“SÅ SKA RYSSEN STOPPAS” – Aftonbladet som militarismens och NATO:s megafon

Det pågår en militär kapprustning i världen. En kapprustning som motiveras med en krigsretorik där man målar upp kommande krig som något ofrånkomligt och ödesbestämt.

Kriget kommer! Frågan är bara när?

I de tidigare broschyrerna till Sveriges hushåll hette det: Om kriget kommer.

I det senaste budskapet från Försvarsmakten heter det: När kriget kommer.

Nu handlar det om att rusta militärt allt vad tygen håller, så att “vi” går segrande ur detta krig.

“Vi” – det är naturligtvis västmakterna – Västeuropa, USA och Nato-länderna.

Den lede fienden kommer naturligtvis från öster, som i Bondfilmerna – från det håll hjälte- och krigarkonungen Karl XII pekar från statyn i Kungsträdgården.

Trots att alla siffror om militära styrkeförhållanden visar att västmakterna, alltså USA och Nato har militära muskler överstigande vad ryssarna har tiotals gånger om, så måste man hålla denna “ryss-skräck” vid liv.

Frankrike ensamt har en militärbudget som är aningen större än Rysslands – bara som en jämförelse.

Senaste bidraget i denna krigspropaganda kommer från den “oberoende socialdemokratiska” tidningen Aftonbladet. Söndag 4 april har Aftonbladet en stor artikel på två helsidor med rubriken Så ska ryssen stoppas.

Observera signalorden uppe i ramen: DOKUMENT ska väl signalera att här handlar det om fakta och vederhäftighet. HOTET I ÖST talar om att Ryssland är ett akut hot, och hela artikeltexten uttrycker en varm tilltro och tillgivenhet gentemot USA och NATO.

I AB-artikeln kan vi, blanda annat, läsa att de närmaste två till tre åren är “kritiska”. Trots att den statistik som AB redovisar visar att NATO militärt med råge övertrumfar Ryssland på alla områden får man ändå till det att Ryssland på något sätt här i Nordens och Baltikums närområde har ett övertag. Men det kommer de inte att ha om tre år tröstar oss AB  med. Därför att NATO, som redan är militärt generellt överlägset, rustar mycket snabbare än Ryssland. Så om tre år är det lugnt. Men fram till dess är det alltså “ett kritiskt läge”.

Aftonbladets alarmistiska budskap går alltså ut på att vi under de närmaste åren har anledning att frukta ett ryskt angrepp i norra Europa.

Varför ryssarna skulle angripa och invadera Baltikum och länder i Norden framgår inte av Aftonbladets artikel. Förmodligen bara för att de är onda. Onda av naturen.

Öst är ondskan.

Väst är godheten.

Så enkel är den militära världsbilden.

Det som är en aning förvånande är ju dock att i Aftonbladets krigshetsande artikel så tydligt visar de rådande militära styrkeförhållandena: “NATO vs RYSSLAND”.

Nato är de blå staplarna och Ryssland är de röda.

På varenda punkt visar staplarna att Nato är vida överlägset Ryssland: Soldater, stridsflygplan, stridsvagnar, stridsfordon, tungt artilleri, ytstridsfartyg.

Att Ryssland under sådana förhållanden skulle angripa väst förefaller obegripligt.

Men sådana är dom! Obegripliga!

Men det finns tydligen en förklaring till varför Ryssland anfaller trots sitt militära underläge, säger Krister Pallin, en av studiens författare, till Aftonbladets reporter Niclas Vent

Tiden är nämligen central. Ryssland måste avgöra kriget snabbt, ta sina anfallsmål och ställa västmakterna inför fait-accompli – fullbordat faktum, innan Nato hunnit mobilisera sina större styrkor.

Ryssland har initiativet och kan välja var de anfaller, vilket gör att de kan undvika delar av de västliga markstridskrafterna. Då går det fort, och det kan gå så fort att Natos flyg inte hinner börja verka mot markstridskrafterna.

Men nu ska, som sagt, NATO:s medlemsstater och hang-around’s (som Sverige) accelerera det militära rustandet. Så om tre år kan vi vara ganska så trygga.

Att NATO ökar sin militära kapacitet kraftigt och tätar till inringningen av Ryssland skulle ju faktiskt kunna leda till frågan om vem som i dagsläget hotar vem.

Dock: att över huvud taget ifrågasätta krigshetsen och krigsretoriken från väst, inte minst från vår egen “försvarsminister”, innebär att man anklagas för att går Rysslands och Putins ärenden. Inför detta mcCarthyistiska tryck duckar sorgligt nog de flesta av vårt lands journalister och politiker.

För arbetarrörelsen borde det inte handla om att falla i armarna på det ena eller andra stormaktsblocket. Det borde istället handla om en antimilitaristiskt mobilisering och skapandet av en mäktig internationell fredsrörelse.  Olof Palme skulle nog ha hållit med mig.

Olof Palme. Fårö 1983. Foto: Hans Hemlin.

Till “oberoende (låtsas)socialdemokratiska” Aftonbladet vill jag rikta rådet att begrunda Henrik Tikkanen ord i “Ansikten och åsikter”: Krig löser inga problem. Därför fortsätter de.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar