Hans Foste Hjälte om Pierre Schoris bok – Slummen får sin hämnd – om den svensk-amerikanske proletärförfattaren Carl Sandburg.
Slummen får sin hämnd är utgiven på Ordfront förlag.
*****
Under gymnasietiden arbetade Pierre Schori på julloven i Lundgrens bokhandel i Malmö och “smygläste ” då böcker av amerikanska författare. Hans favoritbok var The People, Yes av svenskättlingen Carl Sandburg.
Nu mer än ett halvsekel senare har Pierre Schori skrivit en bok om sin ungdoms favoritförfattare. Den ges ut av Ordfront förlag under titeln Slummen får sin hämnd. Titeln syftar på en text som Carl Sandburg skrev efter att rasmotsättningar i Chicago hade lett till kravaller sedan en vit mobb hade stenat ihjäl en ung afroamerikan 1919.
Carl kallade sig själv sökare och främling, sångare och vagabond. Han gav aldrig upp sin samhörighet med samhällets olycksbarn, “som dör utan att någonsin ha levt.” Han behöll perspektivet underifrån och misstrodde makten, konstaterar Pierre Schori i sitt porträtt av Carl Sandburg.
I boken får vi följa proletärförfattarens uppväxt i hemstaden Galesburg, i delstaten Illinois, där han föddes 1878, och hans väg till journalistiken och politiken. Hans föräldrar var svenskar som utvandrat från Östergötland.
Pierre Schori väljer dock inte att ge en spikrak skildring av Carl Sandburgs liv, utan gör många utvikningar för att beskriva den samtid som präglade USA på den tiden. Han tar upp händelser och inte minst personer som bidrog till att prägla den unge Carls uppväxt.
Författare som Jack London och Joe Hill inspirerade Carls skrivande. Precis som Jack London blev Carl en så kallad “hobo”, det vill säga på svenska en ”luffare” eller vagabond, som reste runt i USA. Han blev till och med dömd till ett par veckors fängelse för att ha rest på taket på en tågvagn.
I Slummen får sin hämnd får vi en skildring av inte bara journalisten och författaren utan också av det US-amerikanska samhälle som han växte upp i och vilka inspirationskällor som kom att prägla honom, samt hur han i sin tur inspirerade svenska författare som Vilhelm Moberg, Arthur Lundkvist och Harry Martinsson.
Om Sandburgs bok Always a young stranger, skrev Vilhelm Moberg i ett brev:
Men, jag är verkligen glad över att Invandrarna kom ut före denna bok. Det finns ju så många överensstämmelser i dessa båda böcker, att om Sandburgs bok hade kommit ut före, hade jag naturligtvis beskyllts för plagiat.”
Vilhelm Moberg konstaterade också:
Jag vågar sätta en miljon dollar på att Sandburg aldrig får Nobelpris.”
Ändå hade Sandburg sina förespråkare inom Svenska Akademin. Harry Martinsson och Artur Lundkvist, vilka bägge redan på 1920-talet hade läst Sandburgs texter och inspirerats av dem. Vilhelm Moberg fick dock rätt, och i hans ögon var nog det uteblivna Nobelpriset för Sandburg enbart ett hederstecken.
Carl Sandburg var som journalist och författare i sin ungdom en radikal socialist och aktiv medlem i det socialistiska partiet i Wisconsin.
Det blir i Schoris bok så många utvikningar i det dåtida samhället och i referens till andra författare, så att man nästan tappar den röda tråden i Sandburgs författargärning. Men historien knyts sedan fint samman när man får läsa Sandburgs dikter. Ljus kastas över sambanden mellan Sandbergs liv, miljö, erfarenheter och hans diktande.
Sandburg skrev en dikt 1938 då han var 60 år, i samband med Francos kupp i Spanien. Men dikten kom inte att publiceras förrän 40 år senare, elva år efter Carl Sandburgs död. Den är dock lika aktuell i år som, då den skrevs för 85 år sedan. Här följer ett utdrag:
De ritar om kartorna
Över Europa, Asien och Afrika
De ritar om kartorna som de alltid gör
(…)
Och de små krigen lever vidare
In i de stora krigen som ska komma
(…)
Människor slåss för frihetsdrömmar
märker snart att de slogs för mark, handelsrutter, välden.
för marknader och kontroller,
för penningvinster och herravälde
Ändå slåss människor också för frihetsdrömmar
Och vinner fotfästen för mänskliga rättigheter
mätbara vinster för mänskligheten:
När de kämpar med strejker och krig
inträffar det ibland
som ett handlingens poem
hågkommet i evärdliga tider.
De blodiga pansarbilarna
och de utförda orderna
och de hemliga arresteringarna
och de offentliga grymheterna
och koncentrationslägrens
utstuderade grymheter
När skall människor bli hårda och bittra,
Höja röst och penna outtröttligt
i ställandet av den fruktansvärda frågan:
Vad får folket ut av krigen de utkämpar
Med varandra?
Strof 23 ur The People, Yes är kanske Carls Sandburgs mest citerade text. Den handlar om den lilla flickan som såg en militärparad för första gången, och frågade:
Vad är de för ena?
Soldater.
Vad är soldater?
De är till för kriget. De slåss och var och en försöker döda så många
på den andra sidan som han kan.
Flickan stod tyst och tänkte.
Vet du vad… Jag vet kanske något?
Okay, vad är det du vet.
En dag kommer de att starta ett krig och ingen kommer.
Pierre Schoris förverkligade en dröm han länge burit på, när han skrev boken om Carl Sandburg. Det är bara att tacka och ta emot. Slummen får sin hämnd ger oss inblickar i ett intressant och spännande författarskap och dessutom en inblick i US-amerikansk arbetarhistoria!
Hans Foste Hjälte
*****
Utdrag ur Pierre Schoris förord.
Carl Sandburg – Svenskättling och socialist, vagabond och versmakare
En vacker augustidag 1959 bjöd den svenske statsministern Tage Erlander in en amerikansk poet till sitt residens. Det var svenskättlingen Carl Sandburg, föreslagen till Nobelpriset i litteratur av bland andra Ernest Hemmingway och Harry Martinson.
Fem år senare knackade en blivande nobelpristagare i litteratur på poetens dörr. Den unge mannen inledde kaxigt: “Du är Carl Sandburg. Jag är Bob Dylan. Jag är också poet.”
Dylan var då 26 och Sandburg 84. Berättelsen om Carl Sandburg är historien om en ung invandrarpojkes uppbrott från familj och fattigdom, driven av frihetslängtan och obändig tro på framtiden, begåvad med en sällsynt kombination av skarpsynt iakttagelseförmåga, vass och poetisk penna, präglad av solidaritet och social rättvisa, klasskamp och kärlek.
Allt detta ryms i hans banbrytande epos och folklig frigörelse: The People, Yes.
Uppväxten i småstaden Galesburg, nära bruset från Chicagos explosiva utveckling, gav honom material för skrivandet. Han började sin livsresa som vagabond och nedtecknare av sina medmänniskor levnadsvillkor i anekdoter och artiklar, dikter och sång. (…)
Carl blev själsfrände med Joe Hill och Jack London, men bekämpade en inom den isolationistiska American First-rörelsens ledande figur, en annan svenskättling, flygaresset Charles Lindbergh. Han uppmanades av president Roosevelt att bli kongressledamot, tog strid mot president Eisenhower om “den svenska socialismen och synden”, stödde John F Kennedy och den svarta medborgarrättsrörelsen och engagerade sig mot kalla krigets konfrontationspolitik och kärnvapenhot.
Sandburg tillhörde också de amerikanska diktare som ofta citerades av Olof Palme, liksom senare av Barack Obama i självbiografin Ett förlovat land.
Praktiskt taget allt som Sandburg gjorde, iakttog och dokumenterade har också bäring på dagens amerikanska – och svenska – politik.
