av Rikard Warlenius med flera
Förlag: Bokförläggarna Röda Rummet
Ställ om! Det är en uppfordrande maning. Men det är ett brådskande budskap. Vi har inte lång tid på oss om den alarmerande ekologiska utvecklingen på vår planet ska kunna stoppas. Om vi inte ändrar vårt levnadssätt under det närmaste årtiondet, så kan det vara för sent att undvika den stora katastrofen; som innebär ett hot om massutplåning av människosläktetav och av allt levande på vår planet.
Precis som skribenterna i Ställ om skriver så finns det inte längre någon kapitalistiskt lösning som kan hindra den stora ekologiska katastrofen på jorden – och det handlar då inte bara om riskerna som de ökade utsläppen av växthusgaser för med sig. Risker som orsakats av förbränningen av olja, gas och kol. Det handlar också och framförallt om hur dagens konsumtion leder till att vi under endast ett par generationer i rasande takt förbrukar en stor del av jordens resurser och ödelägger den jord och de vatten som vi är beroende av.
Författarna till artiklarna i Ställ om är eniga om problemen, men angriper från delvis olika utgångspunkter. Men en gemensam utgångspunkt är att det handlar om att det ekonomiska system som numera härskar globalt är upphovet till problemet. I sitt förord skriver Rikard Warlenius “att motsättningarna mellan samhällsnyttan och den privata äganderätten till produktionsmedlen aldrig tidigare i kapitalismens historia varit större än nu.”
Och detta är något som understryks i flera av artiklarna. Rickard Smith konstaterar i sin övergripande artikel hur ekosocialismens ska kunna rädda världen från sammanbrott att “kapitalismen är helt klart den främsta drivkraften bakom jorden ekologiska sammanbrott”.
Precis som Smith visar Daniel Taunuro på den inneboende motsättningen mellan kapitalismens krav på ekonomisk tillväxt och möjligheten att lösa den ekologiska krisen. Han betonar att det är bråttom att låta ”Marx ekologi” få en centralplats i marxistiskt teoretisk arbete och programskrivande. Marx använde ett “ekologiskt synsätt, innan begreppet ekologi hade uppfunnits”, skriver Taunuro.
Ja, grunden för ekosocialismen finns redan i Karl Marx och Friedrich Engels reflektioner. Är det någon del av arvet efter Marx som har förskingrats så är det deras syn på människans utbyte med naturen. Det är dags att återupprätta ekosocialismen, som har hamnat i skymundan under hela 1900-talet. Denna tanke blir en viktig reflektion jag gör utifrån läsningen av Ställ om!
Vilka socialister har under 1900-talet haft Friedrich Engels varningsord som ledstjärna: “Låt oss inte smickras allt för mycket på grund av våra mänskliga segrar över naturen. För varje sådan seger tar naturen sin hämnd på oss. Det är sant att varje seger i första skedet ger oss det resultat vi har förväntat oss, men i det andra eller tredje skedet uppkommer andra oförutsedda effekter, som allt för ofta tar ut resultatet av det vi först uppnådde.”
Det är inte svårt att idag instämma i detta. Det är nu vi ser är just detta andra och tredje skede, när naturen obevekligt slår tillbaka mot mänskligheten. Nu på grund av den överkonsumtion av jordens resurser som skett under de senaste femtio åren av jordens historia.
Michael Löwy tar upp problemet som ekosocialismen kan ställas inför när man ska ersätta marknadsekonomin inom kapitalismens med en planerad ekonomi. Synen att kapitalismens utgör ett hinder för produktivkrafternas utveckling och att socialismen genom genom upphävandet av det profitbaserade ekonomiska systemet avskaffar de bromsande faktorerna. Förhärskande inom den socialistiska rörelsen har varit tanken att utvecklingen av produktivkrafterna, det vill säga samhällets teknologiska nivå, måste leda till ökad produktion och därmed även ökat resersuttag. Denna tillväxt av produktione, vilket egentligen inte är detsamma som produktivkrafternas och produktivitetens tillväxt, sågs länge som något självklart önskvärt och oproblematiskt. I de socialistiska planekonomierna medförde detta att man negligerade följderna på naturen av produktionens kvantitativa tillväxt. I de reformistiska partierna har man sett som sin uppgift att bara vara bättre än borgarna på att få ekonomierna att växa. Huvudsaken har varit att få mer att fördela, och inte vad man fördelat. Spåren förskräcker.
När Löwy lyfter den här frågan så pekar han på Karl Marx kommentar om Pariskommunen, att arbetarna inte kan ta över den kapitalistiska statsapparaten och få den att tjäna sina egna intresse. De måste krossa den och ersätta den med en demokratisk politiskt makt.
Pat Devine diskuterar mer ingående hur ekosocialismens skulle kunna fungerar i praktiken. Devine förespråkar en modell med “självstyre, förankrat i frivilliga föreningar i det civila samhället.” Det skulle också kräva en övergång både från privata och statligt ägande till socialt ägande. Detta är en av de viktigaste lärdomarna av utvecklingen under 1900-talet.
Natalie Guay ställer frågan om förkortad arbetstid kan leda till socialism med utgångspunkt från förslag och diskussioner från delstater i USA och Kanada. Natali anser att det finns lovvärda skäl att ta upp den här frågan om man vill dela på resurser och arbetstillfällen. Det finns många fördelar med sänkt arbetstid, men också falluckor. Det är en väg att gå men det räcker inte för att förändra samhället i rätt riktning. Man måste samtidigt ställa de rätta ekosocialistiska kraven.
Birger Schlaug tar också upp arbetstidsförkortningen i sitt inlägg. Han menar i sitt inlägg att nyckeln till hållbarhet är sänkt arbetstid. “Fri tid. Mindre löneslaveri.” Schlaug lyfter både fram socialisten Karl Marx och liberalen John Stuart Mill. Båda såg den materiella tillväxten som en möjlighet för att frigöra människorna till ett liv med mer fri tid.
Asbjörn Wahl, som arbetar inom den norska fackföreningsrörelsen anser att det helt avgörande för att kunna nå framgång när det gäller klimatet är vinna fackföreningsrörelsen för den kampen. Han har själv varit verksam inom Internationella transportarbetarfederationen, ITF, som har tagit beslut om att transportsektorn måste ta ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är ju en av de sektorer som i hög utsträckning bidrar till utsläppen av växthusgaser.
Volvoarbetaren Lars Henriksson är nog den av skribenterna som står för de mest konkreta förslagen. Han konstaterar att det nuvarande transportsystemet som bygger på massbilismen är fullständigt ohållbart. Transportsektorn står för en stor och ökande andel av koldioxidutsläppen. Den växer dessutom. De låga transportkostnaderna bidrar dessutom att varor helt i onödan transporteras runt om i världen. Henriksson konstaterar att transportsystemet måste ändras på tre sätt: De måste ändras från privata till offentliga, från vägar till räls; och de måste minska drastiskt.
Jag måste till slut ge ordet till den enda icke uttalade socialisten bland författarna till Ställ om, Birger Schlaug: “Den som på fullt allvar tror att vi kan konsumera oss ur finansiella kriser, till och med med lånade pengar, bör sätta sig ner och fundera ett tag. Över livet, över samhället, över planeten.”
Ett bra sätt att börja fundera är genom att läsa Ställ om! Den väcker många tankar. Jag rekommenderar den. Den är en bra introduktion till en diskussion om ekosocialismens, men i boken liksom i den allmänna debatten får klimatfrågan för stor tyngdpunkten, hoten mot vår framtid är så många fler. Orsaken är dock detsamma ett ekonomiskt system som handlar om plundring. Plundring av människor och plundring av miljöer. Ett skövlande samhällssystem som nu mer än någonsin i sin utvecklingshistoria skapar allt större klyftor och en enorm maktkoncentration: KAPITALISMEN.
Hans Hjälte
Citat/korta utdrag ur de nio skribenternas avsnitt i boken Ställ om!
“… inte förrän på senare år har vi fullt ut insett att kapitalismen faktiskt är på väg att föröda själva de ekologiska förutsättningarna för den mänskliga civilisationen. Diskrepansen mellan det kapitalistiska systemets resultat och mänsklighetens långsiktiga allmänintressen kan alltså inte bli större, men den blev fullt synlig för oss först i en tid när själva tanken på att ekonomin skulle styras av samhällsnytta är stendöd. Genom nyliberalismens seger på den ekonomiskt-politiska arenan har nästan alla, även arbetarrörelsen, slutat argumentera för att produktionens inriktning kan eller bör bestämmas av andra än aktieägarna eller tjäna andra syften än den maximala avkastningen…
Så kan vi inte ha det. Ekosocialismen otacksamma huvuduppgift är därför ingen mindre än att väcka den döda till liv, att skapa en ekonomi som styrs av samhällsnyttan snarare än egennyttan.”
Rikard Warlenius
“Kapitalismens är helt klart den främsta drivkraften bakom jordens ekologiska sammanbrott… Lösningen på den ekologiska krisen är skriande uppenbar, men vi klarar inte av att ta de nödvändiga stegen för att förhindra ekologiska sammanbrott, för så länge vi lever under kapitalismen är ekonomisk tillväxt överordnad ekologisk hänsyn, i annat fall kommer ekonomin att gå under och massarbetslöshet bli följden…
Vi i de industrialiserade ‘konsumtionsekonomierna’ ägnar oss inte bara åt överkonsumtion av fossila bränslen. Vi överkonsumerar allt – fisk, skogar, mineraler, metaller, olja, sötvatten. Vi konsumerar planeten som om det inte fanns någon morgondag.”
Rickard Smith
“Marx sa: ‘All ekonomi kan ytterst sammanfattas med att hushålla med tiden.’ Att hävda nödvändigheten av att producera och konsumera mindre är samma som att kräva tid för att få leva, och leva på ett bättre sätt. Det innebär starten för en viktig diskussion om kontroll över den samhälleliga tiden, om vad som behövs och varför och i vilken mängd.
Det innebär att väcka en kollektiv vilja till en värld utan krig, där man arbetar mindre och annorlunda, där man förorenar mindre, där man utvecklar social relationer, där man avsevärt förbättrar välfärd, hälsovård, utbildning och demokratisk deltagande. En sådan värld skulle inte vara fattigare än den nuvarande – som högern hävdar – och inte heller ‘lika rik för befolkningens stora majoritet’ – som en del inom vänstern påstår. Den skulle bara vara oändligt mycket mindre meningslös, mindre stressig, mindre pressad – med ett ord: rikare.”
Daniel Tanuro
“På ett vis har vi tiden på vår sida, när vi arbetar för förändringar, eftersom tillståndet globalt för miljön bara blir sämre och sämre och hoten kommer allt närmare. Men å andra sidan håller tiden på att rinna ut, för om några år – ingen kans säga om hur många – kan skadorna vara omöjlig att reparera. Det finns ingen anledning till optimism: systemets förskansade härskande eliter är oerhört mäktiga och den radikala oppositionens krafter fortfarande små. Men de utgör enda hoppet om kapitalismens ’destruktiva framsteg’ ska kunna stoppas. Walter Benjamin beskrev revolutionens inte som historiens lokomotiv, utan som när mänskligheten rycker i tågets nödbroms, innan det dundrar ner i avgrunden…”
Michael Löwy
“En av de tydligaste lärdomarna av 1900-talet är att socialismen i det nya seklet måste vara självstyrande, inte styrd av stat eller marknadskrafter. Självstyre, förankrat i det civila samhället, jämsides med institutionerna för representativ demokrati.”
Pat Devine
“Viljan att dela på resurser och arbetstillfällen är fortfarande en lovvärd anledning till att sänka arbetstiden. Men man måste också ta hänsyn till förändringar i arbetslivet och i synnerhet till den ökade flexibilitet som gynnar arbetsgivarna…
I dagens värld, och bara som isolerad åtgärd, verkar det helt uppenbart att en förkortning av arbetstiden inte är tillräcklig för att garantera övergången till ett postkapitalistiskt samhälle. Men genom den nya balans den kan skapa för människor, kan arbetstidsförkortning ge intressanta möjligheter till förändring av samhället och förbättrade levnadsvillkor. I ett ekosocialistiskt perspektiv gäller det att hålla fast vid vissa krav.”
Nathalie Guay
“Den organiserade arbetarklassen förfogar över en maktpotential, som ingen annan proteströrelse i samhället kan tävla med. Den makten blir oumbärlig ifall vi ska kunna gå segrande ur striden mot de oerhört starka ekonomiska intressen som är uppknutna till fortsatt satsning på fossila bränslen. Att vinna fackföreningsrörelsen för klimatkampen kommer att med andra ord att vara helt avgörande för att hindra en klimatkatastrof.”
Asbjörn Wahl
“När det gäller klimat, liksom så många andra den maximala avkastningens frågor, står förnuftet mot det materiella intresset hos mäktiga grupper. Och i en strid mellan förnuft och intresset förlorar förnuftet hundra gånger av hundra. För att ha en chans att måste förnuftet vara beväpnat – beväpnat med social makt. Och jag tror att bilarbetarnas kamp för jobben skulle kunna vara ett sådant sätt att beväpnat förnuftet, ifall vi knyter det till en omställning av industrin.
Istället för att acceptera den vanliga motsättningen mellan jobb och miljö och frivilligt göra oss till företagens gisslan, skulle en kamp för våra jobb med en omställningsstrategi kunna skapa en fokuspunkt för en bred social rörelse för omställning av hela samhället.”
Lars Henriksson
“Vi har låtit oss bli fångar i det alltmer vulgära systemet. Steg för steg, som om det vore något naturligt. Sittande på ett sluttande plan tycks vi inte se hur den frihet det talas om i själva verket är ett fängelse. Hur allt mer underkastas ekonomismens järnlag. Du skall vara lönsam, lille vän. Inte för dina medmänniskor, inte för helhetens bästa, inte för den globala miljön – utan för systemet självt. För att det ska överleva tvingas de flesta av oss att bli kuggar i ett ekonomistiskt hjul som snurrar allt fortare. Den som ramlar av får skylla sig själv…
Vi – de vanliga människorna – betraktas idag mest som ekonomiska varelser vars uppdrag det är att producera och konsumera och skapa tillväxt för att hålla igång systemet.”
Birger Schlaug
