Irja Browallius föddes i Helsingfors. Hennes far var skådespelare och emigrerade från Helsingfors till Stockholm i början av 1900-talet. Efter studentexamen började hon på Karolinska Institutet och läste till sjuksköterska 1922-23, men avbröt för att istället ägna sig åt konststudier i ett år. Därefter studerade hon till lärare och blev färdig 1927.
Irja Browallius fick arbete som lärarinna på folkskolan i det lilla samhället Glottra som ligger några mil från Örebro mitt inne i skogarna mellan Närke och Östergötland. På samma skola var hennes storasyster lärarinna. Irja Browallius var lärarinna i Glottra 1927 till 1937. Hon hade en skrivarstuga belägen några kilometer från orten. Skrivarstugan finns kvar men är nuförtiden förfallen.
Därefter började hon arbeta på Socialstyrelsen i Stockholm. Där hade hon bl a ansvar för tillsyn av ungdomsvårdsskolor. Hon bodde då i Örebro. Där hon sedan avled.
Irja Browallius ansågs på 1930, 40 och 50-talet som en av våra allra främsta människoskildrare. Hennes dryga tjugotal romaner och noveller handlar om de bönder och arbetare som levde i och runtomkring Glottra, men också om ungdomar i utkanten av samhället, utsatta för mobbning av olika slag.
Några av Irja Browallius mest lästa och kända romaner: Synden på Skruke 1937, Elida från gårdar 1938, Marmens 1940, Vänd ryggen åt Sivert 1951, Ut ur lustgården 1963, Skur på gröna knoppar 1965 och Instängd 1967.
