en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Nu rengör jag mina tankar
med Yes
oh yes
it has been raining cats and dogs
tankarna är strimmiga och dimmiga
med flåsande tungor och morrhår.
Sedan putsar jag ögats linser
med Änglamarks lösning
det grumliga och skumma
har nu blivit alltför klart.
Nu ser jag och känner
pilarna doppade i curare
bomberna och missilerna
i pölarna av … Läs mer “Storstädning”
Poletten trillade ner
för den tidigare avpoletterade
läspande bland de hånfullt gäspande
stött och utstött
utsatt bland vargarna
skolgårdens tyranni
ingen nämnd han vill ta hämnd
alla är skyldiga
brustna vänskapsband
vapnet i hans hand
en av flera orsaker
till denna massaker.
—Lena Staaf… Läs mer “Döden i Texas”
Det är för sent att fylla år
nu fyller jag bara mitt rymliga samvete
med obsceniteter
med sådant som aldrig fick plats
när jag försökte anpassa mig
jag blir allt yngre
och våghalsigare
sjunger för full hals
med min spruckna röst.
Det är för sent att gå och lägga sig
jag riskerar att missa stjärnorna
som blinkar förföriskt… Läs mer “För sent”
Man måste förstå mig
när jag argt vecklar ut
min argumentation
mot de ohörande.
Man måste förstå mig
när min bägare rinner över
då jag har ovedersägliga fakta
på hennes otrohet.
Man måste förstå
att anfall är bästa försvar
när mitt land blivit inringat
av fientliga baser.
Man snuddar vid tanken
men släpper den lika fort
att mod … Läs mer “Mod”
De sårande orden
smattrar på mitt paraply
litet hål i väven
ett ord
en projektil
som når fram
och in.
Jag vet att det egentligen
inte handlar om mig
utan om din inre tryckkokare
den hjälper jag dig gärna med
på något annat sätt.
—Lena Staaf… Läs mer “Projektiler”
Tänk ändå
vad mycket det finns
att reta sig på
kriminella eller de som är alltför snälla
blåljus och blåsljud
ofördelat och förfördelat
kärnverksamhet och kärnkraftverk
uppvärmning och avtändning
avlösning och avslag
tandlossning och utelåsning
ansvar och obesvar
ensamhet
och det vi inte kan eller vet.
Hur ska man förmå
sig till att förstå
att det är du … Läs mer “Reta sig”
Vi tror att vi själva styr våra liv
men vi drabbas av hagel
och skäggstubb som tagel
miljoner mutationer
oläsliga inskriptioner
solförmörkelse
och stjärnor som faller
och ilska som leder
till hårda kravaller.
Frontalkrock, granatchock
horbock och ljumskbrock
fördomar och svordomar
gåtfulla spådomar
kärleksbrist och vårdnadtvist
och kappvändande opportunist.
Du människa, inse din litenhet
och att du alltför … Läs mer “Gåtfullhet”
Manfred och Frida
lever i sämja
bygger upp sin stad
och sina liv
och vill tilliten främja
Manfred höjer aldrig handen
hårt mot Fridas kind
och blicken hans är mild
som en ljuvlig västanvind
I Manfreds och Fridas stad
råder demokratiskt skick
någorlunda rättvist
alla del av kakan fick
jobbar effektivt
fast i mänsklig arbetstakt
med kollektivavtal
och … Läs mer “Manfred och Frida”
Knäpp upp, släpp loss, slappna av
sjöng Povel Ramel i en refräng
men hur ska det gå till
när man nu är så spänd som en sträng.
När man knappt får upp knapparna
från sitt tillknäppta jag
när man inte klarar av att ge sig hän
ens en strålande försommardag.
Jag tänker på det knapplösa knullet
om det … Läs mer “Knäppt”
Jag vill bara känna igen
symbolerna på min smartphone
som jag vägrar att byta ut
vägen som jag har kört tidigare
innan de enkelriktade den
hyllan i affären där de alltid lagt pastan
ända tills nyss.
Jag vill bara känna igen
ditt ansikte där förvåning
glädje och ilska
var så lätta att avläsa.
Jag vill att du ska … Läs mer “Känna igen”
När despoten försöker
förstå sitt folk
det brokiga och bråkiga
gör han sig till tolk
för dem som inte törs protestera.
Han blickar inåt
på sin egen sotiga själ
där kartan brer ut sig
som han tror, för människors väl
land som ska i storhet förmeras.
När despoten pungslår sitt folk
suger ut dem för egen vinning
får … Läs mer “Despoten”
Välfärdens kvinnor
knappast löneligan toppar
när de ger allt och i jobbet
sliter ut sina kroppar
svetten ses pärla
ryggen som en märla
jobbet har tagit sin tribut
innan pensionen är de slut.
Deras hjärtan dunkar
hårt av ständig stress
och på detta börjar de
nu bli grundligt less.
Innerst inne välfärdens kvinnor
dock ändå för sig själva … Läs mer “Välfärdskvinnorna”
Ukraina!
Vi gråter med dig
vår ilska och förtvivlan
över angreppet
känner inga gränser
en stormakt som tar sig rätten
att hånfullt diktera villkor
ett ensidigt kontrakt
undertecknat med blod
för att underkuva
och med vapen visa sin makt.
Ukraina!
Du har rätt att försvara dig
även om aldrig vapnen
kan vara det som avgör helt
håll stånd … Läs mer “Ukraina”
Vi gör allt för att bli älskade
omhuldade
accepterade
tryggade
som spädbarn behöver.
Vi klamrar oss fast
vid det välkända
det som håller ihop oss
vaggar oss
och söver.
Helst vill vi flyta ovanpå
känna oss lite bättre
urskilja oss
men ändå likna
de flesta andra.
Därför behöver några av oss
få avsky och hata
avskilja och rata… Läs mer “Älska mig”
På skolgården
flockas de runt drottningen
arbetsbina som samlar honung
och komplimanger till henne
där belöningen är ett leende.
Cirkeln är stenhårt sluten
utanför vimsar några bin
som sträcker på halsarna
försöker hitta en glipa
för att komma in.
Rastvakten med kaffespår
på överläppen
och kaksmulor i mungipan
låter blicken glida över barnen
konstaterar att allt är lugnt.… Läs mer “Cirkeln”
På engelska skolan
vet man vad som är av vikt
lärarna ser till att barnen
har en klädsel som är strikt.
På denna förnämliga skola
gillar man inte BH-band
som råkat titta fram
vid en flickas axel ibland.
Det ska vara strömlinjeformat
ja stiligt ska leden rätas
tunna blusar godkännes ej
och kjollängderna, de ska mätas.
Man måste … Läs mer “Klädkod”
Om vi ska kunna mötas
med våra ord, åtbörder och tankar
måste jag öppna mina porer
och söka efter rätt frekvens
skicka iväg en luftballong på prov
skör som en såpbubbla
fylld med frågor och intresse
som handlar om dig.
Du gör på samma sätt
och medan du frågar mig
så glömmer du dig själv.
Ibland spricker våra … Läs mer “Möte”
Vår vän demokra-Tina
gillar orden de vackra och fina
hon är däst nu och mätt
för hon har fått rösträtt
märker inte när hon går på en mina.
Men efter alla åren
det prasslar och knakar i snåren
när mörka figurer
skumma filurer
vill tumma på grundvillkoren.
Grundläggande diktaten
är armslängds avstånd för staten
mot media och kultur… Läs mer “Demokra-Tina”
Vit snö överallt
orangea käppar
mellan väg och fält
markerar gränsen.
Tålamod eller utbrott
var går den gränsen?
Sorg eller glädje
en snyftning eller ett leende
den upplösta gränsen?
Liv eller död
ett andetag
markerar gränsen.
—Lena Staaf… Läs mer “Gränsen”
I påsarna under ögonen
finns hela hennes bohag
hennes svunna skönhet och behag
räkningarna utförsäkringarna
och vräkningarna.
Och hon försöker att hitta
en sovplats utan smitta
under tiden kan hon ta en slurk
av det sista från botten av en burk
Nu när hon försöker bottna
längs en väg som ej är skottad
funderar hon på om det … Läs mer “Sluttande plan”
När man inte kan sova
och tankarna löper gatlopp
då behöver man en katt
som spinnande lägger sig
nära hjärtat.
—Lena Staaf… Läs mer “Till ro”
Bullshit sa Barbara
hon var förvånad och besviken
och detsamma ansåg Hasse
om den svidande kritiken.
Kommunerna har fjäskat
men börjar nu bli less
på vad som hänt med pengarna
som gått till IES.
Den kommunala skolan
blev utarmad och tunn
kommunens skattekista
ingen outsinlig brunn.
Barbara har sålt del av koncernen
med vinst av historiska mått
som … Läs mer “Ett klipp för Barbara”
När dagen är slut
och elden brunnit ut
då viker jag ihop mina vingpennor
till en papperssvala
glider bort
ur medvetenheten
ser glödens sista bloss
som flammar upp
falnar
och försvinner.
Lena Staaf… Läs mer “Natt”
I skogens rimfrost och dimma
blir jag inspirerad att rimma
skriva en dikt om mjukaste fukten
knaket av kvistar och mossiga lukten.
Isiga vinden mot kinden en pust
tar inte från mig min diktande lust
ser stenarnas väldiga kroppar
och grenarnas väta som droppar.
I skogen bland ståtliga tallar
går jag så belåtet och trallar
och stegen de … Läs mer “Rimmande”
Varför är vi så måna om vårt eftermäle
att inte bli gömda och glömda
som om våra liv varit meningslösa
Vi bygger monument
över våra livsgärningar
som andra ska snubbla över
Men våra liv består av snöflingor
som gjort nytta tills de smält
krukor som smulats till skärvor
Som fogas ihop till nya krukor
med tidigare okända mönster… Läs mer “Eftermäle”
Livet är smärtande och lärande
härligt och förfärande
ett snubblande och stukande
Ibland förödmjukande
Med våra kroppar
passerar vi dalar och toppar
och intill sista flåset
smörjer vi kråset.
Krafter vi förbrukar
vi äter och vi slukar
skrattar och njuter
ylar och tjuter.
Tar för oss av det timliga
vältrar oss i det sinnliga
yrvaket runt omkring oss … Läs mer “Överlevnad”
Jag tog bladet från munnen
för att läsa upp en dikt som jag skrivit
men munnen stod stum och förmågan försvann
inget blev som det borde ha blivit.
För bladen de fortsatte singla
men retfullt de seglade bort
och orden som stannat var fläckiga torra
och inte av användbar sort.
Jag hämtade andan och saktade ner
övergav ambitionen … Läs mer “Bladet”
När du försökte snyta ut
din ändlösa sorg
och pappret vägrade suga upp mer
och mina ord rullade bort ohörda
vände jag mig från dig
och flydde till böckerna
där det fanns tusen lösningar
i andra världar
som påminde om vår
med bara små avvikelser.
Jag vek hundöron
ivrigt gläfsande och snörvlande
på de bästa sidorna
vände sedan … Läs mer “Sidospår”
Nu hummar vi och tummar på humaniteten
den humanitära skyddsgrunden
som visserligen bara gäller för ett fåtal
vad spelar det för roll
vi vill minska dem till noll.
Vi är besatta av incitamenten
som gör folk benägna att inte komma hit
incitament är vårt nya sakrament
ett rättesnöre men ett snörliv för en del
det kan inte bli … Läs mer “Inhumana”
Gående på stigen
mjuk efter regnet
omfamnande mina fötter
himlens droppar
dunstat efter solens sneglande
visar mig en leende guldreserv.
Min smärta och oro
hålls ihop av spindelväv
jag samlar mina förhoppningar
tunna som löv
känner lycka
av att ännu vara vid liv.
—Lena Staaf… Läs mer “Vara vid liv”
