Ner med vapnen! – Del 2

Sällan i Sveriges historia har läget varit så gynnsamt för upplösningen av krigsmakten. Den för några år sedan genomförda skrotningen av invasionsförsvaret och värnpliktssystemet, i kombination med skapandet av den lilla legoknektsarmén med uppgiften att rycka in när husse USA visslar, gör operationen till en lätt överstökad sak. Om bara viljan finns.

Som ett alternativ till krigsmakten bör ett försvar byggt på icke-våld byggas upp. Detta försvar ska bygga på en verklig allmän värnplikt. Alla ungdomar, årskull efter årskull ska involveras. Utbildningstiden skulle förslagsvis kunna vara ettårig. Inriktningen: utbildning i motståndskamp byggd på icke-våld. Det vill säga organisering av strejker, blockader, demonstrationer och sabotage. Liksom hur man närmar sig den andra sidans fotsoldater, uppmuntrar deserteringar och på olika sätt underminerar motståndarens effektivitet. Dessutom en utbildning i humanistisk praktisk filosofi och samhällssyn.

En motståndskamp på icke-vålds-grund kräver naturligtvis stark disciplin, grundligt förberedd organisation och fast solidaritet och stort mod. Väl förberett och välorganiserat kommer ett sådant försvar att ha en stark avskräckande effekt. Vi behöver bara tänka på det spontana fredliga motstånd som Warszawa-paktens trupper mötte i Prag i samband med ockupationen i augusti 1968. Om detta hade varit mer förberett och organiserat kunde utgången mycket väl ha blivit en annan.

Ett icke-vålds-försvarar minimerar förstörelse. Det sparar liv (på båda sidor) och i stället för brutalisering ställer det anständighet och vänlighet i förgrunden. Det bryter ner militarismen genom att beröva den dess livslust. Motståndarens ledning kan inte längre inympa hat mot eller rädsla för den försvarande befolkningen.

En uppenbar, men oerhört viktig sida av icke-vålds-försvaret är att det är oanvändbart för anfallskrig. Detta är förstås i sig avspänningsskapande. Motsatsen kan sägas om de tongångar som skamlöst öppet presenterades på den senaste så kallade Folk och försvars-konferensen. Där luftades åsikten att det är viktigt att rikta ansträngningar så att ett kommande krig i så stor utsträckning som möjligt förs på motståndaren territorium. Särskilt Liberalerna (f.d. Folkpartiet) har fortsatt med att understryka det önskvärda i att svenska missiler kan nå långt in i Ryssland.

Ett effektivt icke-vålds-försvar kommer förstås dessutom att ha en stor avskräckande effekt på varje möjlig angripare. Men framförallt kommer det att utgöra en bas och utgångspunkt för effektiv spridning av anti-militaristiska strävanden till andra länders folk! Pacifismen kommer att sprida sig, i form av handfast antimilitarism. Människors självtillit och tillit till andra länders folk kommer att stegras i i en progressiv process av intensiv växelverkan.

Vänd krig och militarism ryggen!!
En värld i fred är möjlig!

Och idag är det så att det målmedvetna byggandet av pacifistiska och antimilitaristiska rörelser redan påbörjats i många länder. “Nu räcker det! Nog med förstörelse, lidande, brutalisering, förnedring och död!” Människor världen över vänder militarismen och våldet ryggen. Det handlar om att människor i alla länder, i USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien – ja, världen över måste organisera sig för kamp mot kriget!

Vi måste kraftfullt tillbakavisa alla undanflykter som går ut på att “inte kan väl vi här i Sverige börja, när de andra …” I stället måste naturligtvis vi – här och nu – ta vår del av ansvaret!

Och: Varje steg, överallt, är också en uppmaning till efterföljd!

En värld utan rustningar och krig är möjlig! Det hänger på oss alla! Det handlar om att organisera!

“Arbetare i alla länder, förena er i fredstid, och skär halsen av varandra i krigstid!” Orden är Rosa Luxemburgs, som på detta sätt fördömde “moderniseringen”. “Moderniseringen” innebär faktiskt inget annat än ett bottenlöst förräderi. Samma klarspråk som socialdemokraten Rosa Luxemburg använde mot den europeiska socialdemokratins kapitulanter måste idag brukas mot Hultqvist, Wallström och alla andra som nu mer eller mindre viljelöst sprattlar i militarismens garn.

Första världskriget förvandlade Europa till ett bloddrypande slakthus. I skyttegravarna stympades, sprängdes i bitar och begravdes levande i leran tusentals och miljoner soldater. Med det andra världskriget stegrades terrorn mot civilbefolkningen till nya höjder. USA:s infernaliska atombombningar av Hiroschima och Nagasaki beskrivs med psykopatisk cynism av den bombfällande statens företrädare än idag som “strategiskt försvarbara”. Barbariet har fortsatt och pågår. Den enda anständiga hållningen är att kompromisslöst avvisa detta barbari, och den brutalisering och den mänskliga förnedring som kriget innebär.

Det räcker nu! En anständig värld är möjlig!

Liknande artiklar: