Artikelförfattare: Rolf Bergkvist
Som väntat vann vänsteralliansen Pacto Históricos presidentkandidat Gustavo Petro tillsammans med vicepresidentkandidaten Francia Márquez den första valomgången i söndagens presidentval i Colombia med 40 procent av rösterna.
Överraskande var däremot att den 77-årige Donald-Trump-liknande fastighetsföretagaren Rodolfo Hernández skulle komma på andra plats med 28 procent. Inför valet hade alla prognoser pekat ut att högerkandidaten Federico Gutiérrez skulle gå vidare till en andra valomgång. Men trots stödet från den tidigare presidenten Álvaro Uribe och den traditionella extremhögern fick Gutiérrez “bara” 24 procent. Eftersom ingen fick över 50 procent innebär det en andra valomgång den 19 juni mellan de två som fick flest röster.
Gustavo Petros valprogram har handlat om satsningar på utbildning och sjukvård för alla. Att övergå från dagens oljeberoende till förnyelsebara energikällor. Han vill omförhandla det frihandelsavtal Colombia har med USA och EU för att främja inhemsk produktion av bland annat livsmedel. Frihandelsavtalet gynnar de stora multinationella bolagen, men har medfört att småbrukare slås ut. Ett exempel från jordbrukssektorn är att de lokala potatisodlarna konkurreras ut av importerad potatis från Belgien och Holland. Petro har också kritiserat det krig mot drogerna, som USA fört sedan mer än 20 år, för att vara helt ineffektivt. Han har påpekat att kokainsmugglingen från Colombia idag är dubbelt så stor som då knarkkungarna Pablo Escobar och bröderna Rodriguez härjade på 1990-talet.
Även om den numera universitetsutbildade Petro i sin ungdom var medlem i stadsgerillagruppen M-19 (och satt fängslad 18 månader för olagligt vapeninnehav) är det snarare Francia Márquez som utgör länken till folkrörelseaktivisterna. I det interna valet av presidentkandidat ställde hon upp som alternativ till Petro. Hon fick omkring 800 000 röster och kom på andra plats efter Petros 4,5 miljoner. Hon är svart, känd feminist och miljö- och människorättsaktivist.
Bakom valsegern ligger de senaste årens folkliga kamp mot den nyliberala politiken. Den 28 april förra året deltog omkring fem miljoner människor i den senaste mobiliseringen mot regeringen. På initiativ av fackföreningsrörelsen genomfördes strejker och gatudemonstrationer i 600 kommuner. Arbetare, gatuförsäljare, studenter, arbetslösa, kvarterskommittéer, kvinnoorganisationer, ursprungsfolk och afro-colombianska organisationer deltog.
Mobiliseringen liknade den stora strejk- och protestdagen 21 november 2019, som var den största generalstrejken sedan 1977. Skillnaden var att förra våren var protesterna betydligt mer geografiskt utspridda utanför de största städerna. Resultatet blev att en skattereform, till fördel för de välbeställda och nackdel för de fattiga, som regeringen ville driva genom på uppmaning av Internationella valutafonden (IMF), drogs tillbaka och ett paket av försämringar av hälsovården, pensionssystemet och arbetsmarknadslagarna pausades.
Men priset var brutalt. För att slå ned protesterna satte regeringen in militär med helikoptrar och pansarfordon. 75 människor dödades, 1 832 personer fängslade, 1 468 fall av misshandel rapporterades och 28 fall av sexuella övergrepp anmäldes. Protesterna fick en spegling i parlamentsvalen 13 mars i år. Pacto Histórico, som samlar ett brett spektrum av folkrörelser, aktivistgrupper och vänsterpartier, fick då flest röster, men långt ifrån en majoritet i parlamentets båda delar.
I representanthuset fick partiet bara 31 delegater av totalt 188 och i senaten 20 platser av 108. Det betyder att även med stöd av andra grupper i parlamentet och även om Petro skulle lyckas vinna andra omgången kommer de borgerliga högerpartierna att med sin parlamentsmajoritet kunna hindra viktiga sociala reformer.
Samtidigt kan en seger i presidentvalet stimulera till fortsatt folklig mobilisering av det utomparlamentariska slag som vi sett de senaste åren.
Att vinna över Rodolfo Hernández kan dock bli svårare än med Gutiérrez som motkandidat. Hernández, som länge var helt uträknad, bedrev en intensiv valkampanj med hjälp av sociala medier där det centrala temat var en “kamp mot korruptionen” och “stoppa politikernas stölder”. Detta trots att han själv som affärsman och borgmästare varit involverad i flera korruptionsskandaler.
Men han uttrycker också tydliga extremhögerståndpunkter och i en ökänd radiointervju 2016 har han sagt:
– Jag är följare av en stor tysk tänkare som hette Adolf Hitler.
För att inta presidentposten måste han vinna tre eller fyra miljoner av de röster som Federico Gutiérrez fick i söndags. Något som antagligen underlättas av att Gutiérrez redan på söndagskvällen uppmanade sina väljare att rösta på Hernández. För att undvika en sådan högerseger räknar företrädare för Pacto Histórico att de under de närmaste veckorna måste övertyga ytterligare en miljon personer.
Rolf Bergkvist
Artikeln även publicerad i tidningen Internationalen.
