Recension: Spiff – Ambush

Band: Spiff
Skiva: Ambush
Genre: Punk
Utgivningsår: 2017

Spiff har något som gör att man bara vill dansa. Deras punkrock är fylld av sköna melodier som faktiskt gör musiken riktigt glädjefylld. De sätter ribban högt redan med inledningslåten “If i change” som tar mig tillbaka till 1994 och Millencolins debutalbum “Tiny tunes”. Det finns helt enkelt ett par nypor gammal skatepunk i Spiffs musik. Men det finns även en rejäl portion kaxig punkrock som framhävs främst genom Melvins sång.

Jag gillar verkligen de lekfulla gitarrslingorna som ger låtarna en originalitet, det behövs eftersom flera av låtarna är uppbyggda på klassiska punkriff. Dessutom är det både tight och välarrangerat rakt över. I “Social Destruction” som är en av skivans bästa låtar trycker de dessutom in lite ska och det får en inte att vilja dansa mindre.

Jag nämnde Millencolin men det band som det finns mest likheter med är Randy. Spiff låter nämligen som en blandning av deras tidiga melodiösa period och deras senare mer rockiga period. Jag skulle dessutom kunna nämna Komplett Arnold från Norberg tidigt 90-tal även om förmodligen ingen känner till dom. Men vad jag menar är att båda banden har en del egna idéer som liknar varandra främst när det kommer till gitarrslingorna.

Skivans enda svenska låt “Bort med Bernadotte” är charmig och jag tänker direkt på låtar med tidiga svenska punkband likt de som återsläppts på Re-Ken Records, till exempel Äppelkarters och Brülbåjz. Förhoppningsvis kommer Spiff inte lägga de svenska låtarna helt på hyllan även om de engelska låtarna verkar dominera framtiden.

Det finns verkligen en stor potential i Spiff. Att de är duktiga råder det ingen tvekan om och jag ber till punkgudarna att de kommer fortsätta spela länge. Jag skulle inte bli förvånad om vi får se dom på stora scener runt om i landet i framtiden och även utanför Sveriges gränser.

Spiff Facebook

 

Liknande artiklar: