- Margaret Kimberley, Black Agenda Report 230802 – Översättning: Zoltan Tiroler
USA har använt sin makt för att stjäla ett annat lands oljeinkomster. Venezuela är i skottgluggen eftersom det vågar vara socialistiskt på det halvklot som USA hävdar är dess “bakgård”. (USA ockuperar också delar av Syrien och stjäl också det landets olja.)
Det har alltid handlat om oljan. USA:s påståenden om att den folkvalde presidenten Nicolas Maduros regering var illegitim var ett knep för att låta nordamerikanska företag lägga beslag på Venezuelas oljebolag CITGO.
Alla år av demonisering, valet av en “interimspresident” som talade inför kongressen och träffade USA:s allierade runt om i världen, och samarbetet med företagsmedierna för att sprida krigspropaganda, var alla en del av en kupp av demokrater och republikaner som skulle få en gangster att rodna.
I själva verket är det gangsters som ligger bakom komplotten. Barack Obama inledde processen med den första omgången sanktioner mot Venezuela. Han överlämnade sedan projektet till Donald Trump, en man som påstås vara ett anatema för det demokratiska partiet och som öppet skröt om att han ville roffa åt sig Venezuelas olja. Han fick sin önskan uppfylld, men hans efterträdare Joe Biden får skryträttigheterna som huliganernas ledare.
Denna kolumnist var inbjuden att vara jurist vid “International People’s Tribunal on U.S. Sanctions” utfrågning i Caracas, Venezuela. Under ett veckolångt undersökningsuppdrag och en dag med vittnesmål fick vi bevittna djupet av USA:s fördärv som riktas mot en nation som vägrar att böja sig för Washingtons vilja.
Unilaterala ekonomiska tvångsåtgärder, sanktioner, riktas av USA mot mer än 40 länder och påverkar 28 procent av alla människor i världen. De används som ett bestraffningsverktyg och som ett sätt att roffa åt sig på USA-företagens vägnar. Målet är att stjäla och tvinga nationer som inte gör som USA vill att tvinga in dem i ledet.
Innan sanktionerna riktades med full kraft mot Venezuela användes landets oljetillgångar [under president Chávez] för att gynna inte bara landets befolkning utan även andra länders invånare. Petrocaribe-medel gjorde olja tillgänglig till generösa rabatter för Venezuelas grannar i Karibien. En sådan generositet ligger inte i den nordamerikanska hegemonins intresse, vars mål är att dominera. En oljerik nation som delar med sig av sina rikedomar är en fara för det imperialistiska projektet.
Venezuela delade också med sig av sin olja till låginkomsttagare i USA. Under tio år tillhandahöll Venezuela gratis olja till 200.000 hem varje vinter genom den ideella organisationen Citizens Energy.
Socialistiska nationer, särskilt på detta halvklot, utgör hotet från ett gott och efterföljansvärt exempel. Att Venezuela hjälper fattiga människor i andra länder att värma upp sina hem är ett bevis på att den egna regeringen kunde ha gjort samma sak. En nations generositet kan skapa krav på förändring här i USA och det är något som måste stävjas.
Genom att samarbeta med den venezuelanska oppositionen kommer CITGO att auktioneras ut med början den 22 oktober 2023. Det kanadensiska gruvbolaget Crystallex har sin hand i kassan för att återvinna förluster efter att Venezuela nationaliserade dess verksamhet och det amerikanska oljebolaget Conoco-Phillips kommer också att vinna på rånet.
Men att roffa åt sig är inte brottslingarnas enda mål. Sanktionerna är avsedda att underminera regeringar och skapa oro. Chavez och Maduros presidentskap använde oljetillgångarna till att erbjuda gratis sjukvård. Latinamerikas kardiologiska barnsjukhus ligger i Caracas, och som namnet antyder vårdade det barn i hela regionen.
Nu utför sjukhuset operationer utan nödvändig utrustning eftersom USA straffar alla länder som vågar göra affärer med det land som är måltavla. USA:s sanktioner blir då internationella och tvingar resten av världen att gå med på dess aggressioner. Länder riskerar sin egen säkerhet om de vågar sälja medicinsk utrustning till ett land som har fallit i USA:s onåd.
CITGO-stölden är inte den enda som kommer att användas mot Venezuela. Fem republikanska senatorer föreslår Venezuela Democracy Act, som kräver fler sanktioner och en “övergångsregering”. Med andra ord står regimskifte fortfarande på dagordningen.
Venezuela är bara en av många nationer som lider under ensidiga ekonomiska tvångsåtgärder. Folken i Kuba, Eritrea, Zimbabwe och Iran och andra nationer lider utan medicinsk utrustning eller teknik eller mat eftersom USA har förklarat att de är fiender. Vad gör en annan nation till en fiende? Svaret på den frågan är inte komplicerat.
Att göra motstånd mot USA:s ekonomiska, militära eller diplomatiska dominans utsätter alla länder för risken att attackeras. Frågan är vad, om något, människor i det här landet kommer att göra åt det? På vilka sätt kan CITGO-auktionen eventuellt stoppas? Hur kan vi göra fler människor medvetna om dessa aggressioner och sedan mobilisera mot dem?
Varje steg som tas för att säkerställa USA:s kontroll påskyndar dess nedgång eftersom resten av världen söker skydd mot Washingtons agerande. Under tiden kommer USA att använda dollarns dominans och sina 800 militärbaser till sin fördel. Det minsta vi kan göra är att göra motstånd, som Venezuela har gjort i så många år.
Margaret Kimberley, Black Agenda Report 230802 (ZT)
- The U.S. Plot to Finalize the Theft of Venezuela’s Oil – Artikeln har tidigare varit publicerad på Svensk-Kubanska-Föreningens hemsida.
