Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen är starkt kritiskt till DCA-avtalet som ger USA fritt tillträde till 17 svenska militärbaser där amerikansk militär i princip får fritt spelrum att göra vad man vill.
Varken soldater, deras anhöriga och övrig personal ska lyda under svensk lag. Det är USA:s lagar som ska gälla.
Avtalet ger fritt fram för USA att ta in vilka vapen man vill, inklusive kärnvapen. Dessa militärbaser kommer att fungera som US-amerikanska enklaver i Sverige.
Sveriges Nato-inträdet är illa nog. Men frågan är om inte DCA-avtalet är etter värre. Det är ett avtal vid sidan om Nato-medlemskapet, och som innebär total underkastelse av USA:s militär.
Det märkliga är att vi nästan inte har någon debatt om DCA-avtalet. Från de politiska partierna är det, med få undantag, knäpptyst. I media är det också så gott som knäpptyst.
Det är bara eFOLKET och några andra “fredsskadade” små tidningar och organisationer som skriver om och kritiserar avtalet.
Anmärkningsvärt kan tyckas att ingen känner sig manad att ge sig in i debatten genom att försvara avtalet.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet är tidigare utrikesministern (1978-79) Hans Blix kritisk till DCA-avtalet. Men framför allt är han kritisk till att man hastar fram och vill rösta igenom avtalet utan en “grundlig offentlig diskussion”, som han skriver. (se lästips)
Hans Blix blev kanske mest känd när han på uppdrag av FN skulle undersöka om det fanns massförstörelsevapen i Saddam Husseins Irak. Blix och hans medhjälpare konstaterade att det inte fanns några sådana vapen. Men trots det beslutade USA att invadera Irak, utan någon FN-sanktion, med motiveringen att förstöra Iraks massförstörelsevapen.
När inte heller USA hittade några några massförstörelsevapen, ändrade man (i efterhand) sin motivering till kriget – att det var för att störta Saddam Hussein och införa demokrati i Irak.
Hur väl lyckades man med det?
DCA-avtalet ska upp till beslut i riksdagen 18 juni. Vänsterpartiet kommer att rösta nej. Hur det är men Miljöpartiet vet jag inte. Men eftersom även MP säger nej till Nato borde man i konsekvensens namn säga nej också till DCA-avtalet.
Jag misstänker att de partier som står bakom svenskt Nato-medlemskap kommer att godkänna avtalet. Möjligen att någon enstaka röst kommer att kräva vissa förändringar och tillägg i avtalet, som att förbjuda kärnvapen.
I en riksdagsmotion 2022/23 krävde Kalle Olsson och Anna-Caren Särherberg förbud mot utplacering av kärnvapen på svenskt territorium. Men det var före DCA-avtalet. Om de står fast vid sin åsikt eller rättar in sig i ledet återstår att se. (se lästips)
Men tanke på att det i den svenska opinionen är 20 procent som säger nej till Nato och ytterligare 15-20 procent som är tveksamma, misstänker jag att motståndet mot DCA-avtalet är större än så – om folk verkligen var insatta i vad avtalet innebär.
Och när det gäller kärnvapen finns det ett starkt stöd för att förbjuda kärnvapen på svensk mark. En opinionsundersökning av Novus tidigare i år visar att 66 procent säger nej till kärnvapen på svensk mark.
Man är medveten om att kärnvapen i Sverige skulle göra oss till en måltavla vid en upptrappad militär konflikt med Ryssland. Ett ”kärnvapenparaply” skyddar föga när bomberna faller.
För övrigt anser jag att Sverige ska underteckna och ratificeras FN-konventionen om kärnvapenförbud.
Rolf Waltersson
Lästips:
Svenska Freds motsätter sig DCA-avtalet – Svenska Freds
“Blir vi inte säkrare genom att bygga en starkare allians med USA?“ – Svenska Freds
Majoritet vill ha en policy som förbjuder kärnvapen i Sverige – Svenska Läkare mot kärnvapen
Permanent baserade kärnvapen på svensk mark – (Motion 202223:139 av Kalle Olsson och Anna-Caren Sätherberg (båda S)
Hans Blix: Vänta med beslut om amerikanska baser i Sverige – SvD Debatt. 2024-06-07
