Gräns – krönika av Tobias Persson

Ikväll (4/9) såg jag filmen Gräns efter en novell av Johan Ajvide Lindqvist. Den handlar om tullaren Tina, som bor med hunduppfödaren Roland, men träffar larvsmugglaren Vore. Förutom referenser till nationella minoriteter, social ingenjörskonst och tvångsadoptioner, förs mina tankar till rasism och hur “majoritetssvennar” betraktar “invandrare”. Som några avvikare, som ska anpassa sig till, men aldrig kommer bli som oss. Och hur det påverkar invandrarnas syn på oss.

Jag gick låg- och mellanstadiet i Gamlestan utanför Göteborg, på en skola med 70% invandrare, främst från Balkan och Iran/Irak. 2009-12 jobbade jag på en romsk folkhögskola i Göteborg och 2012-14 i ett arbetsmarknadsprojekt för romer i Eskilstuna, samt 2015-17 på SFI i Köping och Västerås. Det har präglat min (interkulturella) grundsyn som pedagog, men framförallt som människa. Nu jobbar jag åter med arbetsmarknad och etablering i Eskilstuna.

Etablering på folkhögskola är en sex månader lång kurs och en av de insatser som kan ingå i nyanländas etableringsplan.

Planen ska innehålla vuxenutbildning i svenska för invandrare eller annan motsvarande utbildning, samhällsorientering och aktiviteter för att underlätta och påskynda den nyanländes etablering i arbetslivet. Etableringsplanen ska omfatta 24 månaders studier på heltid och under denna tid är den nyanlände berättigad till etableringsersättning, i vissa fall även till etableringstillägg och bostadsersättning.

Målgruppen är ofta kortutbildade. Mellan sex och sju av tio deltagare har inte avslutat grundskolan och mindre än var tionde deltagare har avslutat treårigt gymnasium. Männen har ofta yrkeserfarenhet bakom sig medan många, men inte alla, kvinnor varit hemmafruar (Etableringskurs på folkhögkola).

På kursen sysslar vi med sk “Medborgarkunskap” (mer om det i nästa krönika om Fogelstad). Arbetsmarknadskunskap och fackliga rättigheter, studie- och yrkesvägledning (i samarbete med Kompetensgallerian, en förträfflig verksamhet), bostad, privatekonomi, miljö och hållbar utveckling. Studiebesök varvas med externa föreläsare. Det finns också en önskan från staten att introducera nyanlända till föreningsliv och civilsamhälle. På sistone har fokus på Etableringskursen skiftat från samhällsorientering till språkintroduktion (delvis pga kvalitetsproblem hos SFI).

Misstänksamheten mot nyanlända når sin kulmen i debatten om brottslighet. Den 22/8 sände Uppdrag Granskning ett program om dömda våldtäktsmän. Tesen handlade om kulturkrockar eller -konflikter. “Unga män från länder med annan syn på kvinnor och jämställdhet än Sverige avskräcks av hårda straff i tex Afghanistan, men klarar inte friheten här.” Ungefär så.

I Min sanning (avsnitt 6, 2013-02-19) intervjuade Petter Ljunggren Jerzy Sarnecki. Han sade exakt samma sak då som nu. Överrepresentationen i våldsbrott beror på fattigdom, segregation, arbetslöshet och socioekonomiska förhållanden. Vidare förkastade Sarnecki myten om att detta skulle dolts för allmänheten. Första studien publicerades 1974 och har sedan dess upprepats 25 gånger! Allt detta tycks Ljunggren ha glömt på fem år.

För att driva “kulturtesen” intervjuades istället de allt mer radikaliserade, och numera omstridda, debattörerna Ann Heberlein och Joakim Lamotte och, för säkerhets skull, en polis av afghansk härkomst. Säg det till Hagamannen, han som tryckte upp fingrarna i Hanna Wighs sköte på SD:s riksdagskansli eller Kulturprofilen (okej, han är visserligen “invandrare”). Jerzy Sarnecki är idag kritisk mot programmet och anser till och med att det aldrig borde ha sänts.

På grund av min bakgrund är 70% av vänkretsen “invandrare” och 70% kvinnor. Två av dem kom till Sverige från Latinamerika. Båda jobbar som lärare och betalar skatt, har bott här 30-40 år och aldrig begått några brott. Den ena har gjort stora insatser som politiker och föreläsare, ögonvittne till militärkuppen i Chile och inspiratör till filmen om Svarta nejlikan. Den andra undrar, med all rätt, varför hon omges av folk som hatar henne och när hon får sluta vandra?

Vore lär med tiden Tina vem hon är. Hon slänger ut Roland och de inleder en kärleksaffär. Men hon delar inte hans hat och vägrar delta i hans hämnd. Hon har trots allt växt upp med snälla föräldrar och känner sympati med människorna. Tina anpassar sin klädsel, matvanor och livet utomhus, men vägrar skada någon eller delta i Vores trafficking. Istället slutar hon jobba och tar hand om deras barn.

Så länge vi gör skillnad på folk och ställer fel frågor. Så länge vi inte tror att alla försöker stilla grundläggande behov (tak över huvudet, mat på bordet, kläder till barnen etc), kommer vi få lika koko svar som reportrarna i Uppdrag Granskning. För det är som Bosse Parnevik (inte Tage Danielsson) skriver:

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar.
Mest är dom snälla, andra är skurkar.
En del är ärliga, andra skumma.
En del är genier, andra dumma

Ur dikten Invandrarna (Bosse Parnevik 1992).

På söndag är det val. Partier som hatar folk som mina väninnor stöds av var femte väljare och riskerar få avgörande inflytande lång tid framöver. Tänk efter! Gör inte skillnad på folk! Rösta inte på nazister!

Av Tobias Persson

Liknande artiklar: