Martin Ahlsén, bandets låtskrivare. Foto: Nikko Knösch

Musik: Pizda et les Enculés – Ultraljud

Pizda et les Enculés kommer nog inte att spelas frekvent på radio eller vinna stora förnäma priser, det är nog inte heller deras intention. Sen kan jag förvisso tycka att deras musik är både större och bättre än de intetsägande artister som syns och hörs överallt varje dag. För Pizda har själ, vilket är det allra viktigaste när det kommer till musik.

Jag var aldrig själv på Ultra men av de drygt 2000 band som spelade där var Pizda det band som spelade flest gånger på hakets öppna scen. För mig som är något är yngre är Pizda mer synonymt med Ruggultra/Hunddagiset. Men det hänger ju så klart ihop väldigt mycket, kanske främst genom bandets låtskrivare Martin Ahlsén som var Ultras hustomte och som senare drev Hunddagiset under flera år.

Pizda bildades inte helt oväntat på Ultrahuset 1986 och utöver alla spelningar där hann de även med att turnera runtom i Sverige samt i Danmark och Tyskland. 1994 lades bandet på is och det skulle dröja ända till 2011 innan de började att spela igen. Nu har de äntligen efter fem års jobb spelat in en EP som finns att streama på Spotify.

Skivan inleds med ett suggestivt intro innan den kickar igång med ”Mordet – Homage till Ultrahuset” som är en av bandets stora hitlåtar. Det är verkligen en sån där låt man önskar att alla borde lyssna på och ta till sig, den är helt enorm. Trots att den inte skrevs med Ultra i åtanke så växte den fram till att bli en ren dedikation till stället.

Konsertaffischer med Pizda från Tre Backar och Ruggultra

Pizda har en väldigt spännande ljudbild där den vanliga rocksättningen blandas med olika flöjter, trombon, lutspel, dragspel och diverse andra instrument. Den första känslan av progg är bestående men det stannar inte där då bandets komplexitet nästan drar jämnt med deras musikalitet. Det finns utrymme för pop, rock och ska på en stabil grund av folkpunk utan att det blir spretigt.

Förutom den inledande låten Mordet är det nog skalåten ”Valles Dröm” som är min personliga favorit på skivan. Dels får Viktor Brobacke briljera med sin trombon men sen får inte heller tvärflöjten glömmas bort, jösses va den passar bra in i den låten. Hela skivan genomsyras av kompetenta musiker och fina arrangemang. Skivans fem låtar har en speltid på nästan 20 minuter och jag kommer att spela den ofta.

Pizda et les Enculés på Facebook

Liknande artiklar