Den svenska Tidölagsregimen och svenska toppmilitärer har genom sitt utspel om att vi måste vara beredda på krig lyckats skapa panikångest hos barn och hamstringshysteri i delar av den vuxna befolkningen.
Effekten av deras propaganda överträffade kanske deras egna förväntningar eftersom ÖB såg sej tvungen att låta sej intervjuas i Lilla Aktuellt och MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) såg sej tvunget att gå ut och uppmana allmänheten att inte köpa på sej saker man aldrig kommer att använda. Huruvida ÖB Bydén lyckades lindra barnens ångest är svårt att säga. Det var nog inte heller hans primära mål. Han upprepade i princip samma sak som han sagt på konferensen.
Idag säger ÖB, Kristersson och civilförsvarsminister Carl Oskar Bohlin att de är ute efter att skapa en mentalitetsförändring. Och så är det nog. Men vad är det för mentalitet de vill få bort och vad vill de istället se?
Sverige var tidigare präglat av fredssträvan. Att undvika krig och medla i konflikter var egenskaper som de socialdemokratiska regeringar såg som en central del av sin identitet. Vurmandet för militärapparaten och officerskåren var högerns nisch.
Men liksom mycket annat har detta ändrats sedan 1980-talet, då högeroffensiven trappades upp och intensifierades. En process som inom utrikespolitiken tog sin början med hysterin kring påstådda sovjetiska ubåtsintrång (idag vederlagda) och hatkampanjerna mot Olof Palme.
Vi har nu kommit till en situation där ledande representanter för officerskåren kan säga att den fredsperiod vi levt i måste ses som en parentes. Vi kommer att få uppleva krig, det är budskapet. Formuleringen Om kriget kommer har ändrats till När kriget kommer. Och svenskarna gör bäst i att väldigt noga lyssna till vad militären, högerregeringen och annan överhet har att berätta. Ett budskap som tyvärr anammas av inte så få.
Kriget ska normaliseras som ett av många sätt att bedriva politik på. Det finns länder där kriget är normaliserat. Vi såg idag (12 januari 2024) hur USA och Storbritannien utan några samvetsbetänkligheter genomförde ett kraftigt flyg och missilanfall på Houthirebellerna i Jemen.
Traditionell kolonialistisk kanonbåtsdiplomati är vad det från USA:s och Storbritanniens sida handlar om. Houthirebellerna vill få slut på slaktandet av barnen på Gazaremsan. Därför attackerar man fartyg som man tror ska leverera gods till Israel. Ett enkelt sätt att lösa frågan är ju att Israel upphör med sina terrorbombningar. Men det vill inte USA och Storbritannien.
Den svenske utrikesministern Tobias Billström säger nu att regeringen överväger att skicka enheter för att delta i kanonbåtsdiplomatin i Röda Havet. Det är nog så att när ÖB och Tidölaget talar om mentalitetsförändring och acceptans av att Sverige ska gå i krig, är det inte främst krig med Ryssland som det handlar om.
Vi vill påminna om vad professorn i militärhistoria vid försvarshögskolan Gunnar Åselius sade 2010, när han intervjuades i Sveriges Radio om de svenska trupperna i Afghanistan.
Det som för Sverige är viktigt med deras närvaro där är att de skapar en sorts inflytande för Sverige i världen. De skapar en bild av Sverige som en pålitlig samarbetspartner, som en del i det som kan beskrivas som en sorts global västlig allians och det är det som är viktigt för Sverige. De här soldaterna är i Afghanistan för Sveriges skull, inte så mycket för Afghanistans skull.”
Det är denna strävan att erövra gillande från USA-imperialismen och kärnvapenbestyckade gamla kolonialmakter som Storbritannien som ligger bakom också Billströms önskan att få delta i kolonialistiska expeditioner.
Och ska Sverige kunna delta i dessa militära äventyr fordras att fredsmentaliteten i Sverige besegras.
Vad kan vi då säga till barn och vuxna som känner ångest och förtvivlan inför Tidölagets och den likaså USA-undersåtliga officerskårens propaganda?
Vi måste säga att krig inte kommer som väderomslag. Krig skapas av människor. Kapitalistiska maktgrupper som kämpar med varandra om råvaror, marknader, investeringsfält, militära positioner och geopolitiska fördelar. Det är också så att vapenindustrin sedan lång tid tillbaka blivit ytterligare en viktig och farlig pådrivare bakom krigiska initiativ.
Krig kan också handla om imperialistiska och kolonialistiska krafters våldsamma undertryckande av fattigare folk.
Vi måste också säga att Krim är inte Gotland och att Sverige är inte Ukraina. Kristersson och Bydén bluffar. Det är i verkligheten inte farhågor om ryskt anfall mot Sverige som ligger bakom den planerade anslutningen till NATO. Det handlar om en uppslutning bakom USA i denna supermakts geopolitiska strävanden gentemot sin “strategiska rival” Kina. Vilket också Kristersson råkade medge i en intervju då han motiverade avtalet om USA:s tillgång till 17 militärbaser i Sverige med att Sverige och USA har gemensamma motståndare i Ryssland och Kina. I USA har offentligt diskuterats alternativet att “slå till” mot Kina “innan denna rival hunnit ikapp”.
Också det militära samarbetsavtalet mellan Sverige och Filippinerna, som ingicks den 23 juni föra året, ska ses mot denna bakgrund.
Samtidigt är försvagandet av Ryssland ett “delmål” för USA och NATO. Men detta ska ses mot bakgrunden av det strategiska målet, att ringa in och möjligen slå till, med eller utan kärnvapen, mot Kina
Så visst har risken för att Sverige ska bli indraget i ett krig ökat. Till och med i ett kärnvapenkrig.
Risken ökar med NATO-inträdet. Det är alltså inte alls så som de militaristiska propagandisterna hävdar: att risken har ökat på grund av ryska avsikter att kasta sig över Sverige, och att risken för krig lindras genom ett NATO-medlemskap. För Sveriges del har risken för att bli indraget i krig ökat genom NATO-medlemskapet och USA:s tillgång till baser i Sverige. Liksom den har ökat genom Sveriges anslutning till de av Storbritannien respektive Frankrike ledda insatsstyrkorna (JEF och E12). De senare skall med kort varsel kunna sättas in överallt i världen.
Den verkliga krigsrisken är inte något som ska driva människor till individuell hamstring av konserver, utan till organiserad kamp mot krigsvanvettet! Den måste mötas med fredskamp!
Krig kan förhindras av människor. Krig är inte något som bara med naturnödvändighet “kommer”, och inte något som människor inte kan sätta stopp för. En mäktig fredsrörelse måste byggas. Arbetarrörelsen måste vinnas för antimilitarismen. Och fredsrörelsen måste bli internationell.
Att effektivt bemöta krigsrisken innebär alltså inte att underordna sig de USA-undersåtliga svenska politikerna och militärerna. Det innebär tvärtom att ta strid mot dem. Och att söka den svenska fredsrörelsens allierade där de naturligt finns: inte inom det svenska militaristiska etablissemanget utan inom andra länders motsvarande rörelser.
Vi måste vända oss mot alla imperialistiska blockbildningar. Liksom mot stormaktspolitiken de kapitalistiska staterna Ryssland och Kina bedriver. Framförallt måste måste vi vända oss mot det block som Sverige nu blir en cementerad medlem av, det USA-ledda NATO-blocket.
Tillsammans med fredskrafter och antimilitaristiska rörelser i andra länder måste vi underifrån bygga upp en mäktig internationalistisk folkrörelse mot det militärindustriella komplexet och dess tjänstvilliga papegojor inom politiken och medierna.
Det finns hopp. Redan idag demonstrerar människor i New York och Washington mot den egna regeringens bombningar i Jemen. Vi i Sverige måste på samma sätt möta vår egen imperialistiska högerregerings planer med fredsmobiliseringar.
Peter Widén
