de 50 rikaste oligarkernas förmögenheter 85 procent av bruttonationalprodukten. Idag har siffran sjunkit. De 100 rikaste har förmögenheter som motsvarar 27 procent av BNP.

Den förre presidenten Poroshenko (kapitalist inom chokladindustrin) har en förmögenhet motsvarande 15 miljarder kronor. Han har en tid varit utomlands för att undvika ett korruptionsåtal.

Extremhögergrupper av närmast nazistisk karaktär har en lång historia i Ukraina. I och med Maidankuppen 2014 stärktes dom och hade ett tag till och med ministerposter. Dom har namn som Svoboda, Högra Sektorn och SNF (SocialNationella Församlingen).

Den militära enhet som blivit mest känd är den s.k. Azov-bataljonen. (Det finns fler). Den fick stöd från olika oligarker och spelade stor roll i attackerna mot de rysktalande enklaverna. Ledande medlemmar i nazistiska NSF är också ledande inom Azovbataljonen. 2018 genomförde deras gatupatruller attacker mot romer och HBTQ aktivister. Ett av de mest uppmärksammade illdåden utfört av extremhögerns var när Fackföreningarna Hus i Odessa brändes ner och 42 människor brändes inne eller slogs ihjäl när de flydde lågorna.

2015 beslutade USA att dess instruktörer (Ja, USA hade redan då militär närvaro) inte längre fick träna bataljonen, detta på grund av bataljonens koppling till nazism. Detta förbud hävdes 2016 på initiativ av Pentagon.

Facebook klassade 2019 Azov i samma kategori som Ku Klux Klan och Islamska Staten. Dom togs bort från Facebook och användare som prisade bataljonen kastades också ut. Allt detta ändrades den 24 februari i år. Nu är Azov-bataljonen åter inne i Facebook-värmen.

I en FN-rapport 2016 anklagas Azov-bataljonen för brott mot mänskliga rättigheter. Det handlar om tortyr och våldtäkter på fångar i Donbasregionen.

Under perioden efter Maidan utsattes vänsterorganisationer för attacker. Lokaler vandaliserades. Kommunistpartiet förbjöds liksom kommunistiska symboler. Azov-bataljonen togs in i själva statsapparaten som en del av Nationalgardet 2014. Oligarken Petro Poroshenko som vid den tiden var Ukrainas president berömde Azov-bataljonen som “våra bästa krigare – vår bästa frivilligorganisation” Medlemmarna får lön på motsvarande runt 1400 kronor i månaden.

Den ukrainska staten och den ryska staten har haft 8 år på sig att lösa motsättningarna mellan de rysktalande och de ukrainsk-talande på ett demokratiskt sätt. Inget oöverstigligt. Ingen av dem har tagit de nödvändiga stegen.

Varför är vi tvungna att uppehålla oss så här mycket vid den ukrainska högerextremismen och oligarkväldet? Därför att väldigt få media delger denna del av sanningen.

Men vi måste också poängtera att Putin när han talar om “denazifiering av Ukraina” bara använder det som en ursäkt för sitt anfallskrig. Han är själv allierad med likadana fascistoida högergrupper och legosoldats-kommandon. Till exempel den ökända Wagner-gruppen.

5. Så till frågan om pansarskotten. För att verkligen förstå vad det handlar om tycker jag faktiskt att det kan vara nyttigt att återvända till en intervju från SR:s “Godmorgon Världen” den 24 oktober 2010.

Frågeställningen löd: Vad är det egentligen det viktigaste syftet med Sveriges närvaro i Afghanistan? Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan, argumenterade för att syftet var detsamma som vid tidigare svenska insatser.

Åselius sa bland annat att:

“Även om det är värdefullt och viktigt att man kan bidra till ett bättre liv för människorna i Afghanistan så är det kanske inte ett syfte som man är beredd att offra svenska liv för. Det som för Sverige är viktigt med sin närvaro där är att den skapar en sorts inflytande för Sverige i världen. Den skapar en bild av Sverige som en pålitlig samarbetspartner, som en del i det som kan beskrivas som en sorts global västlig allians och det är det som är viktigt för Sverige. De här soldaterna är i Afghanistan för Sveriges skull, inte så mycket för Afghanistans skull. Att det är så vet alla här i huset.”

Det är naturligtvis så som professor Åselius säger även i fallet med pansarskotten. Dom skickas för att markera vår uppslutning i den USA ledda alliansen av NATO-medlemmar och hangarounds.

Hur stor är sannolikheten att de hamnar i händerna på Azov-bataljonen eller andra liknande miliser? Inte så liten faktiskt. Har Magdalena Andersson ställt frågor om några garantier för var de hamnar? Antagligen inte. Frågan är om hon ens känner till Azov-bataljonen.

Självklart är vi för att människor som attackeras av en invaderande krigsmaskin ska ha rätt att försvara sig. Men vi är inte beredda att spela med i det spel som professor Åselius beskrev i citatet ovan. Vi är inte heller för att skicka vapen till en borgerlig stat som olagligförklarat vänsterorganisationer och har rent fascistiska bataljoner inkorporerade i sin krigsmakt. Enheter som med inte ringa sannolikhet kommer att ta del av de svenska pansarskotten för framtida användning enligt deras egna prioriteringar. Man kan naturligtvis önskedrömma. Men sanningen är att möjligheten för oss inom vänstern att idag skicka vapen som inte hamnar i den borgerliga statens kontroll, eller ännu värre, är obefintlig. Vi måste koncentrera oss på det vi faktiskt kan göra.

6. Vår solidaritet gäller det ukrainska folket, inte den oligarkdominerade statsapparaten.

Vår solidaritet gäller också det ryska folket, de som nu trots allt hårdare förtryck törs protestera mot Putins krig och diktatur och framför allt de som ställer sej uppgiften att bygga en socialistisk arbetarrörelse. Det är här vi socialister i Sverige måste sätta in våra begränsade resurser. Mot den våg av rustnings-propaganda och högernationalism som sköljer över oss måste vi räcka ut våra händer över gränserna och ta alla chanser att knyta vänskapsband med likasinnade. Endast så kan vår planet räddas från krig, fattigdom och klimatkatastrof.

Peter Widén

Liknande artiklar