Frågan är nästan omöjlig att besvara på ett objektivt sätt. Det beror på vad man menar med “ett gott liv”. Likaså om man är ensamstående, ensamstående med barn, eller familj med en inkomst, två eller flera inkomster.
Om två “fattigpensionärer” lever tillsammans blir det ekonomiska läget drägligt. Men när den ena dör och man blir ensamstående “fattigpensionär” får man dra åt svångremmen rejält.
Idag lever cirka 300 000 i Sverige som “fattigpensionärer” eller “låg ekonomisk standard” som det heter på EU-språk.
Med “fattigpensionär” menas att man har mindre än 60 procent av medianlönen i respektive land, efter skatt. Den gränsen låg år 2020 vid 12 300 per månad i Sverige.
Det finns många “fattigpensionärer”, främst kvinnor, som har pensioner så låga som 9 000 kronor i månaden eller ännu lägre.
Samma gräns, 60 procent av medianlönen, använder EU när man talar om minimilöner.
Medianlönen i Sverige 2020 var 32 400 kronor i månaden. Då hamnar minimilönen på 19 440 kronor (före skatt).
Pratar man minimilöner kan man i konsekvensens namn inte låta bli att prata om maximilöner. Alltså, hur stora löneskillnader kan anses som rimliga och försvarbara? I alla fall i ett samhälle där man gärna talar vitt och brett om ökande klasskillnader och ökande klyftor mellan fattiga och rika som ett problem.
Backar vi till 1980-talet, då det sägs att Sverige var som jämlikast, var lönen för en Vd på en större industri 10-11 gånger högre är en industriarbetarlön.
Idag tjänar en Vd för en större industri 50-60 gånger mera än industriarbetaren. De bäst betalda verkställande direktörerna har ofta årslöner på 5-6 miljoner eller ännu högre. Därutöver har de ofta bonusar i ungefär samma storlek.
Bland de högsta Vd-lönerna jag hittar är Nordeas Vd som 2018 hade en lön på 2,12 euro, vilket motsvarar 21,7 miljoner kronor om året.
Tittar man på generaldirektörerna för de statliga företagen ligger chefen för Vattenfall i topp med en månadslön på 1 319 500 kronor.
Även kommundirektörerna drar ifrån i löneracet och toppas av kommundirektören Magdalena Bosson i Stockholm som har 196 000 kronor i månaden.
Det kan jämföras med en annan Magdalena, Magdalena Andersson, som har 180 000 i månaden som statsminister.
Tittar vi på “gärdsgårdsserien” i lönekampen hittar vi “övrig hemtjänstpersonal m.fl.” som har en medianlön på 22 100 kronor. Detta är alltså medianlönen, vilket innebär att många inom hemtjänsten ligger en bra bit under dessa 22 100 kronor.
Andra låglöneyrken marknadsundersökare och intervjuare 22 700, bärplockare och plantörer 23 600, taxiförare 23 700, restaurang- och köksbiträden m.fl. 24 000, städare 24 100.
Allra sämst lön bland den statistik jag hittar är kassabiträden med 18 700 kronor per månad.
Tittar vi på några yrkesgrupper som varit i fokus i debatten den senare tiden och som många tycker har för låga löner i förhållande till deras viktiga arbetsuppgifter:
- Medellön sjuksköterska 38 700 kronor
- Medellön polis 36 800.
- Medellön lärare:
- Gymnasielärare 39 600 kronor
- Grundskolelärare 37 700 kronor
- Förskolelärare 33 300 kronor
Det här blev många siffror. Jag vet att man ska undvika en massa siffror när man skriver. Men jag tycker att man ska ha en hygglig uppfattning om hur löneläget och lönespridningen ser ut om och när man vill gå vidare och funderar.
Jag återkommer till detta i ett senare inlägg här i eFOLKET.
Ni som har funderingar och åsikter om detta, skriv gärna till eFOLKET och dela med er av vad ni tycker.
Med tanke på att medianlönen i Sverige är 32 400 kronor i månaden, kan den siffran vara en utgångspunkt för tankar och funderingar om lägstalön, högstalön och framför allt:
Hur mycket behöver man tjäna för att leva ett gott liv?
Rolf Waltersson
