Kvinnliga pionjärer (4) – Den nya människan

Under hösten pågår ABF:s serie “Kvinnliga pionjärer”. Dessa har varit Ellen Key, Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Emilia Fogelklou, Elise Ottesen Jensen (Ottar) och Karin Boye. Samtidigt skriver jag krönikor i eFOLKET. Sista träffen på tisdag handlar om Alva Myrdal och den sista krönikan (4/4) om social ingenjörskonst.

Alva Myrdal föddes sist av våra pionjärer och växte upp i Eskilstuna, därav namnet på gatan. 1924 gifte hon sig med Gunnar Myrdal och blev den enda biologiska modern (förutom Ottars två dagar gamle son) till Jan, Sissela och Kaj. Hon var den mest uttalade sossen och politikern med plats i riksdag och regering. Alva var diplomat för FN i New York och Paris. Som svensk ambassadör i Indien lärde hon känna Jawaharlal Nehru.

Genom samtals- och artikelserien har jag försökt skilja pionjärernas yrkesliv från deras privatliv. Med makarna Myrdal är det omöjligt, eftersom det första används för att planera det andra. 1934 kom deras debattbok “Kris i befolkningsfrågan”, Folkhemmets “bibel”, varur mycket av den senare förda socialpolitiken hämtades. Tillsammans med arkitekten Sven Markelius planerade Alva kollektivhuset på Kungsholmen och Villa Myrdal i Bromma.

Problemet var att befolkningen födde för få barn, men också att “fel” människor skaffade för många. Resultatet blev en bred mängd åtgärder: preventivlagens avskaffande och en abortlag, utbildningar och bidrag till blivande och nyblivna mödrar, samt sterilisering med varierande grad av frivillighet. Fram till lagens avskaffande 1976 hade 63 000 personer steriliserats, men kravet på transpersoner vid könskorrigering togs inte bort förrän 2013.

I filmen “Den nya människan” hamnar Gertrud på arbetshemmet Odenslund och träffar en grupp tjejer. För att slippa ut måste de alla genomgå tubal occlusion. En kväll tar de sig in på doktor Bergs kontor för att läsa sina journaler. Någon är där pga “tattarpsyke”, en annan för epilepsi hon dock är symptomfri ifrån. Gertrud inleder en relation med vaktmästaren Axel och blir gravid. Filmen baserar sig på verkliga händelser och manusförfattaren Kjell Sundstedt är den verkliga Gertruds son.

Vi måste prata om SD:s film “Ett folk, ett parti” och börjar med sakfelen. Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt institut, men det hade brett stöd i riksdagen. Regeringen lät tyska trupper korsa Sverige, den så kallade transitrafiken. Men det var en samlingsregering med alla partier utom kommunisterna och inte det “socialdemokratiska” beslut, som filmen vill göra gällande. Under kriget var Aftonbladet tyskvänlig, men ägdes av Ivar Kreugers bror Torsten, som inte sålde den till LO förrän 1956.

Propagandan är skickligt gjord. Folk kan tillräckligt mycket historia för att hänga med, men tillräckligt lite för att låta sig luras i detaljer. Den riktar sig, till skillnad från näthatet, inte till de redan frälsta, utan osäkra sympatisörer på väg in i SD. Och kanske har arbetarrörelsen varit för dålig på att belysa sitt mörka förflutna? Att SD gått från att hylla Per-Albin till att utpeka honom som nazist missar nog många.

Idag är Alva kanske mest känd för att sonen Jan lagt sitt liv på att hata henne. 1982 utkom han med boken “Barndom”, som chockade de åldrande föräldrarna. Det är förstås ironiskt att två experter på barnuppfostran ägnade så lite tid med sina egna. Om brytningen med modern skriver han:

Jag stod därför under uppsikt av säkerhetspolisen. Förenta staternas myndigheter betraktade mig som subversiv och från Moskva hade jag beskyllts för att vara CIA-agent. Då bad hon mig och Gun Kessle förstå att vi inte kunde umgås. Det blev besvär för henne med kollegorna. Därmed upphörde också det formella umgänget. Vi kom aldrig mer att träffas.

Kända barn som kritiserar sina kända föräldrar är inget nytt. Kerstin Thorvalls söner har givit olika bilder. Sara Danius har försvarat sin mamma Anna Wahlgren när syskonen, t.ex. Felicia Feldt, angripit henne. På samma sätt ger Alvas döttrar Sissela och Kaj en annan bild av sin mamma än sonen.

Mödrar blir kanske hårdare dömda än fäder? Monica Zetterlund, tycker jag, blir det i filmen om sig, än Cornelis Vreeswijk i den om sig. Kvinnor blir också bedömda som maka och mor framför karriären, män tvärtom. Därför rasar Astrid Lindgrens dotter mot bilden av modern i filmen “Unga Astrid”.

1982 fick Alva Nobels fredspris för sitt nedrustningsengagemang. Hon är alltså den andra pristagaren bland våra pionjärer efter Selma. Åtta år tidigare hade Gunnar fått det i ekonomi. Onekligen imponerande med två nobelpristagare i samma familj. 1 februari 1986 dog hon. Olof Palme talade på begravningen, ett par veckor före sin egen död.

En tjock röd tråd genom samtals- och artikelserien har varit rasbiologin. Myrdals var inga nazister, men den sociala ingenjörskonsten bar samma arv (socialdarwinismen, “the survival of the fittest”). Språket i “Kris i befolkningsfrågan” (arvshygien, folkmaterial, samhällskropp) och metoderna (lobotomi, sterilisering, mentalsjukhus) var samma som i Tredje riket. Vi ser nostalgiskt tillbaka på Folkhemmet, men glömmer att det byggde på homogenitet. Minoriteter som resande, HBTQ- och NPF-personer betalade.

Text & foto: Tobias Persson

Litteratur:

Liknande artiklar: