Den svenska regeringen har nu meddelat att den kommer att gå Erdoğan och den turkiska regeringen tillmötes. I Ekots lördagsintervju sa idag utrikesministern (M) Tobias Billström att regeringen kopplar det kurdiska partiet PYD och dess milis YPG till terrorism.
– Vi tycker att det finns en tvivelaktighet och problematik när det gäller dem som skadar vårt förhållande till Turkiet, säger Billström i Eko-intervjun.
Det är alltså PYD och YPG som Billström talar om.
PYD är det socialistiska, sekulära och feministiska regeringspartiet i det kurdiska området Rojava i norra Syrien.
YPG och PYD:s kvinnomilis YPJ hade en helt central roll då IS i norra Syrien besegrades.
YPG och YPJ har också tvingats kämpa mot flera militära angrepp från Turkiet.
Då Turkiet gått över gränsen till det kurdiska självstyrets område har också väpnade islamistiska grupper deltagit i angreppen.
Turkiet har annekterat kurdiska områden i norra Syrien. Mot detta protesterade den förra socialdemokratiska svenska regeringen. En följd blev att svensk vapenexport stoppades till Turkiet.
I spåren av invasionerna har Turkiet också genomfört fördrivningar och etniska rensningar.
Erdogan har nu öppet förklarat sin regerings avsikt att genomföra ytterligare en invasion i Rojava, och att annektera ytterligare territorier.
YPG och YPj har tagit på sig ansvaret för förvaringen av en stor mängd IS-fångar. I ett dokument undertecknat 21 november 2021 av Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin slås fast:
YPG/YPJ har tagit, och tar ett stort ansvar för att förvara Daesh-terroristerna. (…) Att frihetskämpar som slagits eller sympatiserar med YPG/YPJ eller PYD klassas av vissa statsaktörer som terrorister är oacceptabelt.
Vi noterar också hur vårt systerparti HDP i Turkiet fortsätter att kämpa med demokratiska medel och stöder dem i deras kamp för kurdernas rättigheter, och vi kräver att partiledaren Selhattin Dermitash friges.
Vad gäller situationen för Demirtaş och de tusentals andra politiska fångarna i Turkiet har Billström förstås inte ett ord att säga.
Upprörande nog har inte heller den svenska socialdemokratins ledning, sedan Erdoğan lanserade sina villkor för godkännande av Sveriges NATO-ansökan, velat tala om vare sig Demirtaş, HDP, PYD, YPG eller YPJ. Magdalena Andersson har i en intervju, till mångas bestörtning, hävdat att hon inte kan kommentera fallet med den fängslade Demirtaş utan att “först kontrollera bakgrundsfakta”!
Magdalena Andersson såg också till att smyga igång exporten av militära produkter till Turkiet, vilket Erdoğan har noterat med tillfredsställelse.
Liksom de svenska borgerliga partierna har den socialdemokratiska ledningen betraktat den kuppartade Nato-anslutningen som överordnat allt. En linje som dock många socialdemokratiska partimedlemmar inte ställer sig bakom.
Billström kan naturligtvis inte peka på något konkret som gör det berättigat att, så som Erdoğan gör, stämpla PYD elle YPG som ”terrorister”. I stället lutar han sig mot PYD:s och YPG:s relation till den Turkiet-kurdiska organisationen PKK (Kurdiska Arbetarpartiet):
– Det finns en för nära koppling mellan de här organisationerna och PKK som är en terrorlistad organisation av EU för att det ska vara bra för relationen mellan oss och Turkiet.
Inte heller när det gäller PKK presenterar Billström minsta konkreta belägg för att den organisationen har en praktik som gör det berättigat att stämpla den som ”terroristisk”. I stället hänvisar han till en terroriststämpling som är fyra årtionden gammal och som drevs fram i samarbete mellan den turkiska säkerhetstjänsten och säkerhetstjänsterna i en rad europeiska stater.
Under 80-talet förekom i Europa ett antal mord (två i Sverige, 1984 och 1985) på avhoppare från PKK. Morden i Sverige utfördes av ensamma gärningsmän som rest in i Sverige strax innan de utförde dåden. Båda gärningsmännen greps och dömdes till livstids fängelse. Någon kontakt mellan gärningsmännen och PKK-sympatisörer i Sverige framkom det aldrig bevis för. Den turkiska säkerhetstjänsten MIT däremot hade god kontakt med svenska SÄPO och andra säkerhetstjänster i Europa, och utnyttjade morden i Europa till att trycka på för terroriststämpling av PKK.
Omständigheterna bakom morden har aldrig riktigt klarlagts. Den Europa-ansvarige inom PKK, Ali Cetiner, som var ansvarig för åtminstone ett av morden (i Tyskland), befann sig i konflikt med PKK-ledningen och lät sig värvas av säkerhetstjänsterna. Han togs i hemlighet till Sverige av Ebbe Carlsson och dennes kontakter inom SÄPO. Meningen var att han skulle provocera i Sverige boende kurder till brottsliga handlingar. Men som bekant sprack Ebbes planer. Cetiner dömdes därefter av en domstol i Tyskland 1990. Straffet blev lindrigt, 3,5 år efter avdrag för häktestid, och strafftiden kortades sedan ytterligare. 1992 släpptes Cetiner, och fick skyddad identitet och bostad i något land utanför Tyskland.
Omständigheterna kring de så kallade PKK-morden på 1980-talet är således minst sagt dunkla. Klart är emellertid att den turkiska regimen drog nytta av dem.
Klart är också att PKK aldrig någonsin riktat våld – skjutningar eller bombsprängningar – mot några politiker, allmänhet eller institutioner i Europa. De europeiska staternas terroriststämpling av PKK var ett ”tillmötesgående” gentemot den turkiska regimen, militären och säkerhetstjänsten.
PKK bedrev under 80-talet en väpnad motståndskamp inne i Turkiet. Den fördes mot en regim som stod för massakrer, massfängslanden, tortyr och terroristiskt förtryck.
PKK idag är en organisation som har en annan inställning till våldsanvändning än den man hade för 40 år sedan. Den senaste mer omfattande aktionen som PKK:s väpnade styrkor genomfört var när man i norra Irak räddade tusentals yezidier från att massakreras av IS-terroristerna. Det kan tilläggas att vid det tillfället förhöll sig den borgerliga kurdiska KDP-regeringen i norra Irak helt passiv.
PKK är idag ett frihetligt socialistiskt parti som betonar jämlikhet och feminism. Man har flera gånger utlyst vapenvila och försökt få till stånd förhandlingar med Turkiets regering. Något som den terroristiska, chauvinistiska och expansionistiska turkiska regeringen ställt sig avvisande till.
Europadomstolen har uppmanat de europeiska regeringarna att upphäva terroriststämplingen av PKK. Det har också flera andra gjort; bland annat svenska Vänsterpartiet och Vänsterförbundet i Finland.
Vad gäller det socialdemokratiska partiet HDP riktar Erdogan-regimen samma anklagelser mot det partiet som mot PYD/YPG: samröre med PKK.
Det Turkiet nu kräver att den svenska regeringen skall göra är – förutom att leverera verbala medhåll angående vilka som är att betrakta som “terrorister” – att ett samarbete etableras mellan ländernas “rättsvårdande myndigheter”. Det betyder i klartext främst att SÄPO skall intensifiera sitt samarbete med den turkiska säkerhetstjänsten MIT.
Vad gäller svensk vapenförsäljning har den redan kommit igång.
Turkiet kräver också utlämning av 73 i Sverige nu boende “terrorister”.
eFOLKET har erfarit, genom kontakter med sympatisörer till PYD/YPG, att svenska SÄPO redan är igång med trakasserier och “förhör”. De till förhör kallade har, när det handlat om svenska medborgare, hotats med långa fängelsestraff.
För den demokratiska opinionen i vårt land måste det nu handla om att säga ifrån. Mycket oroande är i detta sammanhang den av många remissinstanser hårt kritiserade grundlagsändring, som planeras att inom kort röstas igenom i Riksdagen. Den handlar om att komma åt sådana beteenden bland medborgarna som kan “skada Sveriges relation till främmande makt”.
I vårt land ser vi nu hur auktoritära praktiker och militarism breder ut sig. Förhoppningsvis kan den utvecklingen rullas tillbaka och just nu är det viktigt att demokrater samlas kring kraven:
- Inga utlämningar till förtryckarregimen i Turkiet.
- Turkiets planer på ytterligare annekteringar av det kurdiska självstyrets territorium måste fördömas.
- Turkiet måste dra sig tillbaka från de redan annekterade områdena.
- Selhattin Demirtaş och alla de tusentals andra politiska fångarna i Turkiet måste friges.
- PYD/YPG/YPJ måste få stöd i det betungande arbetet med hanteringen av IS-fångarna.
- Terroriststämplingen av PKK måste upphävas.
- All vapenexport till Turkiet måste upphöra.
