Förövaren av det vansinniga och fega terrordådet i Bryssel igår rapporteras nu på morgonen ha skjutits till döds av belgisk polis.
Han drevs av en sjuk föreställning om att alla svenskar är kollektivt skyldiga till hets mot islam, och därför urskiljningslöst kan dödas.
Den våg av terroristiska attentat som omkring det förra sekelskiftet svepte fram var en form av “individuell” terror som olika mer eller mindre förvirrade personer och politiska grupper riktade mot makthavare som (ofta med rätta) sågs som representanter för den förtryckande och odemokratiska makten. Bombkastandet och pistolskotten ledde, ej förvånande inte till några demokratiska framsteg. Det var arbetarrörelsen organisering och politiska kamp som åstadkom det demokratiska genombrottet.
Idag ser terrorn annorlunda ut. Föreställningar om att hela folkgrupper, nationer och religioner är “skyldiga” utgör grunden för “rättfärdigande” av blodiga terrorkampanjer.
Vi behöver bara tänka på den norske högerextremisten Anders Behring Breiviks attentat och mordorgie 2011. I Breiviks tankevärld var det legitimt och politiskt fruktbart att urskiljningslöst döda muslimer, internationalister och medlemmar av arbetarrörelsen.
För attentatsmannen i Bryssel var det legitimt och politiskt fruktbart att urskiljningslöst döda fotbollsfans, av den enda anledningen att de var svenskar.
Från representanter för den israeliska statsledningen hör vi nu att de terrorbombningar som i denna stund redan skördat över 3000 palestinska civila dödsoffer är legitima. Argumentet är att “det inte finns några oskyldiga civila”. Alla de två miljonerna palestinierna som bor på det blockerade Gaza-området är skyldiga, och har också beskrivits som “djur”.
Med samma argument har man från israeliskt försvarat den blockad som nu, enligt Röda Korset, riskerar att inom en snar framtid leda till massdöd på grund av att akut törst och vätskebrist kommer att drabba hela befolkningen.
Förekomsten av utbrott av urskiljnings rasistisk terror mot den palestinska befolkningen går tillbaka ända till tidpunkten för den israeliska apartheidstatens tillkomst, 1948.
Det brott som den israeliska statsledningen nu dömt två miljoner Gaza-bor (inklusive alla barn) skyldiga till, är de massmord som ägde rum i samband med den attack som Hamas inledde för drygt en vecka sedan. Hamas terroraktion motiverades av organisationen uppenbarligen med argumentet att alla som är israeliska medborgare är skyldiga och legitima mål för dödligt våld.
Bland offren fanns också en stor grupp thailändska gästarbetare. Och i den gisslan som Hamas tog, och som man hotar att avrätta, lär ingå en grupp på 16 thailändare.
Det militaristiska, hierarkiskt organiserade och politiskt reaktionära Hamas har sitt ursprung i rörelsen Muslimska Brödraskapet. Stark uppbackning har man från emiratet Qatar, och Hamas ledarskap utgör idag ett privilegierad och politiskt maktfullkomligt elitskikt på Gazaområdet. Gazas civilbefolkning har politiskt placerats på åskådarplats och beordrats att inskränka sig till att applådera den förment allvisa och rättroende Hamas-ledningen.
Idag har, med anledning av terrordådet i Bryssel, den svenska så kallade oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) kommenterat situationen (Aftonbladet, 2023-10-17). Hon kom då också in på det som nu sker i Gaza-området.
– Vi har haft ett högt tonläge, vi har haft en ökad konfliktnivå i Sverige under en längre tid. Det har spätts på med alla koranbränningarna, ytterligare efter Hamas fruktansvärda attack i Israel och efterföljande situationen i Gaza.
Magdalena Anderson väljer alltså att tala om Hamas “attack”. Vilket är en korrekt beteckning. Hon beskriver också attacken som “fruktansvärd”. Även det korrekt.
Men den mördande blockaden och terrorbombningarna väljer hon att med ett neutralt och oprecist ordval hänvisa till som den “efterföljande situationen i Gaza”.
Hon väljer att inte säga att “situationen” skapats av Israels statsledning, och att “situationen” handlar om terror och massdöd.
Därmed ställer hon in sig i det av USA dirigerade NATO-ledet. Och riktar därför naturligtvis inte heller med ett enda ord någon kritik mot den NATO-utbildade Pål Jonsons uppslutning bakom Israel vid den nyligen hållna mötet med NATO:s försvarsministrar.
Att med glidande formuleringar i praktiken urskulda terrorhandlingar måste ses som i högsta grad problematiskt; eller mer precist: oanständigt. Att Magdalena Andersson ändå gör så till och med när det handlar om en systematisk terror som på kort tid resulterat i 3000 människors död och ett folkmord i akut vardande är anmärkningsvärt; eller mer precist: skandalöst.
Men förklaringen står förstås att finna att hon förra året klev in i NATO-buren och därför nu är tvingad att inta ett selektivt förhållningssätt till terror.
