Raimond som författare var självlärd, autodidakt, och fick chans att gå på en folkhögskola. Han hade börjat arbeta som murare precis som sin far. Efter året på folkhögskolan började ett författarskap som utmynnade i två uppmärksammade romaner, den första 1971 med titeln Jag en jobbare.
Den följdes av …åt alla lycka bär som kom ut 1972. I båda böckerna framför Raimond Bengtsson skarp kritik mot det socialdemokratiska partiet.
