Ledare: Granska Palmeutredningen! Alla papper på bordet!

Kommer mordet på Sveriges statsminister Olof Palme någonsin att klaras upp? Många människor ställer sig den frågan, och inte så få säger sig tro att det kommer att förbli ouppklarat. Inte bara inom arbetarrörelsen utan bland breda lager av det svenska folket – ej minst inom stora invandrargrupper i vårt land – känner många sorg inför tanken att Olof Palme kunde bringas om livet och mördarna undkomma.

Men många känner också vrede. De uppfattar det som en stor skam att utredningen hanterats på ett sätt som inneburit att spaningsalternativ lämnats outredda eller behandlats med likgiltighet. Nu, 31 år efter den kallblodiga avrättningen i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan, framstår det förhållandet att gärningsmännen hittills inte avslöjats, gripits och dömts för dådet som ett skandalöst tillkortakommande vad gäller den svenska rättsapparaten.

Detta omdöme – att det handlar om en skandal – baserar sig främst på en välgrundad mening om hur utredningen och spaningarna faktiskt bedrivits. Så till den grad att den faktiskt kan beskrivas som en icke-utredning, eller snarare som en serie av icke-utredningar!

Icke-utredandet har dels bestått i att relevanta uppslag och spår helt undvikits eller att sådana spår behandlats oseriöst och oengagerat; dels i att spår som drivits med energi och med väldiga resursinsatser varit sådana som uppenbart saknat substans. I bägge fallen inställer sig frågan: Varför?

Länge ansåg många att orsaken till Holmérs icke-utredning var inkompetensen, narcissismen och den auktoritära läggningen hos spaningsledaren själv. I förening med åklagarnas undfallenhet och den missriktade tilltro till honom som Ingvar Carlsson och andra medlemmar av regeringen hyste. Och vad gäller det som hände efter Holmér och Ebbe Carlsson, det vill säga den totala fokuseringen på Christer Pettersson, var det en spridd mening att utredarna och spanarna helt enkelt inte klarade av att höja blicken över “buset” och det vanliga klientelet som det brukar röra sig om i gatuvåldssammanhang.

Det står nu tämligen klart att det var värre än så. Inga-Britt Ahlenius, FN-revisorn som också var drivande kraft i Granskningskommissionen om mordet på Olof Palme, uppmanade redan för fyra år sedan Sveriges riksdag och regering att se till att fakta kommer på bordet rörande det så kallade Stay Behind-nätverket; en underjordisk organisation som startats av USA:s underrättelsetjänst. Stay Behind var verksamt i Västeuropa och genomförde terrordåd bland annat i Italien i samarbetet med högerextremister, militärer och underrättelsefolk.

Men ingenting verkar ha hänt. Och Inga-Britt Ahlenius högst berättigade demokratiska krav, som skulle kunna leda till att mordet på Sveriges statsminister klaras upp, måste därför på nytt föras fram!

Konkreta frågor som är särskilt relevanta för en seriös utredning av mordet på Olof Palme är:

  • Exakt vilken plats hade Hans Holmér och Ebbe Carlsson i det svenska Stay Behind?
  • Exakt vilken förhållande hade den så kallade Stockholms Försvarsskytteförening och Aktionsgruppen Arla Gryning (AGAG) till Stay Behind?
  • Hur uppstod det intima samarbetet mellan Holmér/Ebbe Carlsson och den högerextreme polisen och vapenhandlaren Carl Gustaf Östling?
  • Hur kom det sig att Carl Gustaf Östlings vapenhandlar-kompanjon, majoren och högerextremisten Ingvar Grundborg, vid tidpunkten för mordet kunde inneha den säkerhetsklassade tjänsten som säkerhetsansvarig inom Televerket Radio?
  • Hur kom det sig att den säkerhetsklassade tjänsten på Televerket Radio 1986, efter mordet på på Olof Palme, kunde övertas av högerextremisten Carl Gustaf Östling?
  • Medverkade någon representant från svenska Stay Behind på ett möte inom ramen för Natos underjordiska SOPS (Special Operations) under året före mordet på Olof Palme?
  • Vilken relation hade amiralen och förre chefen inom den militära underrättelsetjänsten SSI Carl Fredrik Algernon till Stay Behind?
  • Exakt vilka personer ingick i den Stay-Behind-grupp som bevisligen var aktiv i centrala Stockholm under kvällen då Olof Palme avrättades?
  • Exakt vad sysslade den hemliga Stay-Behind-gruppen med den 28 februari 1986?
  • Vilka medlemmar i den svenska regeringen kände till Stay-Behind-nätverket och dess koppling till Nato?

Dessa frågor måste äntligen bli besvarade! Inga-Britt Ahlenius uppmaning till Sveriges riksdag och regering måste nu hörsammas. Alla fakta måste nu offentliggöras! Hemlighetsmakeriet måste få ett slut!

En fullständig faktaredovisning vad gäller Stay Behind skulle kunna att leda till att mordet på Olof Palme äntligen klaras upp.

Ledarredaktionen

Liknande artiklar: