en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Bullshit sa Barbara
hon var förvånad och besviken
och detsamma ansåg Hasse
om den svidande kritiken.
Kommunerna har fjäskat
men börjar nu bli less
på vad som hänt med pengarna
som gått till IES.
Den kommunala skolan
blev utarmad och tunn
kommunens skattekista
ingen outsinlig brunn.
Barbara har sålt del av koncernen
med vinst av historiska mått
som … Läs mer “Ett klipp för Barbara”
När dagen är slut
och elden brunnit ut
då viker jag ihop mina vingpennor
till en papperssvala
glider bort
ur medvetenheten
ser glödens sista bloss
som flammar upp
falnar
och försvinner.
Lena Staaf… Läs mer “Natt”
I skogens rimfrost och dimma
blir jag inspirerad att rimma
skriva en dikt om mjukaste fukten
knaket av kvistar och mossiga lukten.
Isiga vinden mot kinden en pust
tar inte från mig min diktande lust
ser stenarnas väldiga kroppar
och grenarnas väta som droppar.
I skogen bland ståtliga tallar
går jag så belåtet och trallar
och stegen de … Läs mer “Rimmande”
Varför är vi så måna om vårt eftermäle
att inte bli gömda och glömda
som om våra liv varit meningslösa
Vi bygger monument
över våra livsgärningar
som andra ska snubbla över
Men våra liv består av snöflingor
som gjort nytta tills de smält
krukor som smulats till skärvor
Som fogas ihop till nya krukor
med tidigare okända mönster… Läs mer “Eftermäle”
Livet är smärtande och lärande
härligt och förfärande
ett snubblande och stukande
Ibland förödmjukande
Med våra kroppar
passerar vi dalar och toppar
och intill sista flåset
smörjer vi kråset.
Krafter vi förbrukar
vi äter och vi slukar
skrattar och njuter
ylar och tjuter.
Tar för oss av det timliga
vältrar oss i det sinnliga
yrvaket runt omkring oss … Läs mer “Överlevnad”
Jag tog bladet från munnen
för att läsa upp en dikt som jag skrivit
men munnen stod stum och förmågan försvann
inget blev som det borde ha blivit.
För bladen de fortsatte singla
men retfullt de seglade bort
och orden som stannat var fläckiga torra
och inte av användbar sort.
Jag hämtade andan och saktade ner
övergav ambitionen … Läs mer “Bladet”
När du försökte snyta ut
din ändlösa sorg
och pappret vägrade suga upp mer
och mina ord rullade bort ohörda
vände jag mig från dig
och flydde till böckerna
där det fanns tusen lösningar
i andra världar
som påminde om vår
med bara små avvikelser.
Jag vek hundöron
ivrigt gläfsande och snörvlande
på de bästa sidorna
vände sedan … Läs mer “Sidospår”
Nu hummar vi och tummar på humaniteten
den humanitära skyddsgrunden
som visserligen bara gäller för ett fåtal
vad spelar det för roll
vi vill minska dem till noll.
Vi är besatta av incitamenten
som gör folk benägna att inte komma hit
incitament är vårt nya sakrament
ett rättesnöre men ett snörliv för en del
det kan inte bli … Läs mer “Inhumana”
Gående på stigen
mjuk efter regnet
omfamnande mina fötter
himlens droppar
dunstat efter solens sneglande
visar mig en leende guldreserv.
Min smärta och oro
hålls ihop av spindelväv
jag samlar mina förhoppningar
tunna som löv
känner lycka
av att ännu vara vid liv.
—Lena Staaf… Läs mer “Vara vid liv”
Impad av Ipad den nya tekniken
som ändå ibland har gjort mig besviken
som nästan ser ut att konspirera
och sätta igång (vid fel tillfälle) att uppdatera.
något som gjort mig bedrövad och less
är det som man kallar för datastress.
Men på skärmen kan man förhandla
och på smidigast sätt sina ord behandla
skapa och sudda och … Läs mer “Skärmytsling”
Jag räknar mina fräknar
ser hur de långsamt bleknar
när solen slutat nudda
och tiden sakta suddar
de minnen som hör sommarhettan till.
Jag räknar alla dagarna
när solen blir allt svagare
då hösten avancerar
och färgprakten briljerar
det går att älska hösten om man vill.
Lena Staaf… Läs mer “Höst”
Högt ovanför mitt huvud
svävar mitt överjag
retas med solstrålarna
och boxas lekfullt med molnen.
Mitt samvete
som förmörkar luften
som håller fram sitt bete
för min inre fisk att hugga på.
Ruelse i vassruggen
känner mig ruggig
men jag klipper med stjärtfenan
och rullar med mina oförstående fiskögon.
Jag har inget till övers för … Läs mer “Överjaget”
Vilket malande
en envis mal
som tuggar sig igenom samtalet
en mal med mål i munnen
mundiarré.
Kommer aldrig fram till målet
älskar sin röst
men den rösten är inte till någon tröst
borde stänga igen och öppna öronen
vädra ut.
Andra har också något att säga
gapa och svälj
det smakar beskt i början
men sedan ger … Läs mer “Malande”
Vi leker att du är min syster
och att dina kusiner är små får som skuttar
vi leker att lervattnet är klart som kristall
och att pinnen är ett knaprigt kycklingben
vi leker att vi är soldater
och att käpparna är våra gevär
som ska skydda lägret och hindra oss från att fly
Vi leker att jag är … Läs mer “Vi leker”
Jag stryker över dunig hjässa
och klappar liten blöjbak med min hand
och kroppen svarar genast med små minnen
ifrån en annan tid och andra band.
Så är det när jag håller nu mitt barnbarn
så ödmjukt och försiktigt i min famn.
—Lena Staaf… Läs mer “Dikt: Kroppsminne”
Tjuven var ändå snäll
men han blev skjuten när han flydde
ramlade i mossan
barnet bedrövat vid hans sida
blodet vällde ut
jag var otröstlig.
Det är inte på riktigt
det är bara lingonsylt
sa min mamma
det är en film
jag var bara fem år
och kanske förstod.
På teve bombar och skjuter de
och på dataspelen… Läs mer “Overkligheten”
I mörkret är alla katter grå
i tassemarkerna tassar man ändå
gråzoner bland alla begrepp
där det är svårt att hitta rätt
vad betyder orden
vad är det vi vill förklara
när vi väljer ett speciellt uttryck bara
som till exempel rasism
när det inte finns några raser
men om ordet är fel
hur beskriver man fasor
för … Läs mer “Gråzon”
Nu på semesterns sista vecka
är det svårt att få tiden
att riktigt räcka
allt vi ville uppleva, se och höra
allt vi ville göra
allt där vi ville satsa vårt krut
men nu är det skönt
att det har tagit slur
så vi kan vända tillbaka
till jobbet
och äntligen pusta ut.
—Lena Staaf… Läs mer “SLUT OCH BÖRJAN”
Nu vill jag varna dig som vill ha kärlekslek
för det är mycket mer än hångel, kyssar, kram och smek
det är att inse att nu inget längre blir som förr
när du har öppnat upp ditt inres hårt förslutna dörr.
Du lämnar ut din sårbarhet och lägger den på fat
att kanske glufsas i av nån som … Läs mer “Varning för kärleken”
Vad gör man när man inte kan sova
när barnet har rest bort med sin pappa
och ens mamma kanske ska dö
nätfönstret håller myggorna borta
men alla nattljuden
knakandet, gnällandet, vinandet.
Och så kommer det
skriket
tjutet
avgrundsvrålet
någon som kämpar för sitt liv
inte katterna
de ligger spinnande vid fotänden
men klipper lite med öronen
medan … Läs mer “Skriket”
I finansvärlden skapas pengar av pengar
värper och förökas
sägs sippra ner
men det som sipprar är mest svetten
på cykelbuden födgenierna i Foodora
och pannorna bakom visiren i vården.
Kommunerna har kreativa budgetar
fler barn och äldre
ska dela på mindre pengar
man ska hålla igen
när pengar finns på annat håll
det fula ordet besparingar
får … Läs mer “Pengar”
Jag bara varnar er för mig
jag är en fläck såpa som ni halkar på
när ni ska försöka greppa mig
jag är ingen spröd poet utan en valkyria
en finne i röven
en pissmyra under kragen
en elefant i rummet
som fäktar vildsint med min snabel
Men om sanningen ska fram
så är jag också en mjukslipad … Läs mer “Dikt: Elefantstenen”
Innan min hud börjar skrynklas mer
och blir som ett fnasigt ormskinn
strax före ömsandet
Innan mina knän börjar knäppa
som knakande kvistar
strax innan de lossnar från trädet
Innan mina fylliga bröst börjar slakna
som frostbitna rosor
slokande på stjälkarna
Vill jag att du ska titta på mig
och säga att jag är fin
och kanske röra … Läs mer “Dikt: Innan”
Glaset är halvfyllt
Glaset är halvtomt
Sinnet är hatfyllt
Huvudet halvtomt
Landet är halvfyllt
Landsbygden halvtom
Landet är fullt av åldringar
Landet saknar folk i arbetsför ålder
Landet saknar folk att vårda åldringarna
Landet är fyllt av inåtvända ansikten
Landet är fyllt av grumliga avsikter
Landet är fyllt av åsikter
Landet är halvtomt på förslag
Landet försöker att … Läs mer “Helan och halvan”
Alla ni människor
som betytt så mycket för mig
som har framträtt där på livets scen
några av er med vitsminkade ansikten
leende ovanpå den djupaste sorg
andra med sällsynt förmåga
att tyda manuskriptet
några av er med bortvända ansikten
hukande i kulisserna.
Jag saknar er och vill träffa er igen
särskilt ni som var stand-ins
och aldrig … Läs mer “Dikt: Hinna träffa er”
Det är så bakhalt
på den väg jag valt
ett steg framåt och två tillbaka
för nåt som man knappt vill smaka
som luktar alltför illa
min text, den ömkliga lilla.
Nu ligger den som en död plattfisk
att betraktas på egen risk
på skärbrädan dissekerad
efter skärselden avpolletterad.
Ner med den i komposten
bland en massa äckliga … Läs mer “Bakhalt”
Myllret av ljud
Kommunikation
Gemenskap
Inte för mig.
Fragment
att lägga pussel av
gissa
skämmas
när det blev fel.
“Ursäkta, hursa, upprepa,
vill du ta det långsamt och TYDLIGT!”
Nu har jag nog uppfattat det du sa
eller missuppfattat…
“Snälla, skruva ned radion!”
Allt buller i hörapparaten
alla hårda ljud
“Vasa? Vad ARG du låter!”
“Jag är inte … Läs mer “Till dig min kära”
Mina ogenomtänkta ord
tolkades som angrepp
smordes in med tjära och rullades i fjäder
innan de sändes tillbaka till mig
förvanskade till oigenkännlighet
lurviga som ett misslyckat besök hos hårfrissan
Tjäran löstes nödtorftigt upp
av tvålflingor och tårar
och jag putsade orden med såriga fingrar
skickade dem åter med ett FÖRLÅT
förmedlade av brevduvan
som fick bli en … Läs mer “Fredlös”
Minns du när vi stod där och sjöng
våra strupar öppnades som stora blommor
och vi skramlade med bössorna med stöd till Vietnams folk
många gav oss pengar
särskilt de fattiga änkorna som lade i sin sista skärv
gedigna ulstrar vandrade förbi med ogillande ansikten.
Du kom norrifrån som så många andra
och arbetade på Scania
det passade … Läs mer “En vän”
Folk borde vara annorlunda
men de är som de är
ibland mest till besvär
tycker och tänker och beter sig
står på sig och vill inte ge sig
Jag borde också vara bättre
men jag är som jag är
lever inte som jag lär
kanske är jag som folk är mest
men alla kan ju inte vara bäst… Läs mer “Dikt: Borde”
