Att n-ordet historiskt och dagligen har använts som ett rasistiskt hatord, och idag inte är ett värdeneutralt ord, skulle nog många i den yngre generationen påstå.
Retorikern och författaren Elaine Bergqvist tycker jag beskriver det bra, när hon menar att 50-talisterna är den sista generationen för vilken n-ordet skulle vara ett neutralt ord, men att att det idag är bäst att inte använda ordet på grund av dess historia.
Historiskt sett hur SAOL (Svenska Akademins Ordlista) skrivit om n-ordet:
- 12:e upplagan (1998), ordet anses något nedsättande.
- 13:e upplagan (2006), ordet kan uppfattas som nedsättande.
- 14:e upplagan (2015), ordet får en varningstext om att det är nedsättande.
Redan 1970 så skrevs det i svensk media en artikel om att n-ordet börjar få en rasistisk innebörd, och att ordet är föråldrat vilket tros vara på grund av medborgarrättsrörelsen i USA.
Språket förändras konstant och är en spegling av vår samtid. Jag kan förstå att det finns mycket frustration i vissa språkdebatter, om hur vi använder ord som folk påstår “alltid har funnits”, eller “inte har en negativ laddning för mig”.
Men det är också viktigt att vi inte glömmer att lyssna till dem som ordet gäller, för det handlar inte om ett ord som kränker vita. Därför bör vi vara uppmärksamma på de personer som upplever att ordet kränker dem.
Vi skapar nya ord dagligen för att utöka vårt språk, för att göra oss förstådda. Vissa ord är utdaterade och bör därför bytas ut mot andra eller tas bort. Det handlar inte alltid om orden i sig, utan om hur vi använder dem och hur de historiskt sett har använts, och det bör tas i aktning.
Linnea Eriksson
