Ryssen kommer!

Åter höjs tonläget. Man ropar: “Ryssen kommer!”. Krigsretoriken når nya höjder, eller ska man säga nya bottenrekord. Världen delas in i svart mot vitt, de goda mot de onda, vänner mot fiender. Allt blir mycket enklare då.

I år är det valår. Ska det bli ett valår som påminner om “kosackvalet” 1928 då man också ropade “Ryssen kommer!”?

Bakom det uppskruvade tonläget ligger Rysslands vapenskrammel längs gränsen mot Ukraina. En truppsammandragning som tolkas som en förberedelse till invasion av Ukraina.

Jag ogillar allt vapenskrammel, oavsett vem eller vilka som skramlar, därför att jag inte tror att militärer är speciellt bra som fredsmäklare och fredsskapare. Tvärtom, det är vapenskrammel som triggar alla bombkramare och stridstuppar och inbjuder till strid.

Ryssland, med Putin i spetsen, talar å sin sida om hotet från Väst och från Nato, och att man inte vill ha ännu fler militärbaser tätt inpå den ryska gränsen.

Allt detta vapenskrammel från Ryssland är kontraproduktivt. Nu vill en majoritet av folket i Ukraina att Ukraina ska bli medlem i Nato. Alltså tvärtemot vad Putin vill, och kanske tror sig uppnå med vapenskrammel längs Ukrainas gräns.

Likaså är en framflyttning av USA:s och Natos positioner kontraproduktivt. För när Putin kan måla upp en hotbild från Väst kan det få som följd att ryssarna i större utsträckning sluter upp bakom sin despotiske ledare om man kan visa på ett hot från en yttre fiende.

För så brukar det se ut – yttre hot gör att ett land sluter upp bakom sin ledning oavsett hur denna ledning ser ut.

Det sägs ju att det är större chans för en president i USA att bli omvald om han går ut i krig innan det är dags för omval. Då sluter folket upp bakom sin ledare.

Nu höjs allt starkare röster för ett svenskt Natomedlemskap. Jag tror att svensk Natomedlemskap också vore kontraproduktivt. Fast egentligen är vi nästan Nato-medlemmar genom det intima militära samarbetet med USA och Nato. Det är som ett samboförhållande, som ungefär är som att vara gifta på riktigt. Det är bara prästens välsignelse som skiljer.

Ett Svenskt Natomedlemskap gör det ännu tydligare för Putin att vi gett upp vår alliansfrihet och definitivt ställt oss på “fiendens” sida, utifrån den ryska världsbilden om indelning i ond eller god, vän eller fiende.

I media, så sent som idag 17 januari, på morgonen i P1 Sveriges Radio pratade man om Rysslands “enorma militära upprustning”. Och att denna “enorma militära upprustning” är ett varningens tecken på att den ryska björnen har vaknat och åter är på krigsstigen. Dock utan att ange några fakta. Därför kan det vara på sin plats att nämna några siffror angående “militära muskler”. Här är några uppgifter från Sipri för år 2020:

  • USA. 778 miljarder dollar. En ökning med 4,4 procent från året innan
  • Ryssland. 61,7 miljarder dollar. En ökning med 2,2 procent från året innan.

USA har alltså cirka 12 gånger så mycket militära muskler som Ryssland.

Läger man samman alla Nato-ländernas militära budgetar (inklusive USA:s) har Nato 20 gånger som mycket militära muskler som Ryssland.

Rysslands militära budget är bara 5 procent jämfört med hela Nato-pakten.

Till och med Frankrike, med sina 63,8 miljarder dollar, satsar mera är Ryssland på sitt vapenskrammel.

Så ser alltså den militära “hotbilden” ut räknat i hur mycket pengar olika länder satsar på det militära.

Skillnaden, enligt retoriken, är att USA och väst satsar sina pengarna på “försvar”, medan Ryssland satsar på “anfall”.

Jag kan ännu en gång avsluta med att citera den finske konstnären och författaren Henrik Tikkanen:

Krig löser inga problem, därför fortsätter de”.

—Henrik Tikkanen

PS. När några ryska militärfartyg för någon dag sedan seglade in i Östersjön sågs även detta från stridspittarna som ett hot från Rysslands sida. Men hallå – Ryssland har ju landgräns mot Östersjön och militärbaser längs Östersjön, bland annat vid enklaven Kaliningrad.

Det är egentligen inte konstigare än att militärfartyg från Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark seglar i Östersjön.

Själv tycker jag det är “konstigare” när krigsfartyg från USA seglar i i Östersjön med tanke på att USA ligger på andra sidan Atlanten.

Helst såg jag att inga militärfartyg alls seglade på Östersjön. Men det får man väl inte säga i det här landet. För då beskylls man för att springa Rysslands ärenden.

Lästips:

Rolf Waltersson