Segern för socialistpartiet MAS i det bolivianska valet 18 oktober var inte bara en skrällseger för demokratin efter ett år av terror från högern. Det var också en folklig seger över landets rasistiska och koloniala förflutna.
Le Monde Diplomatique publicerade den 20 juli en skrämmande rapport om rasismen i den elit som utgör maktbasen för den nu avsatta högerregimen. Vars kärna utgörs av de stora jordägarna och affärsmännen i Santa Cruz provinsen, med sina rötter i den spanska fascistiska falangen och den tyska nazismen, via en inflytelserik koloni med bosättare med tyskt ursprung.
Innan den överraskande stora segern för MAS hade högerregeringen försökt förbjuda socialistpartiet. Nu gav man plötsligt efter och en mer ordnad övergång till den nya regeringen skedde än det som nu utspelar sig i USA. Inrikesministern, gorillan Murillo, gick under jorden (eller utomlands), kupp-presidenten packade ihop och åkte till sitt herresäte i Amazonas.
Installationen av den valde presidenten Luis Arce och vicepresidenten David Choquenhuanca förpassade landets koloniala historia till det förflutna. Såväl Bolivias flagga som den förkoloniala wiphala flaggan, som representerar de andinska folken, fanns med. Alla de kristna församlingarna var inbjudna till ceremonin, men ritualerna var förkristna. Presidenteden anropade “våra förfäders Gudar”. Efter detta utförde presidenten ett rituellt offer till Pachamama, Moder Jord. Vicepresidenten gav ett kort filosofiskt tal om visheten hos Aymara- och Guarinifolken. Han tog upp Iyambae, som innebär “En person som inte har någon herre. Ingen i världen ska känna att denne är herre över någon eller något.”
Politiskt var han försonande; “Kondoren flyger när dess högra vinge är i perfekt jämvikt med dess vänstra”.
Presidenten – arkitekten bakom de socioekonomiska framgångarna under Evo Morales´ regering- ägnade mer tid åt misslyckandena och missbruket hos den tidigare högerregimen och lovade rättvisa. Men inte en återgång till ett “klimat av förbittring och hämnd, inte ett klimat där inte olika tänkesätt respekteras eller där tillhörigheten till ett annat parti eller politisk färg gör dig till ett hatobjekt.” En tyst minut hölls till minnet av de som dödats under kuppregimen.
Ultrahögerns ledare, Luis Fernando Camacho, som fick 14 procent av rösterna i presidentvalet och 45 procent i regionen Santa Cruz, kallade det för “en dålig dag för demokratin”. Han tillade hotfullt: “Vi vet vilka vi måste besegra och framförallt lär vi oss hur vi ska strida på gatorna.”
Inte utan anledning så lade de progressiva ledarna vid installationen fram en Fredsdeklaration till försvar för demokratin där de intygade att “det största hotet mot demokrati och social fred i det 21:a århundradet är extremhögerns statskupper.” Dokumentet skrevs under av president Arce, Argentinas dito Alberto Fernandez, Spaniens vicepresident Pablo Iglesias, Spaniens förre premiärminister Zapatero, Brasiliens förra president Dilma Rousseff, presidentkandidaterna i Ecuador, Chile, Colombia. Alex Tsipras från Grekland och Jean-Luc Melenchon från Frankrike.
Deltagare var presidenterna från Argentina, Colombia och Paraguay, liksom utrikesministrarna från Chile, Venezuela och Iran. Inga höga representanter från Brasilien eller Mexiko deltog. De diplomatiska relationerna med Kuba är inte återupprättade efter att högerregimen bröt dem efter kuppen.
Göran Therborn
på sin Facebooksida 201109
