Enligt DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement) som undertecknades 5 december förra året av försvarsminister Pål Jonson (M) och USA:s försvarsminister Lloyd J Austin får USA fri och obegränsad nyttjanderätt till 17 svenska militärbaser.
Innan avtalet träder i kraft måste det godkännas av riksdagen med “kvalificerad majoritet”, som innebär två tredjedelars majoritet.
Avtalet, som ligger utanför Nato-medlemskapets “förpliktelser”, innebär i praktiken att USA kommer att har 17 militärbaser på svenskt territorium.
Till saken hör också att detta avtal undertecknats utan någon som helst debatt. Det blir väl med DCA-avtalet som med Nato-inträdet. Debatten och medvetenheten om vad det egentligen innebär kommer efteråt, när det är för sent. När skadan redan är skedd.
Att DCA-avtalet måste avvisas i sin helhet är för mig en självklarhet. Vi ska inte ha några främmande militärbaser på svensk territorium. Det hjälper inte att man kallar det “försvarssamarbete”. Permanenta utländska (US-amerikanska) militärbaser på svenskt territorium innebär att Sverige kan komma att ses som en “måltavla” av Ryssland.
Ungefär som att USA såg det som en fientlig och oacceptabel handling när dåvarande Sovjetunionen 1962 monterade ett par missiler på Kuba, och vi fick den så kallade “Kubakrisen”
Men jag kan ändå inte låta bli att gräva lite djupare i en av punkterna i avtalet. Det är artikel 12 som handlar om straffrättslig jurisdiktion.
Den handlar om att USA-soldater, övrig personal samt anhöriga skall ha har åtalsimmunitet. Begår de brott ska de inte straffas enligt svensk lag. Det är i första hand USA:s lagar som ska gälla. Eller som det står i texten till punkt 1:
Sverige erkänner den särskilda vikten av de amerikanska försvarsmyndigheternas disciplinära tillsyn över de amerikanska styrkornas medlemmar och den effekt sådan tillsyn har på den operativa beredskapen.
På Förenta staternas begäran och som ett led i sitt åtagande om ömsesidigt försvar avstår Sverige härmed i kraft av sin suveränitet sin företrädesrätt att utöva straffrättslig jurisdiktion över medlemmar av de amerikanska styrkorna i enlighet med artikel VII.3 c i Nato SOFA”
Det är alltså USA som krävt att Sverige ska avstå sin suveräna rätt att lagföra amerikanska soldater, annan personal samt anhöriga om/när de begår brott.
Det finns en “brasklapp” i avtalet:
I specifika ärenden av särskild betydelse för Sverige får de svenska myndigheterna återkalla avståendet genom att inge ett skriftligt uttalande till de amerikanska försvarsmyndigheterna senast inom trettio (30) dagar efter att den underrättelse som avses i punkt 2 i denna artikel har mottagits.”
Vad som menas med “specifika ärenden av särskild betydelse för Sverige”, framgår inte. Och när jag läser punkt 2 hittar jag heller ingen förklaring till vad man syftar på med “specifika ärenden av särskild betydelse för Sverige”.
Enligt svensk grundlag är det endast kungen som har åtalsimmunitet. Kungen kan begår vilka brott som helst. Han står över lagen och kan inte straffas. Bara detta är i och för sig en absurditet, en kvarleva från “fornstora dar”. Det enda som kan få kungen “på fall” är om han skulle byta religion, eller, ve och fasa, bli ateist. Således, som det står i successionsordningen; “Sveriges statschef, kungen, måste bekänna sig till ‘den rena evangeliska läran’ som den är beskriven i den Augsburgska trosbekännelsen från 1593”.
Men även diplomatiska företrädare vid ambassader har motsvarande åtalsimmunitet. De kan inte straffas om det begår brott eller gör andra “dumheter”. Men de kan då förklaras persona non grata. Vilket betyder att de inte är önskvärda och måste lämna landet.
Att nu införa åtalsimmunitet för amerikanska soldater, annan personal samt anhöriga är, minst sagt, anmärkningsvärt. Varför ska just dessa ha åtalsimmunitet? Är de jämförbara med Sveriges kung och utländska ambassadörer?
Därför är min fråga – är detta förenligt med svensk grundlag?
I en artikel i Aftonbladet läser jag att justitiekanslern i Finland ger bakläxa på ett motsvarande DCA-avtal som Finland har med USA:
Justitiekansler Tuomas Pöysti pekar ut tre avsnitt som försvårande. Det handlar framför allt om att Finland avsäger sig jurisdiktion över amerikanska soldater som befinner sig i landet – det vill säga att eventuella brott de begår ska utredas och lagföras av USA i första hand”. (se lästips)
Det står också i det svenska DCA-avtalet att “USA kommer ha företräde till domsrätt för brott som begås av medlemmar i styrkan såväl inom som utom tjänsten”.
Det betyder alltså att brott som begås när dessa militärer är ute och förlustar sig “på stan” står över svensk lag.
Vi har ju flera tidigare exempel på hur marinsoldater från amerikanska krigsfartyg besökt bordeller när de skulle “vila upp sig” i samband med örlogsbesök i Stockholm. De togs av polisen, bokstavligen med byxorna nere, och kördes till polisstation där de vid förhör erkände. Sedan kom amerikansk militärpolis och körde dem tillbaka till krigsfartyget som om ingenting hänt. (se lästips eFOLKET)
I DCA-avtalet finns även en del andra privilegier som ska gälla “för den amerikanska styrkan och dess personal och personalens anhöriga”. Det gäller bland annat att de ska tillhöra nått slags skattefrälse som ska vara befriade från moms och andra skatter.
DCA-avtalet förutsätter vissa lagändringar. Men som jag sa tidigare – är dessa lagändringar så omfattande att det måste till ändring av grundlagen? För att ändra grundlagen måste det godkännas av riksdagen två gånger, och att det hållits nyval mellan omröstningarna.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Militäravtalet med USA (DCA) – Svenska Freds
- Finlands försvarsavtal får bakläxa – Aftonbladet, 12 april 2024
- USA-soldater på örlogsbesök i Stockholm tagna med byxorna nere – Köpte sex på bordell av prostituerade från Ukraina – eFOLKET, 26 mars 2022
- Kubakrisen – Wikipedia
