Att det militära överraskningsanfallet från Hamas speglar “ett enormt underrättelsefiasko” är en slutsats som medier i Sverige och världen över dragit och förmedlat.
Den israeliska säkerhetstjänsten, ofta beskriven som “världens mest effektiva”, skall enligt denna version helt ha missat förberedelserna inne på Gaza-remsan, inför attacken från Hamas. En attack som samtidigt alla bedömare menar måste ha förberetts under avsevärd tid.
Självklart har inte bara den israeliska säkerhetstjänsten utan också USA och dess underrättelse- och säkerhetstjänst kontinuerlig bevakat skeendena på Gaza-remsan och Hamas aktiviteter där. Både satellitbevakning och rekrytering av agenter lär ha ingått i övervakningen.
Att även den israeliska säkerhetstjänsten haft infiltrerade agenter i Hamas-apparaten är något som kan tas för givet. Liksom att till exempel mobiltelefonsamtal och annan kommunikation intensivt avlyssnats.
Det framstår därför som synnerligen märkligt om både Israel eller USA nu skulle hat tagits “på sängen” av angreppet från Hamas.
I en intervju som sänts i Sveriges Radio P1 hävdade en israelisk kvinna från en by nära gränsen mot Gaza att varningar om en förestående attack kommit från Egypten, men att Benjamin Netanyahu israeliska regering synbarligen inte reagerat.
I USA har flera politiker hävdat att den iranska regeringens uppbackning av Hamas varit avgörande, och att slag nu måste riktas mot Iran. Samtidigt pekar man mot att den med Iran lierade rörelsen Hizbollah i södra Libanon utgör ett akut hot. Ett hot som det nu är hög tid att ta itu med.
Aktioner mot inte bara Hamas utan också Hizbollah och Iran är något som Israels höger och hökar länge förespråkat.
Starka högerpolitiska krafter i Israel har också krävt att de sedan 1967 illegalt ockuperade områdena skall slutgiltigt annekteras. En skoningslös och omfattande etnisk fördrivning av palestinierna som bor på de ockuperade områdena och inne i Israel är en idé som omhuldas varmt av högern och den så kallade bosättarrörelsen.
Regeringen Netanyahu befinner sig också sedan en tid i ett inrikespolitiskt extremt prekärt läge. Hamas blodiga aktioner mot civilbefolkningen vid gränsen till Gaza ger en grund för “nationell samling”, uppiskande av nationalistiskt folkhat och för utbredd acceptans av ett massivt dödande av palestinierna på Gaza-remsan. Palestinierna demoniseras nu som folk, och grunden för en på blodiga massakrer vilande strategi formuleras och propageras.
Bombningar av Gaza, med tusentals dödsoffer som följd, har Israel genomfört tidigare. Nu kan förväntas ett angrepp som kan ställa även de tidigare genomförda terrorbombningarna i skuggan.
Att Hamas ledning räknar med skoningslösa aktioner och massakrer från Israels sida är självklart. Civila offer i enorm omfattning är något som denna ledning säkert kalkylerar med. Och som de antagligen anser kommer att på sikt stärka deras egen ställning, genom det hat och den desperation som israeliska terrorbombningar och massakrer kommer att ge upphov till. Hamas-ledningens syn på den palestinska civilbefolkningen går ut på att den ska vara förpassad till åskådarläktaren, och därifrån applådera det militaristiska Hamas. Samt att civilbefolkningen, utan tillgång till några skyddsrum, ska vara måltavla för den israeliska krigsmaktens terrorbombningar.
Att involvera Hizbollah och Iran kan antas var ett mål som Hamas-ledningen hyser.
Att angripa inte bara palestinierna på Gaza-remsan och på de ockuperade områdena, utan att också involvera Hizbollah och Iran är även ett drömscenario för högern och hökarna i USA och Israel. Den nu uppkomna gränslöst tragiska situationen passar USA:s och Israels höger och hökar som handen i handsken.
Den slutsats som tränger sig på blir att versionen att USA:s och Israels säkerhetstjänster och regeringar drabbats av ett “underrättelsefiasko” av flera skäl och på god grund starkt kan ifrågasättas.
