Den breda mitten enligt C. Men det var före Tidöavtalet.

Talar Centerpartiets nya partiledare med kluven tunga?

Jag lyssnade på centerpartiets nya partiledare Muharrem Demirok när han höll sitt tal under Almedalsveckan i Visby.

Han började med att såga partierna bakom Tidöavtalet. Sedan talade han sig varm för de lågavlönade:

“Många jobbar heltid men får ändå inte pengarna att räcka. Låglönelivet känns både i plånboken och i hjärtat”.

Han påtalade också att många som jobbar heltid dessutom har extrajobb för att få ekonomin att gå ihop.

Lösningen är, enligt Muharrem Demiriok, “att sänka skatten för de med de allra lägsta lönerna”. Eller som han uttryckte det:

“Sverige ska bli världens bästa land för de som vill göra en livs- och klassresa”.

Det kan ju låta bra – att Centerpartiet nu säger sig värna de lågavlönade arbetarna.

Sedan kan man fråga sig om arbetarnas enda räddning är att göra en “klassresa”? Kan det inte vara gott nog att vara arbetare? Att det handlar om att göra livet som arbetare värdigt och värdefullt. Att det handla om anständiga löner som man kan leva på.

Under pandemin hurrade man och gjorde vågen för vårdbiträden, sjuksköterskor, de som jobbar inom hemvården, förskolepersonal, bussförarna, de som sitter i kassan i matbutiken och alla andra “vardagshjältar” som såg till att samhället fungerade.

Nu tycks det vara slut med det hurrandet. Nu är det åter “klipparnas” marknad.

Tittar vi i backspegeln så har ju Centerpartiet medverkat till ett antal jobbskatteavdrag (5 eller 6) som gett mest till de med höga inkomster. Och som dessutom resulterade i att (fattig)pensionärer, de med sjukpenning, a-kassa med flera betalade högre skatt för samma inkomst jämfört med de som har arbetsinkomst.

Centerpartiet var också pådrivande, genom januariavtalet, att slopa värnskatten, vilket också gynnade de med höga inkomster.

Slopande av värnskatten gav centerpartiets Annie Lööf och liberalernas Nyamko Sabuni en årlig skattesänkning på 40 000 kronor.

Då var det ingen som pratade om och för de lågavlönade, som kammade noll… I alla fall inte centerpartiet.

Varför ska man tro att centerpartiet nu, helt plötsligt, drabbats av insikten att det är de lågavlönade som är samhällets olycksbarn och som nu utlovas skattesänkningar?

Dessutom frågar man sig hur det ska gå till. Vid en inkomst av, exempelvis, 24 000 kronor i månaden betalar man ungefär 2 000 kronor i skatt. Det är skatt till kommuner och regioner (landsting).

Statlig skatt betalas 2023 med 20 procent på inkomst över 598 500 kronor enligt Skatteverket. Det motsvarar en månadslön på 49 875 kronor.

Hur ska den utlovade skattesänkningen gå till enligt centerpartiet och Muharrem Demirok? Är det kommunalskatten som ska sänkas? Vad säger kommunpolitikerna om det och vad får det för konsekvenser? Även om man avskaffar kommunalskatten helt så ger det bara 2000 mera i plånboken till den som har en månadslön på 24 000 kronor.

Då får man 26 000 kronor i plånboken i stället 24 000 kronor.

Är dessa 2 000 kronor mera i månaden skillnaden mellan att leva i fattigdom och att göra en “livs- och klassresa”?

Vad som får mig att tvivla på Muharrem Demiroks ömkande ord om lågavlönade är att centerpartiet konsekvent varit en svuren fiende till arbetarrörelsen och till facket. Främst fackföreningarna inom LO-kollektivet.

Det har varit ständiga attacker. Senast var det försämringen av anställningstryggheten och LAS, som också var ett centervillkor enligt januariavtalet. En försämring av anställningstryggheten som kallades “modernisering”.

Att avskaffa LAS är dessutom ett gammalt krav från förre centerledaren Annie Lööf. Ett krav hon inte ens fick gehör för under Reinfeldts alliansregering. Han tyckte det var otaktiskt att ta strid med facket samtidigt som man kallade sig det “Nya arbetarpartiet” .

Det var först under S- Mp-regeringen som C, och L, lyckades försämra LAS, och då med stöd av vissa LO-förbund som undertecknade ett avtal “frivilligt” med arbetsgivarsidan för att rädda S-regeringen kvar vid makten.

Det gick så långt i hetsen mot arbetarrörelsen att centerns “chefsideolog” Martin Ådahl fick pris av centerstudenterna som “Årets Centerparlamentariker 2020”. Priset var en tavla med en brinnande LO-borg. (se bild)

Centerns ungdomsförbund driver en hetskampanj mot fackföreningsrörelsen – “Fuck facket 4-ever”, med CUF:s ordförande med grön clownnäsa. (se bild)

Man har till och med gjort en variant av tavlan med den brinnande LO-borgen där centerungdomar stormar fram under parollen “Storming the LO-borgen”. Dessutom plakat med Gadsdenflaggan, gul med en skallerorm, som var symbolen för sydstaterna i USA under inbördeskriget. Sydstaterna som ville ha kvar slaveriet. (se bild)

Gadsdenflaggan användes även då Trump-mobben stormade kongressbyggnaden Kapitolium i Washington 2021.

I sitt tal i Almedalen avfärdade Muharrem Demirok både “vänstern och högern”:

“Vänstern och högern har spelat ut sin roll”.

Med högern syftade han förmodligen på regeringspartierna M, KD, L och stödpartiet SD.

Vilka som är “vänstern” förtydligade han inte. Han bara konstaterade att; “vänstern säger nej till varje skattesänkning”.

Menar han vänsterpartiet och socialdemokraterna, eller bara vänsterpartiet? Och är miljöpartiet också en del av den “vänster” som Muharrem Demirok utesluter?

Att “vänstern” säger “nej till varje skattesänkning” kan ju bero på att “varje skattesänkning” under senare åren, och som centern stått bakom, gynnat höginkomsttagarna.

Om man drar det till sin spets tycks den “breda mitten” som centerpartiet pratar om bestå av enbart centerpartiet, som nu ligger och pendlar runt 4-procentspärren.

Cirkus Annie Lööf

Ni kommer kanske ihåg cirkusen i riksdagen hösten 2021 då Magdalena Andersson avsattes som statsminister och strax därefter tillsattes igen.

Nooshi Dadgostar (V) ställde som krav för att rösta för Magdalena Andersson att fattigpensionärerna skulle få ett skattefritt pensionstillägg – “1000 kronor rätt ner i plånboken” – det som kallades “Nooshitillägget”, och som både S och Mp var med på, men inte C.

S behövde även centerns stöd för att bli omvald. Även C ville ge mer till fattigpensionärerna. Men eftersom Annie Lööf inte kunde tänka sig att rösta för ett V-förslag, eller ens prata med Nooshi Dadgostar, blev det en slags “kohandel” med Magdalena Andersson som mellanhand. Det slutade med en kompromiss. 1000 kronor minus skatt till fattigpensionärerna. Alltså ett sämre förslag för fattigpensionärerna.

Nu frågar jag mig hur Muhammar Demirok ska få igenom sin sänkta skatt för de med lägsta inkomsterna. Även han utesluter ju V från allt samarbete, men lär vara beroende av V för att få igenom en sådan skattesänkning.

Det ser ut som att “den breda mitten” har målat in sig i ett hörn.

Den breda mitten enligt C. Men det var före Tidöavtalet.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like