Från solidariska “Åsa-Nisse-marxister” – till arbetarföraktande marknadsliberala fundamentalister

Förvandlingen av Centerns Ungdomsförbund är som en variant av Dr Jekyll och Mr Hyde

Från andra halvan av 1960-talet och fram till en bit in på 1980-talet fanns en radikal gren av Centerrörelsen som lite skämtsamt kallades “Åsa-Nisse-marxister”.

Det var främst inom ungdomsförbundet CUF det fanns förespråkare för en mer vänsterinriktad linje där man inte ens drog sig för att kritisera storbolagens rofferi, imperialismen och USA:s krig i Vietnam och konsumtionssamhället som lurar oss att köpa saker vi egentligen inte behöver.

En av dessa “Åsa-Nisse-marxister” var trubaduren Bernt Staf, känd och omtyckt av många. Han hade en samhällssyn som till stora delar sammanföll med den radikala vänstern. Men partipolitisk blev han en del av centerrörelsen. Minns jag rätt var han medlem i CUF.

Jag roade mig med att plocka fram ett par album med Bernt Staf i minna gömmor för att noga lyssna igenom texterna. Det är LP-albumet “När dimman lättar” från 1970 och en samlings-CD “Guldkorn” som gavs ut år 2000. Alltså bara två innan Berna Staf avled endast 57 år gammal.

Sången: “Färg, ton och ord”:

Hela världen flödar över av färg

Ett litet leende kan spräcka ett berg

Man behöver inte vara sniken eller djärv

För att ta del av det som världen bjuder

När minsta regnsdroppe bär regnbågens band

Finns det blommor uti Saharas sand

Även om dom måste vattnas ibland

När ökenoljan sjuder och krigstrummorna ljuder

Det finns så många fixare och myglare och tyglare

Med guldförstärkt polis som skjuter rygg och plockar flis

Västvärldens regeringar och storbolagens fogdar

Byter råvaror mot vapen, göder våra svin

Har maktens alla skriftlärde i jordens alla länder

Censurerar och dresserar och visar sina tänder

Men alla språk kan skrivas om till musik

Genom den förstår du gul, brun och vit

Kanhända blev du lycklig och rik

Och accepterar att människorna lider

Minsta fågelpip kan bli till musik

Du kan skrika fram ditt blod, svett och slit

Och ingen sång skall nånsin bli nån annan lik

Om du inte ljuger för dina vänner

Eller skäms för allt du känner

Och det du säger kan bli till poesi

Om du menar vad du säger

Allting hänger på om tanken är fri

Men tankar förvillas att brista

Av dom som har nåt att mista

Om man jämför denna i grunden samhällskritiska och solidariska syn, som präglade centerungdomen för 40-50 år sedan, med den syn som framförs av dagens Centerungdomar, är det skillnad som natt och dag. Eller snarare – dag och natt.

Idag bedriver Centern, CUF och Centerns studentförbund en hatkampanj riktat mot allt vad solidaritet och rättvisa heter. Centern satsar på att försämra anställningstryggheten, och har därmed också lyckats med vad man eftersträvar – att splittra och försvaga fackföreningsrörelsen.

CUF hatar vänstern, arbetarklassen och fackföreingsrörelsen. “Fuck facken” är CUF-parollen. Med en tavla föreställande en brinnande LO-borg prisas Martin Ådahl, en av centerns nyliberala ideologer, som “årets centerparlamentariker”, när han flinande tar emot denna utmärkelse.

CUF-Storstockholm visar samma takter ännu en gång när man i ett fotomontag visar “Storming the LO-borgen”.

Och man nöjer sig inte med det. I fotomontaget har man lagt in plakat med den beryktade “Gadsden-flaggan” som användes av sydstatssidan under amerikanska inbördeskriget.

Gadsden-flaggan ritades av sydstatspolitikern och plantageägaren Christopher Gadsden som bedrev slavhandel höll sig med slavar på sin plantage. Detta samtidigt som han sade sig “i princip” vara mot slaveriet.

Här kan man snacka om att vara kluven. Kanske därför det är en skallerorm med kluven tunga på den gula Gadsdenflaggan.

Under högerextremistiska demonstrationer i USA ser man ofta Gadsden-flaggor tillsammans med nazisternas hakkors-flaggor.

När högerpöbeln stormade Kapitolium 6 januari såg man också Gadsdenflaggor tillsammans med flaggor till stöd för Donald Trump.

Undrar om dessa centerungdomar som i bildmontaget glatt viftar med sina Gadsdenplakat vet vad de håller på med? Är de bara naiva och historielösa? Eller är det ett medvetet val?

Hur som helst – det har hänt mycket med CUF under de senaste 40-50 åren – Från systemkritik till hat mot facket och arbetarrörelsen. Ett hat som tar sig minst sagt osmakliga uttryck.

Det senaste utfallet från CUF handlar om “Britt-Marie, 45” som genom LAS stoppar ungdomar att få jobb därför att “Britt-Marie, 45” sitter hela dagarna i fikarummet:

“Inga onödiga sosselagar ska kunna stoppa dig. Vi kan inte ha en lagstiftning som skyddar Britt-Marie, 45, som har suttit kvar i fikarummet i flera år i stället för hårt arbetande unga”, säger CUF:s nya ordförande Réka Tolnai när hon i ett videoklipp går till atttack mot LAS.

Detta visar att delar av centerrörelsen hyser förakt för arbetarrörelsen och de trygghetslagar som ska ge en rimlig anställningstrygghet.

PS. Kan påpekas igen att Annie Lööf hade, och kanske fortfarande har, Margaret Thatcher som politisk förebild. Margaret Thatcher hade också som sin mission att krossa facket.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar