Foto: radragon / Unsplash.com

I brunsttider visar sig de adrenalinstinna hannarna på styva linan – Vem är bäst på att fälla atombomber?

Utan alltför mycket väsen i media pågår just nu NATO:s stora årliga övning i atombombsfällning.

Den 22 oktober inledde NATO sin två veckor långa övning för att lära flygbesättningar i Europa att hantera USA:s taktiska kärnvapen – B61-bomberna. Övningen går under namnet Steadfast Noon.

Under övningen ska amerikanska B-52 bombplan och F-16 stridsflygplan simulera släppande av atombomber över Europa.Det är 14 NATO-länder som medverkar i denna träning i att fälla atombomber. I ett dokument skriver NATO:

“Vi levererar hela skalan av styrkor som behövs för högintensiv strid mot flera områden mot kärnvapenbeväpnade jämbördiga konkurrenter”. (se lästips)

Jag reagerar på användningen av ordet “konkurrenter”, som om det vore en idrottstävling eller något annat mera trivialt.

De atombomber man övar att släppa är så kallade “taktiska” termonukleära bomber som var och en har 20 gånger större sprängkraft än bomben som ödelade Hiroshima 6 augusti 1945.

Den här gången har övningen till flygbasen Brogel i Belgien som utgångspunkt. Brogel som är en av sex flygbaser i Europa som förvarar USA:s taktiska kärnvapen, enligt Federation of American Scientists (FAS).

“Årets NATO-övning är unik på så sätt att den genomförs samtidigt som det rasar ett stort krig i Europa. Dessutom väntas Ryssland inleda en övning med sina kärnvapenstyrkor, som går under namnet Grom, inom kort”, skriver SVT Nyheter.

Jag vet inte om det är en ren tillfällighet att Sveriges överbefälhavare under pågående simulering av kärnvapenkrig i Europa kommer med sitt “råd” till politikerna att inte göra några “nationella förbehåll”. I klartext betyder det att Sverige ska acceptera utplacering av atombomber inom våra gränser.

Från att ha varit ett land som inom FN drivit på för kärnvapennedrustning och framtagande av FN-konventionen om kärnvapenförbud, har Sverige på kort tid bytt fot.

Snabbinträde i NATO. Nej till att underteckna FN-konventionen om kärnvapenförbud, vilket är en konsekvens av NATO-inträdet.

Och nu tycks vi vara på väg att bli ett bombkramande land som ska välkomna och omfamna atombomber. I alla fall om det blir som överbefälhavaren vill. Och man kan ju misstänka att den nya regeringen är mera lyhörd överbefälhavarens önskemål än den tidigare.

Förresten vad har överbefälhavaren för mandat att “tycka till” i den här frågan. Har han fått regeringens uppdrag att komma med “goda råd”? Eller driver han sin egen agenda? I nyhetsinslaget på SVT, som jag såg och hörde, lät det nästan som att det vara hans “privata åsikt” – att han inte uttalade sig i egenskap av överbefälhavare.

Men i så fall borde han ha bytt om till civila kläder, för i militaristiska kretsar utgör ju den militära uniformen och höga gradbeteckningar en slags auktoritet som man litar på och ser upp till.

En inte namngiven amerikansk tjänsteman har sagt till Reuter med anledning att också Ryssland viftar och hotar med atombomber:

“Å fekte med atomvåpen for å tvinge USA og dets allierte er uansvarlig. Vi mener att sabelrasling er hensynslös uansvarlig. Russland kan velge å spille den kampen – men det vil vi ikke” (se lästips).

Ryssarna säger att de svarar på USA:s och NATO:s kärnvapenhot. USA och övriga NATO-länder säger att de svarar på kärnvapenhot från Ryssland.

Vem kom först – hönan eller ägget?

Alla måste inse det vansinniga i att kapprusta och skramla med atombomber. Ingen kan vinna ett kärnvapenkrig. Det finns bara förlorare. Och när stridspittar i militära uniformer fulla med gradbeteckningar och annat tingeltangel ger “goda råd”, då blir jag mörkrädd på riktigt.

Kanske lite långsökt, men jag vill ändå citera Henrik Tikkanen ur “Ansikten och åsikter”:

Det är uppenbart att politikerna är dummare än militärer. När militärerna tar makten avskaffar de politiken. Men politikerna har aldrig vett nog att göra sig kvitt militärerna”.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like