Det är de som har lägst löner som drabbas hårdast av inflationen. De har inga marginaler när priserna på livsmedel och andra basvaror stiger. När lönerna ökar i procent blir dessutom deras löneökningar de lägsta. I ett läge med hög inflation tjänar LO-facken på löneökningar i kronor – inte i procent.
I eEOLKET föreslog vi därför inför årets avtalsrörelse att alla borde få samma belopp i kronor, inte i procent. Vi ansåg att alla borde få 20 kronor mer i timmen oavsett vilken lön de hade.
Bort med procenten! 20 kronor mer i timmen till alla – varken mer eller mindre!
Medellönen för LO-medlemmar ligger på 28 000 kronor i månaden. Med LO:s eget förslag på 4,4 procent löneökning skulle den nya medellönen bli 29 232 kr. alltså en ökning med 1 232 kronor i månaden – inte ens kompensation för hälften av inflationen för någon av medlemmarna i LO-förbunden.
Med en löneökning på 20 kronor i timmen skulle medellönen bland LO:s medlemmar däremot öka med 3 400 kronor till 31 400 kronor, en ökning med drygt 12 procent, alltså i nivå med inflationen. De som hade lägre löner skulle överkompenseras, medan de med högre löner inte skulle få full kompensation för inflationen.
Inför årets avtalsrörelse så skrev även de fem ordförandena i LO-förbunden, Byggnads, Seko, Målarna, Fastighets och Elektrikerna ett debattinlägg i Svenska Dagbladet, där de krävde att allas löner skulle höjas med krontal – inte procent.
Tyvärr så smög sig dessa förbund sedan ner under Industriavtalets täcke och övergav sitt eget förslag. De tog alltså aldrig kampen för förslaget om en löneökning för alla medlemmar i LO-förbunden med 1 855 kronor i månaden. Ett belopp som motsvarar 11 kronor i timmen.
Nedanstående tabell visar hur fördelaktig 6F:s förslag är för dem med lägst inkomst jämfört med Industrifackens avtal. Det är likvärdigt när månadsinkomsten är cirka 45 000 kronor. De som tjänar mer än 45 000 kronor i månaden tjänar på Industriavtalet.
Löneökningar i kronor och ören är alltid bättre för dem med lägst inkomst, medan procent gynnar höginkomsttagare. Vill man skydda dem som drabbas hårdast av inflationen bör alltid lönerna höjas med samma belopp i kronor och ören, inte i procent.
Se nedan jämförelsen mellan förslaget från 6 F, som aldrig fullföljdes, och utfallet för Industriavtalet, som började gälla 1 april i år.
| Lön 2022 | Löneökning 230401 i procent (%) respektive kronor (kr) | Lön fr.o.m. 230401 | ||
|---|---|---|---|---|
| Industriavtalet | 22 000 | 6,1% | 1 350 | 23 350 |
| 5 F:s förslag | 22 000 | 8,4% | 1 855 | 23 855 |
| Industriavtalet | 28 000 | 4,1% | 1 148 | 29 148 |
| 5 F:s förslag | 28 000 | 6,6% | 1 855 | 29 855 |
| Industriavtalet | 45 000 | 4,1% | 1 845 | 46 845 |
| 5 F:s förslag | 45 000 | 4,1% | 1 855 | 46 855 |
| Industriavtalet | 60 000 | 4,1% | 2 460 | 62 460 |
| 5 F:s förslag | 60 000 | 3,1% | 1 855 | 61 855 |
Falsk matematik när man räknar löneökningar i procent i stället för i kronor
Vad är en skälig lön? – Hur mycket behöver man för att leva ett gott liv?
H Foste Hjälte
