På andra sidan linan,
dinglar en förtvivlad röst.
Ägaren vet vart han landar,
när det sista fingret släppt taget.
Ikväll spelar han,
på livets skuggsida
ihop med dem som,
bär stenar i sina bröst
bland dem som fått,
sina stödhjul kvaddade.
De står på denna scen,
kväll efter kväll
med sina handflator
fastgjutna i scengolvet.
I sina krökta ställningar,
har dem assimilerats till
att spela de roller,
som ingen vill spela.
Enda skillnaden mellan,
dem och han
är att sorgen i hans bröst,
ännu är en melon jämte plommon.
Linus Bouvin
