Danska valresultatet: fakta och reflektioner

Resultat i folketingsvalet 2019

Partiernas procent och mandat:

Socialdemokratiet 25,9% 48 mandat
Det Radikale Venstre 8,6% 16 mandat
De Konservative 6,6% 12 mandat
Nye Borgerlige 2,4% 4 mandat
Klaus Riskær Pedersen 0,8% 0 mandat
Socialistisk Folkeparti 7,7% 14 mandat
Liberal Alliance 2,3% 4 mandat
Kristendemokraterne 1,7% 0 mandat
Dansk Folkeparti 8,7% 16 mandat
Stram Kurs 1,8% 0 mandat
Venstre 23,4% 43 mandat
Enhedslisten 6,9% 13 mandat
Alternative 3.2% 5 mandat

Regeringsskifte och “Röd” majoritet säger media. Låt oss undersöka detta lite.

Hur gick det egentligen och vilka resultat kan det leda till.

Enhedslisten gick tillbaka procentuellt från 7,8% till 6,9%. De förlorade ett mandat och har nu 13. Enhetslistans förlorade rösterna gick med säkerhet till det andra vänsterpartiet Socialistisk Folkeparti som ökade från 4,2% till 7,7% och från 7 till 14 mandat!

Socialistisk Folkeparti (SF)grundades 1959 som en utbrytning ur kommunistpartiet.

Enhedslisten bildades 1989 som en front med SAP, Danska Kommunistpartiet och VenstreSocialisterna, (VS).

VS hade haft parlamentarisk närvaro men förlorat den (Danmark har 2%-spärr). SAP och DKP hade inte varit i närheten. Men Enhedslisten växte. VS är numera upplöst men SAP finns som en tendens inom Enhedslisten. Enhedslisten har legat till vänster om SF. Genom regeringsmedverkan med sossarna och ansvarig för nedskärningar förlorade SF sympatier och i valet 2015 gick Enhedslisten om SF. Enhedslisten fick 7,8% och SF 4,2% i valet 2015. Det som verkar hänt nu är att en hel del återvänt till SF som rehabiliterat sej ordentligt och ökat från 7 mandat till14. Fördubbling!

Socialdemokraterna har gått från 26,3% och 47 mandat till 25,9% och 48 mandat.

Deras store konkurrent, det nuvarande regeringspartiet Venstre har gått från 19,5% och 34 mandat till 23,4% och 43 mandat. (Venstre är trots namnet ett liberalt högerparti. Namnet Venstre härrör sej från att partiet när det bildades 1870 antagligen var det vänstraste i Folketinget.) Venstres ordförande Lars Lökke Rasmussen har varit statsminister under mandatperioden fram till detta val.

Men hur kan det nu vara så att Socialdemokraterna som gått bakåt i procent räknas som vinnare och Venstre som gått framåt räknas som förlorare?

Det har att göra med att ingen av dem har absolut majoritet utan måste luta sej mot andra partier. Och Venstres samarbetspartier har inte gått bra.

Koalitionspartnern Liberal Alliance har störtdykt från 7,5% och 13 mandat till 2,3% och 4 mandat.

Liberal Alliance är ett extremt skattesänkarparti och förordar hårda nedskärningar i välfärden. Kort sagt ett verkligt nyliberalt parti. Har straffats för sin politik i regeringsställning.

Det andra partiet i koalitionen De Konservative har däremot gått framåt från 3,4% och 6 mandat till 6,6% och 12 mandat.

Det stora raset står Dansk Folkeparti för. Partiet har aldrig ingått i någon regering utan skickligt manövrerat som vågmästare eller stödparti. DF brukar jämföras med SD i Sverige. DF har inte de nazistiska rötter som svenska SD har men å andra sidan har deras invandrarfientliga förslag ofta varit av en konkret och skandalös natur som SD inte lyckats komma i närheten av. Och Dansk Folkeparti har drivit övriga borgerliga partier i sin riktning. De borgerliga partierna tävlar med förslag som idag ännu inte är tänkbara i länder som Sverige, Tyskland, England. Och Socialdemokratin har hängt på.

Man kan säga att Dansk Folkeparti har segrat sej till döds. Folk kan , utan att byta åsikt i invandringsfrågan återvända till de partier de röstade på innan de gick över till Dansk Folkeparti.

Så här kommenteras läget av Matthias Dressler-Bredsdorff, Europa-redaktör för Eftertryk Magasin, skribent i Politiken och lektor vid Sorbonne i Paris. (Aftonbladet Kultur 4 juni 2019)

Bara från de senaste åren finns en rad exempel. På Lindholm-ön vill regeringen inrätta en deportationscentral för oönskade utlänningar, en ö som endast nås med färja så att danskarna än en gång kan känna att det finns ett hav mellan dem och utlänningarna. Vi har den så kallade “integrationsavgiften”, en inkomstöverföring för de man helst vill ska försvinna och där man är fullt medveten om att man håller kvar människor i nedbrytande fattigdom.

Eller vad ska vi säga om Sjælsmark, lägren för avvisade asylsökande där utlännings- och integrationsminister Inger Støjberg förbjudit familjer att laga mat tillsammans, och där det råder ett sådant statligt organiserat elände att 61 procent av barnen enligt Röda Korset befinner sig i en akut riskzon för att utveckla svåra psykiska problem?

…I den danska debatten är kriteriet för att bli inbjuden som debattör en ren formalitet. Det viktiga är inte vad man säger, utan endast att man säger någonting. Det är de yttersta gränserna för denna ytliga modell för demokrati vi nu ser, en modell som i sin absurda slutpunkt leder till att man på en gemensamt ägd public service-kanal seriöst kan diskutera vad som inte låter sig diskuteras: de eventuella logistiska svårigheterna med etnisk utrensning.

Ord och inga visor om det moraliska läget inom dansk borgerlighet (och socialdemokrati).

Så när nu Dansk Folkeparti rasar från 21,5% och 43 mandat till 8.7% och 16 mandat så speglar det faktiskt inte ett ras för rasismen. För det första har alltså Socialdemokrati och borgerlighet anammat stora delar av DF:s synsätt och politiska förslag. För det andra dök två nya partier upp i valkampen, partier som anklagar DF för att vara för mjuka i sin invandrarfientliga politik. Det ena är Nye Borgerliga med Pernille Vermund som ledare. Vad vill man: Ett totalt asylstopp. Invandrare ska utvisas om de döms för kriminalitet. Endast danska medborgare ska få ta del av välfärden. Nye Borgerlige står för en ännu hårdare invandringspolitik än Dansk Folkeparti, som kallas för svikare av partiledaren Pernille Vermund.

Partiet är ett nyliberalt medelklassparti. Man lyckades komma in med 2,3% och tog 4 mandat.

Det andra partiet som utmanar Dansk Folkeparti från höger lyckades däremot bara få ihop 1,8% och får alltså inga mandat. Partiets namn är Stram Kurs. Deras partiledare h Rasmus Paludan vill helt förbjuda Islam och har offentligt bränt en i bacon inlindad Koran. (Vilket lett till ständigt polisskydd som än så länge kostat 41 miljoner kronor.)

Tillsammans får Nye Borgerlige och Stram Kurs över 4% av rösterna. Dansk Folkeparti må vara i kris. Dansk rasism frodas.

Kristdemokraterna lyckades inte ta sej in i Folketinget . Däremot gick det bra för ett annat borgerligt parti: Radikale Venstre. Man ökad från 4,6% och 8 mandat till 8,6% och 16 mandat.

Radikale Venstre är antirasistiskt och kallar sej socialliberalt. Dess prokapitalism gör dock att dom inte kan utgöra en axel tillsammans med SF och Enhedslisten. RV är dock ett parti som Socialdemokraterna behöver om man ska bilda block mot de borgerliga partierna. Man behöver också Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten. RV, SF och Enhedslisten har ställt hårda krav. Och alla tre är hårda kritiker av Socialdemokratins eftergifter för rasismen. Sören Söndergaard från Enhedslisten upprepade på valnatten att man vill ha bort Venstre och stöder en socialdemokratisk statsminister. Men att man kräver en politik som går i rätt riktning. Inga steg bakåt!

Ett annat parti som visserligen gick bakåt från 4,8% och 9 mandat till 3,2% och 5 mandat men ändå verkar glada att ha klarat sej är Alternativet. Partiet har ett spretigt program men vill nog nu beteckna sej som ett grönt parti med stort fokus på klimatfrågan.

Med stöd från Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten får socialdemokraterna ihop 91 mandat bakom sin statsministerkandidat. 90 mandat räcker så 91 är med råge.

Enhedslisten kommer givetvis inte att sätta sej i regeringen men just fungera som en garant mot borgerlig regering. Men hur ska Socialdemokraterna få igenom sin invandringsfientliga politik? Inte med hjälp av nämnda stödpartier i alla fall. Då måste Socialdemokraterna gå överblockgränsen i dessa frågor. Hur kommer “stödpartierna” då att reagera?

Lars Lökke Rasmussen gick dagarna före valet ut med tanken på blocköverskridande regering.

Många kritiker menade att det inte fanns några större politiska tankar bakom förslaget, bara en önskan om att rädda sej själv vid makten. Men oavsett motiv, kan det för socialdemokraternas statsministerkandidat Mette Frederiksen måhända te sej som en lugnare tillvaro än krig med tre “stödpartier”.

Vi håller tummarna för Enhedslisten!

Peter Widén

Liknande artiklar: