Hultqvist och borgerligheten hetsar mot Palme-linjens försvarare

Pär Salander: “Försvarsministern är oklar över skillnaden mellan desinformation och kritiska invändningar”

Pär Salander, professor i socialt arbete vid Umeå universitet och återkommande debattör i eFOLKET, oroas över att all kritik mot militarismen och närmandena till militäralliansen NATO nu tenderar att rutinmässigt stämplas som desinformation inspirerad av den ryska regeringen. Ett klimat jämförbart med det som rådde under den McCarthyistiska hetsen under 50-talet håller på att grundläggas.

Sverige hade under Sovjettiden regelbundna diplomatiska relationer med diktaturens ledning, men i dag är relationerna till ett mer demokratiskt Ryssland frysta.

Finlands president Niinistö förstår inte den extrema svenska hållningen. Om man inte talar med varandra, hur man då skall kunna hantera konflikter, undrar Niinistö retoriskt. Svenskar har också, bland studerade länder i Europa, inbegripet Polen (!), blivit den befolkning som är mest negativ till Ryssland.

President Putin besökte för en tid sedan Nato-medlemmen Frankrike. Försvarsminister Hultkvist besökte samtidigt USA. Han föreläste om den ryska aggressiviteten och, märk väl, nämner inte svensk alliansfrihet. Han uttrycker sig entusiastiskt om den ”transatlantiska länken” och gläds åt att USA:s försvarsminister

Mattis deklarerat att man inte kräver något i gengäld för att man ställer upp på Sveriges sida vid händelse av konflikt. Mattis talar som om Sverige vore medlem av Nato.

Hultkvist tycks inte reflektera över att USA har eget intresse av att flytta fram sina positioner i vårt närområde. Den amerikanske generalen Perkins bedyrade vid sitt besök på Gotland dess vikt för USA:s intressen och liknade Gotland vid ett osänkbart fartyg och ”att kaptenen på det fartyget är vår goda vän Sverige är till stor nytta för oss”. Han slutade med att ”det går inte att överskatta Gotlands militära, ekonomiska och politiska betydelse”. Som f d ambassadör Sven Hirdman uttrycker det: ”För USA har Östersjön plötsligt blivit ett centralt område för övningar”.

Försvarsministern skänker USA en strategisk position i norra Europa och ignorerar konsekvensen för Sveriges alliansfrihet.

När Warszawapakten lades ner, lovade USA Gorbatjov att Nato inte skulle expandera österut, men strax därefter presenterade den dåvarande amerikanske försvarsministern Wolfowitz sin doktrin från 1992 att USA skulle hindra ”varje land från att dominera vilken region som helst i världen som kan utgöra språngbräda för att hota USA:s unipolära och exklusiva globala dominans”.

USA har sedan dess successivt flyttat fram sina positioner internationellt, man har i dag mer än 700 militärbaser i över 100 länder och 13 nya Natoländer omger Ryssland. Sverige bistår med att öppna dörren till Östersjön på vid gavel.

Närmandet till USA motiveras av ”ökad rysk upprustning och aggressivitet”. Internationella forskare, till exempel professor Julian Cooper i Birmingham, expert på rysk ekonomi och säkerhet ger en annan bild. Den ryska krigsmakten har efter Warszawapaktens upplösning förfallit. Det handlar mer om ”catching up” än om upprustning, och militärutgifternas andel av BNP sjunker nu igen. Rysslands militärutgifter är 7,5 procent (!) av Natos.

Professor Mark Galeotti vid Institutet för Internationella Relationer i Prag, även han expert på rysk säkerhetspolitik, instämmer – Ryssland är oförmöget till aggressivitet mot väst och ”farligheten” är inget mer än en konstruktion av väst. Sverige är dessvärre en ledande konstruktör. Man skrämmer med Krim och Ukraina, men Rysslands relation till Krim och Ukraina är speciell och har ingen bäring på Rysslands relation till väst och Sverige.

Försvarsministern varnar ständigt för ”desinformation”, senast i en debattartikel där han tillsammans med ÖB förklarade vikten av den nu pågående militärövningen Aurora som handlar om ett fingerat ryskt anfall mot Gotland, den största övningen på svenskt territorium på 23 år.

I en intervju exemplifierar Hultkvist ”desinformationen” med att Ryssland felaktigt benämner övningen en Nato-övning och att antydningar om att övningen är spänningshöjande är uttryck för desinformation. Detta trots att flertalet Nato-länder deltar, däribland USA med fartyg, flyg, helikoptrar, luftvärn och 1 500 soldater. Dessutom uttrycker han att ”vi kommer inte vika undan en tum när någon håller på och kritiserar det här”. Det låter dessvärre som att försvarsministern är oklar över skillnaden mellan desinformation och kritiska invändningar.

Sverige har alltsedan 1970-talet, med Alva Myrdal, Inga Thorson, Olof Palme och May-Britt Theorin i spetsen, varit en ledande röst i det internationella arbetet för kärnvapennedrustning. Flertalet länder och ett antal fredsorganisationer tycker nu att arbetet stannat av och det har därför utarbetats ett förslag till ny FN-konvention om förbud mot kärnvapen. Kärnvapenländerna och Nato-medlemmarna har bojkottat detta arbete. Konventionsförslaget antogs den 7 juli av 122 länder, däribland Sverige.

Problemet för Nato-ivrarna är nu att både USA:s Natoambassadör Lute och försvarsminister Mattis i klartext nu har varnat Sverige för att ett undertecknande kommer att försvåra Sveriges samarbete och successiva inlemmande i Nato – att man då inte kan fortsätta på den av Hultkvist upptrampade vägen.

Avtalet öppnas för signering i FN-skrapan den 20:e denna månad och innebär att deltagande nationer förbjuds att utveckla, pröva, tillverka, överföra, äga, lagra, använda eller hota med att använda kärnvapen. Deltagande nationer får inte heller hjälpa någon att delta i sådana aktiviteter, eller tillåta kärnvapen på sitt territorium. Detta är inte förenligt med vare sig Värdlandsavtalet eller EOP-avtalet som är grundbulten i det svenska Nato-samarbetet.

Borgerligheten är föga överraskande emot konventionen. Mer överraskande är det att försvarsministern nu tillsätter en utredning för att utröna om Sverige kan skriva under en konvention som man själv varit med om att utarbeta och ställt sig bakom!

Att försvarsminister Mattis mycket kraftfullt och närmast odiplomatiskt varnar Sverige för konsekvenserna av ett undertecknande, handlar knappast om omsorg för Sverige utan om att man inte vill förlora den strategiska plats som man fått i norr och som underlättar USA:s ”unipolära och exklusiva globala dominans”.

Om Hultkvist och Wallström backar ur så har regeringen på tydligaste sätt markerat att Sveriges politiska integritet och alliansfrihet är ett minne blott – då är det i stället Nato-lojalitet som gäller. Då är majoriteten svenskar ordentligt blåsta och har under en längre tid varit ”desinformerade” av sin egen försvarsminister.

Pär Salander

Artikeln har också publicerats i Västerbotten-Kuriren

Liknande artiklar:
Det finländska public servicebolaget YLE, konstaterade häromdagen att USA och dess allierade vill ha ännu
eFOLKET har tidigare uppmärksammat de märkliga anklagelser som Trump-regeringen riktat mot Kuba, och som har
Om USA anfaller Iran drabbas Europa Ett militärt angrep från USA mot Iran skulle inte
David Talbot, grävande journalist som medverkat i publikationer som Time Magazine, New Yorker och Rolling