Gratislunchen

Av: av Therese Uddenfeldt – Albert Bonniers Förlag, 2016.

Therese Uddenfeldt tar oss med på en resa som startar när plankton i havet för årmiljoner sedan kom att bilda de kolväten som i form av kol och olja nu blivit vår främsta energikälla. Resan fortsätter under industrialismens barndom då man 1859 fick olja att springa fram ur ett 21 meter djupt borrhål i Pennsylvania i USA och slutar utanför Norges kust på en oljeplattform, Troll A. Det är den högsta byggnaden som har flyttats, då den med hjälp av tio av världens största bogserbåtar flyttades till sin uppställningsplats i havet.

Troll A är 150 meter högre än Eiffeltornet och väger 15 gånger så mycket. Det är en bild av hur mycket mer energi som nu krävs för att pumpa upp den olja, som återstår efter halvtannat århundrades utplundring av de mest lättåtkomliga oljereserverna.

Men Therese Uddenfeldt ger inte bara en bild av hur vi plundrat vårt jordklot på dess viktigaste energireserv, Gratislunchen inbjuder också till en lärdomsresa, där filosofer och författare beskriver vårt samhälle och människor syn på arbete och energi. En resa som börjar hos den franske matematikern och filosofen René Decartes och hos den svenske artonhundratals författaren Erik Gustaf Geijer, som är uppvuxen i de värmländska skogslandskapet. När han besöker dåtidens världscentrum, London beskriver Geijer sin vilsen- och ensamhet i storstaden så här: “Jag har aldrig haft livligare begrepp om en ödemark, än den stund jag befinner mig i den folkrikaste staden i Europa.”

Den litterära resan slutar hos Kerstin Ekman: “Bara så länge skogen finns så kan vi andas”, och hos Helena Granström: “Utan ren luft dör vi. Utan rent vatten dör vi. Vi är inte mindre beroende av ekosystemet än vad fostret är av den kropp som bär det.”

Theres Udenfeldt har varit journalist på Sveriges Radio och SVT:s kulturredaktion, men arbetar numera som högstadielärare. En kombination som gör att hennes bok inte bara är ett fantastiskt undersökande reportage utan också en pedagogisk framställning av det moderna samhällets beroende av den fossila energireserven. Hon har en underbara förmåga att i denna välskrivna bok på ett enkelt sätt förklara stora och svåra samband.

Gratislunchen är en skrämmande bok – men också en av de mest nödvändiga böcker jag har läst. Den borde delas ut till varenda gymnasieelev i landet, så åtminstone den yngre generation får upp ögon för hur katastrofal dagens ekonomiska och politiska utveckling är.

Efter att ha läst boken känns det som att sitta längst bak i en buss där förare kör den allt fortare mot ett avgrundsstup påhejade av några längst fram i bussen som ropar: ”Kör fortare!”

Min förhoppning är att om många människor läser Gratislunchen. Och att allt fler av oss, jordens passagerare, då kommer att ropa: “Sakta ner!” Så att vi lyckas stoppa mänsklighetens färd mot undergång.

Citerar utdrag ur Gratislunchen, eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut (sid 299) av Therese Uddenfeldt.

Vad är ett “ekologiskt tänk”?

“Vad kan vi göra? Det är frågan som vi per automatik ställer oss, eftersom vi är programmerade att tro att aktivitet löser problemen. Att göra något anses alltid bättre än att inte göra något.

Okej: Vi bör stoppa uttaget av det biologiska kapital som gör livet på jorden möjligt, eftersom det inte finns någon reservtank med biomassa. Låt oss därför sluta göra så mycket.

Låt oss värdera vårt välstånd utifrån vad vi har kvar på jorden, istället för i termer av hur vi plundrar den.

Låt oss avstå. Från nya saker, resor, ständig uppkoppling och underhållning.

Låt oss minska de energislukande aktiviteterna för att istället utöva dem som sätter ett lättare fotavtryck: Förundran, Kärlek, vänskap. Konst, musik, hantverk.

Det är det som ett ‘ekologiskt tänk’ handlar om. Inte om att skaffa en elbil eller köpa fairtrade-choklad från Peru. Den mest ekologiska tröjan är den oköpta tröjan. Den mest miljövänliga resan är den inre resan, vad SJ än påstår.”

Hans Hjälte

Liknande artiklar