Hellre yngre och rik än äldre och fattig

Jag lyssnar på programmet Plånboken, Sveriges Radio, P1 som handlar om sparande inför pensionen. Alltså det privata sparandet. Som expert i programmet medverkar Ola Lauritzon, som skrivit boken “Bli miljonär som pensionär. Med 10 steg som maxar din pension”.

Bra för honom. Nu fick han möjlighet att göra reklam för sin bok i public service också.

Programmet handlar alltså om pensionssparande och att man måste se om sitt hus i tid för att inte bli fattigpensionär, eftersom pensionssystemet inte garanterar alla en anständig pension – inte ens om man arbetat hela sitt liv. Helst ska man börja tänka på sin pensionering och börja pensionsspara redan som nyfödd.

Börjar man pensionsspara tidigt uppstår “ränta på ränta-effekten”, som också kallas “Världens åttonde underverk”.

Jag har skrivit flera gånger tidigare om “fattigpensionärer” i Sverige. Att vi har 300 000 pensionärer som inte når upp till EU:s gräns för “låg ekonomisk standard”.

Många av dem, främst kvinnor, har så lite som 2000 kronor kvar varje månad när hyran och andra löpande kostnader betalats. 2000 kronor som ska räcka till mat, mediciner, resor, julklappar till barnbarnen, en dagstidning och mycket annat.

Några som inte behöver bekymra sig över pensioneringen när det gäller ekonomin är flera av våra statsråd:

“Totalt är den nya regeringen god för över 40 miljoner. Det visar listan på ministrarnas fond- och aktieinnehav som SVT tagit del av. Men i statsministerns lador gapar det tomt”, skriver SVT Nyheter.

“I toppen av investeringslistan finns utrikeshandelsminister Anna Hallberg med ett innehav på drygt 24 miljoner kronor. Det är en rejäl ökning sedan förra året då hon hade 5,6 miljoner, enligt Dagens industri”, skriver SVT Nyheter.

EU-minister Hans Dahlgren ligger på 2:a plats med endast 5,5 miljoner. Därefter kommer den nye energi- och digitaliseringsministern Khashayr Farmanbar med drygt 1,6 miljoner. Därefter följer justitie- och inrikesminister Morgan Johansson, socialminister Lena Hallengren och utrikesminister Ann Linde som alla har fondinnehav kring 1,5 miljoner kronor.

Statsminister Magdalena Andersson, som tidigare var finansminister, har noll kronor i aktier och/eller fonder. Det beror förmodligen inte på att hon har så usel inkomst att inget blir över att spara. Förmodligen inser hon att man som finansminister, och nu statsminister, gör klokt i att inte ge sig in i aktiespekulationsdjungeln. För där lurar många faror.

Nu i dessa coronatider delar regeringen ut stödpengar, även till stora företag som delar ut vinster till aktieägarna. Då skulle det se “illa ut” om man delar ut pengar till företag där man själv är aktieägare.

Den tanken kan man tycka att även övriga statsråd borde tänka – om det nu var den tanken Magdalena Andersson tänkte.

Tänk om försvarsminister Peter Hultqvist hade aktier i vapenindustrier som Saab, Bofors med flera och därmed skulle göra personlig vinning vid statligt köp av krigsmateriel. Det skulle lukta skunk lång väg.

I programmet “Plånboken” påpekades att det kan uppstå jävssituationer om statsråden satsar sina sparade slantar i aktier. Därför är det bättre att satsa på fonder.

Jag förstår inte riktigt skillnaden – fonder består ju också av aktier, ett hopkok av aktier. Skillnaden är att när man “sparar” i fonder vet man ofta inte vilka “grisar man fått i säcken”.

Det visar sig ju titt som tätt att fonder, inte minst de statliga AP-fonderna, investerar i fossilindustri och andra miljöförstörande verksamheter, vapenindustri, verksamheter där det förekommer barnarbete, banker som tvättar pengar, och annat “smått och gott”.

PS. “Ränta på ränta-effekten betyder att sparandet kan öka i värde både av ränta på kapitalet och av ränta på tidigare utbetald ränta. Du sparar alltså ränta på den ränta som ditt sparande har genererat…”. Förklaring jag hittar när jag googlar “ränta på ränta-effekten”.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar