Revisorerna sågar EU:s klimatsatsningar

För att uppnå klimatmålen satsade EU för snart tio år sedan 2009 på två stora finansieringsprogram. Det ena handlade om att ge stöd för att utveckla nya energikällor och det andra handlade om att gömma undan koldioxid genom att lagra utsläppen.

Europeiska revisionsrätten konstaterar i en rapport som publicerades 23 oktober i år att “EU har misslyckats med den kommersiella spridningen av koldioxidavskiljning och innovativa förnybara energikällor”.

Enligt Revisionsrättens pressmeddelande så fastställdes mellan 2008 och 2017 ambitiösa mål, men “EU:s stöd till demonstrationsprojekt gav låg utdelning i form av levererade projekt och uppnådda resultat.”

Satsningen, som hade ett utgiftsmål på 3,7 miljarder euro (38,5 miljarder kronor) bidrog visserligen till att utveckla havsbaserad vindkraft men lyckades inte uppfylla sina långtgående mål för koldioxidavskiljning. Samtidigt gjordes få framsteg när det gällde att sprida innovativa tekniker för förnybar energi.

Det intressanta är att det klimatavtal som träffades i Paris 2015 i hög utsträckning bygger på just att det skulle gå att genomföra en storskalig avskiljning och lagring av koldioxid. Det vill säga genom att sopa koldioxiden under mattan så skulle världen kunna fortsätta att elda på den fossila brasan.

Ännu finns inga lyckade exempel på att det överhuvudtaget går att genomföra storskaliga lagringar av utsläppen till rimliga kostnader. Ändå fortsätter FN:s klimatpanel IPCC att sprida bilden av att det går att klara klimatmålen trots ökade utsläpp av växthusgaser genom att lagra dessa utsläpp, se FN:s klimatrapport (2): Pathway 4 – Kapitalets slickepinne och FN:s klimatrapport (1): En glädjekalkyl – läget är mycket värre.

Trots satsningar i snart tio år har alltså EU inte kunnat uppnå något resultat som visar att det är möjligt att lagra koldioxid i stor skala. I fjol, 2017, släppte världen ut omkring 37 gigaton koldioxid. Nu konstaterar IPCC också att negativa utsläpp i den omfattningen har stora begränsningar, såväl när det gäller möjligheterna att genomföra lagringen och i fråga om att klara en hållbar utveckling. Dessutom har metodernas effektivitet inte bevisats kunna fungera i större skala.

Det finns många risker för såväl människor som ekosystemet med metoderna som siktar på att “gömma” utsläppen av växthusgaser. Detta konstaterades i en rapport, The “Big Bad Fix”, The Case Against Climat Geoengineering, som publicerades i december 2017. Läs mer: Koldioxidlagring räddar inte klimaten.

Kolinlagring leder till överdriven mark-, vatten- och resursförbrukning samt hotar livsmedelssäkerheten och undergräver den demokratiska kontrollen. Det är sannolikt att om dessa oprövade metoder införs i stor skala så kommer detta att leda till skador på ekosystemen och hota den biologiska mångfalden, konstateras det i den rapporten.

Foste Hjälte

Liknande artiklar: